Recensioner, tankar från de som sett filmen - Vägen Hem

.
En blogg som skrivit en väldigt bra recension om filmen är - Frikyrkan -

http://frikyrkan.blogspot.com/2009/01/recension-vagen-hem-2009.html



Citat från GT 28 januari 2009:

Så nära sanningen man kan komma
Journalisten Peter Wennö gick på filmfestivalen och såg dramadokumentären "Vägen hem" om 2000-talets mest uppmärksammade kriminalfall, Knutby-dramat.
[...]


TV4-reportern Karin Swärd, en av branschens mest hän-givna och skickliga, var inget undantag. Hon kom tidigt med i karusellen, lyckades med tjat, böner och lite välvillig skenhelighet få in en fot i församlingen och gjorde för några år sen en sevärd och högst kompetent dokumentär för sin kanal.

Med ”Vägen hem” ville hon fördjupa och dramatisera, närma sig spelfilmen.
Resultatet är förmodligen så nära sanningen man kan komma om man ser till att allt som sägs är direkt hämtat från bandade predikningar, polisförhör, intervjuer och telefonsamtal. Att Swärd dessutom ofta väljer att klippa in verkliga nyckelfigurer ger ytterligare tyngd åt trovärdigheten.

[...]

Men samtidigt ger det filmen en kornig dokumentärkänsla, stabil journalistik i stället för drabbande dramatik. TV på bioduk, om än med hyfsad budget. Jo, det är ett medvetet val. Jag efterlyser inte en snedslipad amerikansk variant, based on a true story. Jag säger bara att materialet är tillräckligt slagtåligt för att hålla för en friare konstnärlig tolkning.

Exempelvis om Karin Swärd stått för faktagarantin och en driven långfilmsregissör med känsla för personregi och bildberättande stått för den konstnärliga fördjupningen, bidragit med mer poesi men också med ett tydligare Varför. Det kanske till och med är så att det verkligt intressanta i ett redan sönderanalyserat drama hände före skotten. Vägen Fram.

Så är ”Vägen hem” ett bortkastat överflödsprojekt, en reporters vägran att släppa taget?
Absolut inte. Filmen har två stora och avgörande plus. För det första är det en nyttig påminnelse vad en sjuk miljö och rötskadad förkunnelse kan leda till. För att inte tala om hur gängets bronsåldersdaterade kvinnosyn får publiken att LOL – för att använda sig av dagens sms- och nätspråk,

[...]

Och för det andra är skådespelarna – inte minst Emil Almén som Fossmo och Anna-Lena Strindlund som isdrottningen Åsa Waldau – så bra att man gärna sett dem användas fullt ut. Oskar Thunbergs nervigt flackande pastor Peter Gembäck, Knutby vore till och med värd en egen film.


http://www.gt.se/nyheter/2.1616/1.1446771/sa-nara-sanningen-man-kan-komma


Peter Gembäck har nu själv lagt ett löjets skimmer över sin person med sina fånerier, de kan han inte komma ifrån, allt finns dokumenterat. Självkart är sådan stolligheter värda en film anser en del. Bra jobbat PeGe!



Lite kommentarer från de som sett filmen.

Den är KANONBRA!!

__

Fullt med folk på Park. Öl och påsar med friterade rotfrukter serverades före och efter. Rungande applåder.
Karin, Staffan, Sherman, Roy Andersson hela skådespelartruppen och allt vad teve- och filmfolk som räknas var på plats.

__

Man skulle vilja vara en fluga på väggen i Almunge-bion i Knutby kommun, denna kväll!
Biochefen berättade från scenen att arrangörerna i Almunge ringt för att få nya affischer.
Några river ned filmaffischerna. Gissa vilka! (ja det är inte svårt, det är samma ligister som rev ner "Glöm inte Heléne och Alexandra - en rörelse som behövs"
Där gjorde Knutbyborna en jätteinsats med att hela tiden sätta upp nedrivna affisher.

__

I Göteborg dag 2 skrattade publiken mest åt Åsa Waldaus bröllopsspektakel.

__

I Stockholmspubliken hördes klingande tjejskratt när Peter Gembäck och Helge Fossmo talade om kvinnornas lydnad under mannen.

__

Så sorgligt men samtidigt så tokroligt. Så platt. Detta är inte teologi. Endast pladder de predikar.

__

Många säger att porträttet av Sara är gripande. Skådespelerskan Liv Mjöne ÄR Sara, talar som Sara och känner som Sara.

(Skulle kunna lägga in hur många kommentarer som helst om barnflickan Sara Svensson - hon har publikens sympati.
Åsa Waldau finner ingen sympati bland publiken, bra rolltolkning som Anna-Lena Stridlund gjort.)

__

Marina Westman var lysande, är med som tärna då Åsa Waldau - Jesu Brud- Kristi Brud är utspökad med mantel, krona och hela härligheten! ( Marina Westman spelar sig själv, lämnade sekten för ett par år sedan.Vår kommentar)

__

Åsa Waldau framstår som den best hon kan vara. Slingrar sig som en orm när hon ska bortförklara att hon sagt sig vara Jesu brud, "mina tärnor"

__

Slutsenen var skrämmande, en autentisk inspelning när församlingen i den ruffiga Knutbygården sjunger "Kom ta oss hem, kom ta oss hem, kom ta oss hem!" Barn är med, kvinnorna sjunger sin dödslängtan med bäbisar på armen. Detta är alltså inspelat efter mordet. "Kom ta oss hem...!"

__

Tror vi kommer att få ta del av fler tankar när den längre versionen visas i TV.

Över lag, det bra recessioner i pressen och det viktigaste är att publiken tycker filmen är BRA, och det gjorde publiken både i Göteborg, Stockholm, Almunge som vi fått våra rapporter ifrån!