Bakom machomasken döljer sig sorg

En kriminell machoman med utländsk bakgrund i snygg kostym ser Stureplan som sitt vardagsrum. Han säger till mig: "Man ska ha en ny lyxbil. Den ska glänsa. Och en dyr klocka. Och en vacker tjej som är följsam och tystlåten. Och man bjuder flott på krogen. Resten syns inte." Det som inte syns är de bakomliggande orsakerna till varför vissa män dras till machokulturen. Det skriver i dag Rigmor Robèrt, läkare och psykoterapeut. Hon skriver: Slutenhet är kärnan i en machoman. Där döljer sig minnet av hur det känts att vara liten, värnlös och öppen. Machomannen har bestämt sig: "Då kunde jag inte försvara mig. Det kan jag nu." Men en gång inne blir det svårt att hoppa av. Om man ångrar sig och erkänner vad man gjort fel, vill be om förlåtelse och ta konsekvenserna blir det problem. Har du varit delaktig med andra kan också de avslöjas om du berättar vad du gjort. Golare kan påräkna hämnd. Det kan vara lika svårt att lämna Bandidos som att hoppa av från en extrem politisk grupp eller en religiös sekt. Om du vet hemligheter och vill lämna blir de andra rädda. Den som är rädd hotar. Med tiden finns det hemlighet och sorg bakom en machomask.

http://www.expressen.se/debatt/1.1245667/bakom-machomasken-doljer-sig-sorg

Mycket bra artikel av Rigmor Robért. Det här är applicerbart även på destruktiva sekter. Det här förklarar på ett tydligt sätt varför det är så svårt att hoppa av en kriminell organisation eller en destruktiv sekt. Rädsla och åter rädsla.






Grafiken har jag hållit på med under en veckas tid på lediga stunder. Det är en mård som frilagts och sedan har jag gjort en bakgrund. Stenarna har inte jag gjort utan de är gjorda i ett program som jag inte behärskar. Som inramning använde jag rostig styles.

Så förändrade Knutby-ledningen bilden av Helge Fossmo

Fram till den 12 februari 2004 försvarades Helge Fossmo av församlingsledning och medlemmar i Knutby både i predikningar, polisförhör och i media. När polisen därefter kunde bevisa att Helge Fossmo och AL haft ett förhållande – något som Åsa Waldau redan visste om – blev strategin att inte lägga all skuld på Sara Svensson. Helge Fossmo – fjärde person i ledarhierarkin efter Åsa och Patrik Waldau, samt UF – fick nu också ta en del av skulden.
Den 12 februari 2004 samlades församlingsledningen hemma hos Patrik Waldaus föräldrar. Där påstod Åsa Waldau känslosamt att Helge Fossmo hade lurat dem alla. Han hade haft ett förhållande med AL. Ingen hade haft en aning om detta. Helge var en dubbelnatur, ingen hade kunnat genomskåda honom, förklarade ledarna.
Sanningen var att både Åsa och Patrik Waldau, samt UFoch den skottskade mannen, var väl införstådda med Helges och ALs förhållande. DL berättar flera gånger i förundersökningen att han hade överraskat sin fru med Helge Fossmo, innestängda i ett rum. DL beskriver också hur han berättade om detta för Åsa och Patrik Waldau, samt för UF.
Även grannarna kände till Helge Fossmos och AL förhållande. Den 10 maj 2004 skriver Dagens Nyheter om bonden X:

”Runt X's gård bor det bara församlingsmedlemmar. Ett trettiotal, tror han.(...) att pastorn hade fruntimmersaffärer var inget han hade med att göra. Det som retar honom i dag är att de andra pastorerna säger sig ha varit helt ovetande. Om han kunde se det så tydligt - då måste de ha vetat. X tycker att pastorerna borde avgå. `De har förstört min by, säger han och kör grepen i en halmbal. Hela Knutby är förstört.´”

Medlemmarna uppmanades dagarna efter den 12 februari att tänka efter om de märkt något konstigt med Helge. Uppmaningen blev: ”Tveka inte att åka till polisen och berätta om det!”
– De tänkte efter och talade med varandra, berättar läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robèrt, som genom egna efterforskningar och kontakter med en lång rad personer i och kring Knutby-församlingen skaffat en god bild av församlingens innersta liv.
– Alla hade de samma sak att berätta: vilken opålitlig människa och dålig pastor Helge Fossmo är.
Så kom det sig att en bilkaravan med knutbymedlemmar anlände till den förvånade personalen i polishuset i Uppsala. Polisens spaningsledare Kenneth Ågren bekräftar bilden.
– Ett tiotal församlingsmedlemmar dök helt plötsligt upp och ville vittna. Pendeln svängde väldigt från vad de tidigare sagt, säger Kenneth Ågren till Världen idag.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=298&Itemid=77

Titta på foton och läs vad en del av församlingens medlemmar sa till polisen när de kom gemensamt:

http://www.varldenidag.se/images/stories/knutby_svartvitt.jpg

Gynna Världen idag som på sitt plusarkiv har massor med intressanta reportage där finns hela reportageserier om:

Barnsexhandel i Sverige, Verkligheten bakom IB-affären, Estoniakatastrofen, Polisens illegala vapenhandel, Bordellhärvan och Knutbymordet.

