torsdag 19 februari 2009
Alltombarn.se - lögnreportage om Åsa Waldau
.
Fick ett mycket angeläget mail, det har anonymiserats.
Människor reagerar på en sådan aningslöshet som alltombarn.se chefredaktör har.
Man kan fråga sig om Waldau betalat för att få in dessa uppenbara lögner i media?
Kan det undgå någon i Sverige vad som pågått och pågår i Knutby? Ja tydligen har det undgått AlltomBarn.se's chefredaktör Kristin Gunnarsson.
Om denna gulligull-lycka går att läsa här:
http://www.alltombarn.se/kandis/mammaintervjuer-1.15512/jag-ar-en-puss-och-kram-mamma-1.22216
en aningslös till:
http://www.salongk.se/artiklar/2009/02/19/54409797/index.xml
Två församlingsmedlemmar är dömda för barnmisshandel, chefsideologen i barnuppfostran/övergrepp är ingen mindre än Åsa Waldaus jordiske make som enligt boken Knutby-koden har en älskarinna (Maria Larsson) Se även förundersökningen där finns ett dokument där Åsa Waldau "ger" bort Maria Larsson från Göteborg till Patrik Waldau.
Vilken härlig och lycklig familj Kristin Gunnarsson ger mediautrymme för att de skall kunna upprätta sitt skamfilade rykte.
Vi här på Sektinfo har bara ett litet enkelt råd att ge chefredaktör Kristin Gunnarsson: Gör om och gör rätt!
Även Dagen har hakat på:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163053
Utdrag Sektbarn av Charlotte Essén sid 37-40
Barn som inte lyder är upproriska och detta uppror måste föräldern
tukta.
"Barn blir fysiskt misshandlade i Knutbysekten", säger Lisa. "Vilken
vuxen medlem som helst kan slå ett barn i uppfostringssyfte, men oftast
är det ledarna."
Enligt henne går bestraffningarna till så att den vuxne går iväg med
barnet för att vara utom synhåll för andra. Både faddrar och föräldrar
skulle uppfostra och bestraffa barnet, och alla barn hade sin egen fadder.
Ledningen bestämde till sammans med barnteamledarna vilka medlemmar
som skulle vara faddrar till vilka barn.
"De skulle se till 'sina' barn lite extra, både positivt och negativt. Det
positiva var att faddern kunde var barnvakt någon kväll då man ville vara
ledig. Det negativa gällde fostran. "
Jag frågar ifall Lisas egna barn blev uppfostrade av teamledare eller
sina faddrar. Lisa ser ledsen ut och menar att detta, bland annat, är något
som kommer att plåga henne resten av livet: "När Erik var sex månader
skulle min teamledare Åsa Grimborg visa hur man skulle göra när ett
barn var upproriskt, det vill säga när han grät. Hon lade honom på en
soffa och höll i hans armar, så att han blev nedtryckt. Sedan skulle han
titta henne i ögonen, vilket han förstås inte gjorde, eftersom han skrek
och grät ännu mer. Hela situationen blev jobbig för både mig och Robert
också."
Behandlingen fortsatte sedan på samma sätt under trettio minuter tills
Erik, helt utmattad efter att ha skrikit för fullt, äntligen tittade på sin
uppfostrare. Efter ögonkontakten blev hon nöjd och sade till föräldrarna
att Erik nu var böjd och underordnad och Lisa fick tillbaka sin son.
Sommaren 2005 skulle bli Lisas sista sommar i Knutby. Det var då
Robert utan Lisas vetskap lämnade sonen Erik till Patrik Waldau. Patrik
hade fått Roberts tillåtelse att försöka få Erik att börja äta. Patrik och
Erik hade varit uppe på andra våningen i pastorshuset på kullen och Lisa
återvände lagom för att se Patrik komma ut med en mycket skräckslagen
Erik på armen. Patrik sade till Lisa och Robert att det inte var några
problem med maten längre. Han hade fått tvinga Erik och vara hård mot
honom, så han tyckte att det inte hade varit speciellt lätt. Erik var då två
och ett halvt år gammal.
Enligt Lisa rådfrågade medlemmarna ofta Patrik när det gällde barn och
problem med dem. Hon menar att Patrik är den störste ledaren efter Åsa
och att alla ser upp till honom, har honom som föredöme och gott exempel.
Har en familj problem så ber man honom om hjälp. Någon formell
barnutbildning har inte den 32-årige grävmaskinisten och åkaren Patrik
Waldau, vare sig inom medicin , psykologi eller pedagogik, dock har han
erfarenhet av två egna barn.
Lisa berättar att Patrik uppmanat henne att slå barn , eftersom han
anser att "man ska vara hård mot upproret och det måste tuktas bort".
Han själv är mycket hård mot sina egna barn och ger dem stryk när
de inte gör rätt, enligt vad han själv berättat för henne, exempelvis att
sonen brukade komma fram till honom och säga: "Nu har jag varit dum,
pappa, så nu får du ge mig smisk."Att församlingen även senare har lagt
stor vikt vid hur deras barn ska uppfostras, visar artikeln "Barndag!" i
församlingstidningen Inblick från april 2005. Två medlemmar beskriver
där hur ett femtiotal vuxna samlats för att "lära sig hur man leder och
hanterar ett barn" och under några timmar fått höra vad Gud har tänkt
för barnen.
Köp gärna Charlotte Esséns bok Sektbarn, 188:- inkl. frakt här:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976
Det är en skakande sann skildrig om hur de mest utsatta har det i en sekt, de som är mest värnlösa är just barnen, det sker ständigt övergrepp på både egna och andras barn.
Till och med i skolan så misshandlades barn, Åsa Grimborg och Samuel Frankner blev dömda.
Ställ upp och gör din röst hörd mot det som pågår i Knutby och andra sekter. Vi får inte blunda!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det finns väl ingen vettig Djävul som tror på Gud?
Skicka en kommentar