Det kostar 69:- för en månad med obegränsad tillgång till nedladdning av PDF-tidningen och tillgång till Världen idags plusarkiv.

Knutbytragedin och sommar

Strålande väder och fullt med folk i huset, det blir inte mycket tid över för Knutbytragedin. Det händer inte så mycket nu i semestertider men har hört att det är stora saker på gång i höst.

Ingen idé att ni mailar och frågar vad det kan vara för saker, har bara fått små hintar, dessa små hintar brukar bli rätt stora saker som kommer att oroa sektens ledning.

När det blir en stund över, så tas förundersökningen fram, har hittat mycket intressant i den skottskade mannens berättelse som avslöjar ganska mycket intressanta saker. Bör vara något för de som skriver i Knutbytråden.

Enkel grafik i högsommarvärmen, gjorde en pensel, lite lagerstyles sedan en Iris som frilagts, ca: 40% drop shadows.

Trevlig helg

Önskar alla en trevlig helg och hoppas på fint väder var ni än befinner er i världen.
Grafik, gjorde en pensel i Photoshop CS, sedan lite olika lagerstyles, blommor som frilagts placerades sist på bottenplattan utan dropshadows.

Förundersökningen om mord och mordförsök i sekten

Förundersökningen tillsammans med läsning av Världen idags artiklar ger en mycket bra bild av vad som hände eller inte hände. Redan 8 februari 2004 visste polisen att vapnet kom ifrån en av Olle Liljegrens kriminella polisinformatörer. Locket skulle förslutas och då är det svårt för hederliga poliser att fullgöra sitt arbete.

Förundersökningen finns! Har själv ett exemplar i PDF-format.

Grafiken, har köpt katten av kattkvinnan, tycker den är så fint gjord. Klicka på bilden så kommer den upp i mycket stort format i nytt fönster.

Titta på hakskägget där sitter en ädelsten och katten har så vackra ögon. Själv frilägger jag bara katter, hundar, fåglar och andra smådjur. Det är svårt att göra grafik som skall passa alla smaker därför blir det mycket av sådant som klanen själva tycker om.

Varsågod att spara ner bilden i din dator, högerklicka på bilden och spara som--- i den mapp du vill ha bilden.

Kommentar på SvD från Ann Heberlein Sektbarn

Citat Svenska Dagbladet 15 juli 2008:

Samhället klarar inte att hjälpa utsatta barn

Charlotte Esséns bok ”Sektbarn – ett reportage om de utvalda för paradiset” (Albert Bonniers Förlag). Essén har träffat och intervjuat män och kvinnor uppvuxna i Jehovas vittnen, Finlands förebedjare och ­Familjen. Hon har också talat med personer som har insyn i Knutby församlingen för att skapa sig en uppfattning om hur barnen har det och vilken uppfattning om barnuppfostran som finns. Esséns primära intresse är att ta reda på hur barn har det som växer upp i slutna religiösa grupper – finns det fog för de rykten om barnmisshandel och i vissa fall sexuella övergrepp som florerat kring de här grupperna? De inter­vjuer Essén gör bekräftar i varje fall att tillräckligt mycket av vad som sägs är sant och det måste betraktas som alarmerande.

[…]

Rädda Barnen föreslår, även det i kölvattnet av Esséns bok, att det skall inrättas ett nationellt resurscenter för frågor kring religiösa samfund och barn som lämnar religiösa samfund. Vidare pekar de på vikten av ökad kunskap om frågorna hos alla som arbetar med barn och föreslår att barn som får hemundervisning skall ha en kontaktperson inom kommunen.

Inte minst det sista förslaget är viktigt. Tyvärr är det nog så att våld och övergrepp på barn förekommer i alla kontexter, och nog är det så att sekten är en gynnsam miljö för just våld. Det är dock inte detsamma som att påstå att våld och övergrepp är ett standardinslag, eller ens ett särskilt vanligt, inslag i en ­religiös eller sekteristisk miljö. Även utan våld är en sekt som exempelvis Jehovas vittnen en problematisk ­miljö för ett barn, ännu mera så om barnet i fråga undervisas hemma och på så sätt isoleras maximalt från det omgivande samhället. Om barnet skall ha en rimlig möjlighet att själv välja – att utöva sin religionsfrihet – om han eller hon vill stanna kvar eller lämna sekten när den dagen kommer så måste han eller hon ha en uppfattning om livet utanför sekten. Då är en kontaktperson från världen utanför livsviktig.

Ann Heberlein är teologie doktor i etik och verksam som skribent och föreläsare.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1457707.svd

Boken Sektbarn av Charlotte Essén –årets bästa måste ha bok- är fortfarande billigast hos Adlibris.

172 kronor och det tillkommer varken frakt eller postförskottsavgift. Du får boken bekvämt i brevlådan och en räkning som du betalar samtidigt med andra räkningar.

Perfekt!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Ni i Knutby som ännu inte köpt boken, läs om hur barnen har det i sekten. Det är även bra att veta vad som pågår. Själv skulle jag aldrig göra affärer med barnmisshandlare och personer som tillhör en destruktiv sekt.

Läs hur sanning och lögn hanteras av sektfolket (finns foto på några sekterister ,titta på Anette Linde) här:

http://www.varldenidag.se/images/stories/knutby_svartvitt.jpg

Mer information om de olika personerna i sekten finns i Knutbytråden på Flashback

https://www.flashback.info/forumdisplay.php?f=172

Grafik:

Gjorde en pensel som blir ett slags stämpel, sedan lite olika lagerstyles. En liten tulipanablomma, varsågod.

Glöm inte titta in i morgon, kommer att lägga upp ett stort grafikarbete med en fin katt som vi köpt en licens på, då går det att använda katten i egna arbeten.

Katten kostade ungefär 4-5$ och då kom det med lite extra saker som går bra att sätta in i egen grafik.

Rekonstruktionen måste göras om - från ViD

Från Världen idag:

- Skjutvinkeln visar att de dödande skotten är utförda av en annan person än Sara Svensson, eller i vart fall har det inte gått till som Sara Svensson påstått. Det hävdar utredaren och juristen Daniel Norrgård som själv har lång erfarenhet av pistolskytte och är väl förtrogen med handhavandet av vapen.

- Jag är beredd att initiera och genomföra en fullständig undersökning för att se hur Sara Svenssons uppgifter verkligen stämmer i relation till den tekniska utredningen, säger Daniel Norrgård från utredningsbyrån Lexitas i Ljungby. Han har sedan en längre tid tillbaka intresserat sig för inte minst den tekniska genomgången av händelserna i Knutby.

- Skjutvinkeln är påvisande att mordet sannolikt är utfört genom att gärningsmannen har klivit upp i sängen med knäna, och utfört på sätt som tveksamt Sara Svensson rent fysiskt kan klara av, menar Daniel Norrgård.

Därmed menar han som jurist och som kunnig på vapen att den tekniska utredning som finns har större trovärdighet än Sara Svenssons berättelse och att den därmed inte skulle räcka till att fälla Sara Svensson för mord.
Daniel Norrgård har för en tid sedan låtit utredningsbyrån tillsammans med fristående experter göra en första analys av skottvinkeln.
- Mot den bakgrund och de fakta som finns i målet, är det inte osannolikt att en annan person har avlossat de dödande skotten, menar han och anser därför att en ny och fullständig undersökning är nödvändig.

Det går helt enkelt inte för Sara Svensson att avlossa de dödande skotten på det sätt som rekonstruktionen och hennes berättelse påstår. Om hon ändå har avlossat de dödande skotten måste hon ha gått upp i sängen och då ska det finnas fibrer på hennes kläder från filten, men det finns det bevisligen inte enligt SKL.

Hur kan då Sara Svensson stå fast vid en berättelse att hon har skjutit, även om någon annan enligt din mening har avlossat de dödande skotten?
- Det finns vetenskapliga undersökningar på hur men människa i en traumatisk situation och under psykisk påverkan, kan ta till sig en berättelse och tro att den berättelsen stämmer överens med verkligheten.

Skulle hon blivit intalad att hon har skjutit de dödande skottet fast hon inte har gjort det?
Ja, det är inte omöjligt. Det räcker med att t.ex. skottet i höften var så pass traumatisk att hon inte har något annat än en återgiven berättelse som minnesbild för fortsättningen. Och det här är inte bara teorier, liknande är påvisat i andra sammanhang över en människas psykiska reaktioner vid traumatiska händelser.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=495&Itemid=77

Gynna Världen idag som på sitt plusarkiv har massor med intressanta reportage där finns hela reportageserier om:

Barnsexhandel i Sverige, Verkligheten bakom IB-affären, Estoniakatastrofen, Polisens illegala vapenhandel, Bordellhärvan och Knutbymordet.

Det kostar 69:- för en månad med obegränsad tillgång till nedladdning av PDF-tidningen och tillgång till Världen idags plusarkiv.

Sara borde få upprättelse, tror aldrig hon har skjutit de mördande skotten. Vilka bröt ner Sara så fruktansvärt så hon var beredd att mörda för att få nåd? Sektledaren Åsa Waldau bodde på andra sidan gräsmattan, vad gjorde hon för Sara eller vad gjorde hon inte?

/inlagt av gäst/

Experterna kan inte binda Sara till mordet

Från Världen idag:

Barnflickan i Knutby, Sara Svensson, dömdes till rättspsykiatrisk vård för mord på Alexandra Fossmo och mordförsök på Daniel Linde. Men var det verkligen Sara Svensson som höll i vapnet när de dödande skotten föll mot pastorsfrun? Detaljer i utredningen ställer mer frågor än de ger svar.
- Ett sannolikt alternativ kan vara att Sara inte har skjutit, säger hennes advokat Christer Söderberg.

Frågetecken om vem som höll i vapnet i Knutby- Men frågan är ändå, varför har hon i så fall inte berättat det? undrar Christer Söderberg i samma andetag.
Det finns flera detaljer i den tekniska utredningen kring skotten som ger anledning till frågan om det finns fler inblandade än vad som hittills har framkommit. Eller om det över huvud taget var Sara Svensson som höll i vapnet när de dödande skotten föll.
- Själva skottvinkeln var uppe till diskussion och den lyfte jag fram i rättegången. Men hennes berättelse vägde tungt i domstolen som konstaterat att den "i mångt och mycket kunnat bekräftats", säger Christer Söderberg och hänvisar bland annat till sms-trafiken mellan Sara Svensson och Helge Fossmo.
Men på en punkt är Sara Svenssons berättelse helt avvikande från den tekniska bevisningen och det är de dödande skotten mot Alexandra Fossmo. Sara Svensson har själv beskrivit i förhör och under rekonstruktion hur hon stod omkring en meter från kroppen och sköt mot huvudet. Med en sådan skottvinkel skulle skotten sannolikt träffat bakhuvudet först. Men den tekniska utredning ger en helt annan bild.
"Skada a och b (skotten i huvudet, red.anm.) bedöms vara orsakade av så kallade påsittande skott. De har avlossats på ett mycket nära avstånd" skriver SKL i ett utlåtande. Med påsittande skott menas att revolvern är tryckt mot kroppen, enligt anvisningar i utbildningsmaterial från rättsmedicinalverket.

Vapnet har, enligt det tekniska protokollet, hållits nästan i 90 graders rak vinkel ovanför huvudet och riktat strax vid tinningen. Mordoffret låg alltså på sidan, diagonalt i dubbelsängen med huvudet in mot mitten av sängen. Därmed skulle Sara Svensson ha sträckt sig cirka 80-90 centimeter in över sängen och hållit vapnet i 90 graders vinkel och med ett påsittande skott avlossat vapnet med båda händerna kring hanen.
- Nej, det är en omöjlighet och något som jag vet flera har ifrågasatt, säger en polis som deltagit i utredningen av mordet i Knutby och som är mycket kritisk till att denna omständighet inte utreddes ordentligt.
Men Kenneth Ågren som ansvarade för utredningen av dramat i Knutby, menar att även ett sådant händelseförlopp har diskuterats och prövats och befunnits kunna vara realistiskt.
- Vad jag kan minnas så tittade vi på flera olika tänkbara situationer och att det här skulle vara möjligt.

Hur kan då Sara Svenssons berättelse och medverkan i rekonstruktionen skilja sig så tydligt från verkligheten?
- Rekonstruktionen var svår för henne att genomföra och det är mycket troligt att hon inte klarade av att gå ända fram och visa hur det verkligen gick till, förklarar Kenneth Ågren.
Men även i förhören berättar Sara Svensson att hon stått på minst en meters avstånd och avlossat skotten mot huvudet.
- Det är helt riktigt att de uppgifter hon lämnat om skottvinkeln och avståndet inte stämmer överens med verkligheten, men domstolarna har avskrivit detta med att hon kan ha gjort en missbedömning, förklarar Sara Svenssons advokat Christer Söderberg.

Fick Sara Svensson instruktioner under rekonstruktionen att även visa hur skottet avlossades utifrån de uppgifter som finns i den tekniska utredningen?
- Nej, det fick hon inte. Hon agerade själv under rekonstruktionen och visade själv var någonstans hon stod.
I onsdagens tidning hävdar rättsläkare Johan Berge att Alexandra borde ha vaknat av det första skottet i höften. Han säger också att avsaknaden av blod från detta skott kan tyda på att hon redan var död då skottet avlossades. Dessa uppgifter får Christer Söderberg att fundera på om det verkligen var Sara Svensson som sköt de dödande skotten.
- Ett sannolikt alternativ kan vara att det inte är Sara som har skjutit. Det är tanken jag får när jag får höra detta. Men frågan kvarstår ändå varför Sara Svensson inte har berättat detta i så fall.
Även uppgiften om ett vittne som ser en bil bege sig från området för mordet med en rivstart, redan en timme innan mordet antas ha skett på Alexandra Fossmo, är relativt ny för Christer Söderberg.
- Jag fick en liknande uppgift för något år sedan om en person som sett saker som gör att tidsangivelserna inte stämmer.

Har det föresvävat dig tanken att det skulle kunna finnas en annan gärningsman än Sara Svensson?
- Det finns tre saker som har fått mej att undra. Det är vapnet och skottvinkeln, vilket jag påpekade i rätten. Det är vittnesuppgifter som du nämner om och det är det märkliga i att Alexandra inte vaknade av det första skottet i höften. Som lekman är det märkligt att hon inte vaknat. Men jag minns att någon med kunskap i detta sa att det inte är helt uteslutet att det kan vara på det sättet att man inte vaknar på grund av chocken.

Drev du frågan om skottvinkeln i rätten?
- Den var på bordet och jag ville lyfta fram den. Men jag kunde inte gå hur långt som helst ifrån hennes erkännande, säger Christer Söderberg.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=498&Itemid=77

Gynna Världen idag som på sitt plusarkiv har massor med intressanta reportage där finns hela reportageserier om:

Barnsexhandel i Sverige, Verkligheten bakom IB-affären, Estoniakatastrofen, Polisens illegala vapenhandel, Bordellhärvan och Knutbymordet.

Det kostar 69:- för en månad med obegränsad tillgång till nedladdning av PDF-tidningen och tillgång till Världen idags plusarkiv.

Enkel grafik idag, frilagd ros. Använde PS-brushes ornament, lade på ett lager styles.

Kvinnotukt i Knutby del 2 - Gemensam skam och skräck

Från Världen idag 2007-12-07:

Gemensam skräck och skam blir resultatet

Läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robèrt har genom egna efterforskningar och kontakter med en lång rad personer i och kring Knutby-församlingen skaffat en god bild av församlingens innersta liv. Hon beskriver behandlingen av kvinnorna som en grundläggande kultur som skapar lydnad och binder medlemmarna i en gemensam rädsla och skam.

- Tukten utdöms godtyckligt när Åsa Waldau ”känner i Anden” att så ska ske, säger hon. Ofta riktar den sig mot kvinnor som Waldau av olika skäl tycker konkurrerar med ”drottningen”. Någon hade blivit vackrare och fått bättre självförtroende, någon skrev fina lovsånger som församlingen gärna sjöng.
Hur länge tukten pågår är också godtyckligt. För Sara Svensson kom den att vara i flera år och hävdes aldrig. Successivt bröts Sara ner.
Tuktens första steg ska verkställas av maken, genom att det äktenskapliga samlivet upphör. Steg två är församlingstukt, vilket innebär att församlingen deltar i en utfrysning av den som ska tuktas.
- Tukten är en hemlig motor som vidmakthåller gemenskapen i en sjuklig fromhet, säger Rigmor Robèrt. Den tuktade känner en darrande lättnad när hon återupptas i församlingen, efter en drottninglik gest av Åsa Waldau. Tirsa ”räcker spiran” och visar på så sätt att den tuktade tagits till nåder. Den tuktade är så rädd och knäckt att hon tolkar sin lättnad som att hon blivit ”renad” från synd. Detta är inte sunt.
Det är inte bara kvinnorna som drabbas, menar Rigmor Robèrt. Männen som tvingas svika sina kvinnor får sin självbild och sin stolthet skadad. De vet att det de gör inte skulle få något stöd av anhöriga och utomstående. De tvingas dölja sitt handlande och leva med skammen.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=143&Itemid=34

Gynna Världen idag som på sitt plusarkiv har massor med intressanta reportage där finns hela reportageserier om:

Barnsexhandel i Sverige, Verkligheten bakom IB-affären, Estoniakatastrofen, Polisens illegala vapenhandel, Bordellhärvan och Knutbymordet.

Det kostar 69:- för en månad med obegränsad tillgång till nedladdning av PDF-tidningen och tillgång till Världen idags plusarkiv.

Grafik "Glöm aldrig Heléne och Alexandra"

Klicka på bilderna så kommer de upp i nytt stort format. Har kallat bilderna för "Glöm aldrig Heléne och Alexandra". Den till höger har ett texturlager så det ser ut som canvasväv.

Förr hade jag en stor mapp med änglabilder men de är borta på någon hårddisk där jag inte kan hitta dem. Dessa bilder kommer från hjärtat. De är långt ifrån perfekta, är ännu bara på novisnivå. Hade önskat göra dem mycket större men hade inga änglar som klarade stort format.

Om någon vill ha en bild så varsågod, jag sätter ingen copyright på dem. De är tillägnade två kvinnor som gick ett mycket hårt öde tillmötes, mord och ond bråd död i unga år.

”Glöm aldrig Heléne och Alexandra”-rörelsen behövs

Broder nabo och sciuridae har mycket intressanta diskussioner i Knutbytråden, Flashback.

Klistrar in hela broder nabos och sciuridaes diskussion:

Nabo svarar Himmel och helvete mac beth:

Njae. Talar nu med bekanta som engagerat sig för Knutbytragedin. Kanske kommer dessa tankar att utvecklas på annan plats än Flashback. Så mycket kan jag säga som att ett projekt för en “Glöm aldrig Heléne och Alexandra”-rörelse vore att ge ut opartiska biografier över Heléne och Alexandra. Kanske Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål bistår med medel?

Ursprungligen postat av sciuridae

Jag kastade ju ut den här idén helt spontant, främst på grund av punkt II - Jag menar att Heléne och Alexandras människovärde helt har förringats av sekten. De var fel, “hade gjort sitt” och kunde tas bort - ungefär som man byter en soffa eller målar om ett hus. Heléne och Alexandras hade rätt när de protesterade mot makens otrohet, de hade rätt som inte böjde sig för kränkande behandling, de hade rätt som inte ville ge upp kärlek och normala känslor. Men sekten tog sig rätten att utplåna dem - två unga kvinnor med större delen av livet framför sig, och dessutom mammor till tre barn. Därför tycker jag det skulle vara viktigt att berätta om Heléne och Alexandra som de värdefulla människor de var, och att inte låta dem glömmas bort. Många andra har kränkts och hunsats av sekten, men de är fortfarande i livet, och - finns det liv så finns det hopp - de kan fortfarande själva återupprätta sig och sitt människovärde. Men eftersom Heléne och Alexandra är döda, så kunde vi andra istället hjälpa till med deras upprättelse.

Dessutom tycker jag att det som hände Heléne och Alexandra visar att man inte bara kan avfärda sektproblematiken med att det är ett fritt val. Om samtyckande vuxna frivilligt ägnar sig åt att tukta varandra, leva gränslöst eller leka rollspel eller vad det nu kan vara, så ska inte samhället blanda sig i, kan man tycka......Men den tragiska historien om Heléne och Alexandra visar att det inte finns några enkla “fria val” utan att problemet är mycket mer komplext.

Nabo:

Bull's eye, scuiridae.
Så har också mina tankar gått.
Namnen på dessa båda döda kvinnor ska aldrig glömmas utan väcka till besinning. Heléne och för Alexandra vilar inte i frid i glömskan. Stenarna ropa, som det heter i Bibeln.
För Heléne och för Alexandra blev Knutby Filadelfia en dödsfälla. Slutna totalitära grupper är farliga.
Vi vet att knutbyledare skyller allt ont på HF och SS och vill att resten glöms. Man kan få intrycket att mac-beth liksom tidigare Tintomara hoppas att det ska bli så. Men förutom Heléne och Alexandra och de vuxna som ÅW satt i "tukt" så har ett antal barn och ungdomar i Knutby utsatts för brutalitet. Inte bara barn i församlingen utan också skolelever som bekant. Barnen växer upp. Flera väljer kompisar utanför församlingen. Knutby Filadelfias hemligheter läcker. Sektbarn är publicerad. Mer kommer.

I Knutby kallades Helénes och Alexandras självständiga jag för "köttigt" och "upproriskt". I sekter får man lära sig att ändras. Den som kallas frälst i Knutby ska ha dött-från-sitt-gamla-jag. Anpassar man sig i en sekt blir det inte mycket individualitet kvar. Därför blir minnet av en död medlem diffust.

I Knutby säger medlemmarna om Heléne och Alexandra att "hon var underbar", "hon älskade Jesus", "hon vann seger". Vad säger detta om personerna? Ingenting. Det är en slags desinformation. Båda kvinnornas verkliga identiteter bör återupprättas. De blev dödsoffer för våld i en totalitär sekt där även andra farit illa. Helénes och Alexandras namn och ansikten är redan kända långt utanför vårt lands gränser. Men deras ursprungliga personligheter känner få till.

Ni medlemmar i Knutby - Glöm aldrig Heléne och Alexandra! Man har inte sett er vid Helénes grav på Knutby kyrkogård. Den har skötts om av hennes föräldrar som bor långt därifrån och av kyrkvaktmästaren. Den person i Knutby som sätter nya blommor och tänder ljusen är Helénes vän som tidigt lämnade församlingen. LA här på tråden har ibland gått förbi Alexandras grav. Han säger att den graven verkat vara opersonligt skött. Jag vet någon som kände Alexandra, som ibland passerar Örebro och stannar för att lägga en ros på hennes grav. Det är inte en medlem från Knutby.

Svar från nabo till Himmel och helvete mac beth:

Nej, inte vad jag vet. Han har erkänt och ångrar andra brott och gärningar i Gränsta.
Vet du om någon annan erkänt anstiftan eller delaktighet när det gäller Helénes död?
För övrigt instämmer nabo i detta:

Ursprungligen postat av sciuridae

Punkt V på nabo's lista handar om den som ångrar sektrelaterade brott, men jag tolkar det som att nabo inte menar brott i den snäva bemärkelsen “straffbara brott” utan det kan även avse mobbning och nedbrytning av medmänniska, att ha ljugit, hjärtlöst beteende mot anhöriga, att ha tuktat och skrämt barn osv. - saker som man gjorde eftersom sektens påbjöd dessa handlingar, men som man nu ångrar.

Nabo svarar:

Ett antal medlemmar och ledare som är kvar i sekten ångrar idag hur de deltog i utfrysning och mobbning mot Sar*a. De ångrar också sin likgiltighet för Heléne och Alexandra - och DaLi! - i deras utsatthet. Det ångrar att de slagit barn. De ångrar många gärningar som de skäms för.

Flera ångrar gruppbönerna klockan 22 där de hört varandra viska och ropa sektens banérfras: "Må Tirsa få sin rätt, må Tirsa få sin rätt, må Tirsa få sin rätt, må Tirsa...!" De ångrar sin hårdhet mot Esth*er från Indien och mot hennes barn. De ångrar mycket och så länge de inte vågar berätta vad de ångrar är de också rädda för varandra. För den som står för sin ånger sig, ber om förlåtelse och säger på vad sätt han eller hon bättrar sig kommer samtidigt att avslöja ledare och andra medlemmar.

Rädsla sammanvävd med gränslös gränstakärlek är kittet i Knutby Filadelfia.
För alltsedan Helé*nes död fruktar medlemmar innerst inne sina ledare som potentiella anstiftare. Medlemmar är också rädda för varandra som potentiella torpeder: ”De snällaste är det farligaste, för de lyder", som en kvinna sa. Och ledarna fruktar sina medlemmar och deras uppväxande barn - för de är potentiella svikare, tjallare, golare.

Och det ser så sorgligt och ihopkrympt ut när medlemmarna liksom i tystnad ber varandra om nåd och "älskar" varandra så mycket och måste ses ofta, ofta för att ha roligt. Men också för att hålla koll så att alla verkar välvilliga, så att ingen börjar tala om sin ånger eller om att lämna gruppen.

https://www.flashback.info/showpost.php?p=11952871&postcount=3990

Läs den intressanta diskussionen i tråden. Det är en otroligt bredd på kunskap som finns i Knutbytråden. Den ”nygammla” skrivbenten mac beth som jag kallar för Himmel och Helvete, använder svordomar flitigt i tråden. Brist på respekt när det är så öppenbart att många med stark Gudstro läser tråden.

Förslaget på en Glöm aldrig Helén och Alexandra-rörelse kan få stor genomslagskraft.

Bilden är inte min egen så ni får inte ta den, lovar att göra en bild till i morgon, fick lite brådska.

Hård kvinnotukt i Knutby

Sara Svensson, dömd för mord på Alexandra Fossmo, utsattes för tortyrliknande tukt under sina år i Knutby. Det vet vi från förhör och rättgångshandlingar.
Men det som inte kommit fram är att liknande behandlingar drabbat flera andra kvinnor i Knutby. Alexandra Fossmo var en av dem.

Kvinnotukt tycks vara ett grundläggande drag i Knutby-församlingen och också det redskap som håller församlingen i skräck och lydnad. Flera av kvinnor i den inre kretsen har drabbats av långvarig och plågsam tukt, som bland annat innebär att det äktenskapliga samlivet inte får upprätthållas, kanske under lång tid.
Tukten drabbar i första hand kvinnor. Det är kvinnorna som upplevs vara högmodiga och inte visa tillräcklig lydnad, tukten kan alltså sägas vara en modern variant av häxjakt, där det specifikt kvinnliga upplevdes som hotfullt. Av förhör med Sara Svensson framgår att det var Åsa Waldau som bedömde om tukten gett önskad effekt.
Flera oberoende källor som Världen idag talat med beskriver tukten som en social isolering och en regelrätt mobbing där den drabbade utsätts för utfrysning och kränkningar av olika slag. Det har även förekommit att män bestraffats. En kvinna som funnits med i församlingen ger i ett internetforum en ingående beskrivning av tukten: ”man kan säga att man fryser ut kvinnan totalt, och hon blir helt ensam.”

Olle Eriksson, som tillsammans med hustrun lämnade församlingen efter mordet, bekräftar att de upplevt att tre kvinnor varit föremål för speciell behandling, Sara Svensson, Alexandra Fossmo och ytterligare en kvinna. Han vill dock inte kalla det för tukt, utan menar att det kan handla om en naturlig korrigering för deras eget bästa.
- Församlingen var inte informerad om vad som pågick, men man märkte att det fanns en viss atmosfär kring dessa personer, de utsattes för en utfrysning av ledarna i församlingen, säger Olle Eriksson, som menar att denna behandling drabbade människor i den inre kretsen kring ledarskapet, inte den stora gruppen församlingsmedlemmar.
Även om tukten i första hand avser att befrämja lydnad hos kvinnorna drabbas indirekt också deras män och familjer. Det är männen som ska verkställa den gentemot sina egna hustrur, till exempel genom att dra sig ur det äktenskapliga samlivet. På så sätt skapas både en spricka mellan makarna och en gemensam känsla av skam och fruktan.

I Sara Svenssons dagbok, som blev känd i samband med polisutredningen av mordet på Alexandra Fossmo, framgår hur Sara Svensson bröts ner av den tukt hon var ålagd. Hon beskriver ett samtal med Åsa Waldau efter ett halvårs tukt: ”Hon har inget mot mig. Men i anden ligger fortfarande synden kvar. Det finns synder och synder. Och det här är den grövsta…… Hon kan inte ha mig nära ... för jag kan falla igen. Synden är inte borta förrens jag är fri. Jag måste bli helt fri”.
I rättegången mot Sara Svensson räckte Åsa Waldau henne sin hand efter att ha vittnat. Det uppfattades av personer med insikt i Knutby-kulturen som att Sara efter alla år åter togs till nåder.
Åsa Waldaus presstaleskvinna Kristina Kuling säger att Åsa Waldau inte vill tala med Världen idag. Kuling förnekar att det förekommer eller har förekommit någon form av tukt i Knutbyförsamlingen.

Gynna Världen idag som på sitt plusarkiv har massor med intressanta reportage där finns hela reportageserier om:

Barnsexhandel i Sverige, Verkligheten bakom IB-affären, Estoniakatastrofen, Polisens illegala vapenhandel, Bordellhärvan och Knutbymordet.

Det kostar 69:- för en månad med obegränsad tillgång till nedladdning av PDF-tidningen och tillgång till Världen idags plusarkiv.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=144&Itemid=77

/ av gäst/

Det här får inte sopas under mattan

Från Ångermanlands Tidning 5 juli 2008

Det här får inte sopas under mattan

Frågan får inte sopas under mattan. Det säger riksdagsledamoten Barbro Westerholm, fp, som nyligen tagit upp frågan om sektbarn i riksdagen. Nu planeras ett seminarium där de här svåra frågorna ska belysas.

För tio år sedan kom en utredning, I god tro, som lämnade förslag till regeringen om hur man ska kunna öka kunskapen om situationen och om stödbehov till människor som lever eller har levt i mer eller mindre slutna rörelser. Särskild vikt lades vid barnens situation.

– Ingenting har hänt sedan dess. Utredningen lades åt sidan, säger Barbro Westerholm. Jag minns att jag och Margó Ingvarsson uppvaktade dåvarande socialminister Ingela Thalén och krävde att någonting skulle göras, men ingenting blev av. Boken ”Sektbarn” har Charlotte Essén har nu på nytt aktualiserat frågan.

– Jag har tagit upp frågan i riksdagen och i höst arrangerar vi ett seminarium för att samla aktuell kunskap. Det gäller att hitta de här barnen. Många gånger är det så att de inte vågar berätta.

– Sedan tog jag upp frågan har jag fått minst ett par hundra mejl från människor som farit illa i olika sekter. Och varje fall är ett för mycket.

www.allehanda.se

Barbro Westerholm, då litar vi på att du ser till att inga fler barn behöver fara illa och får sin uppväxt i sekter.
Se samtidigt till att boken Sektbarn når ut och kommer med i undervisningen på våra högskolor.

Rosie lämnade Jehovas

Tidningen Ångermanland 5 juli 2008:

Rosie lämnade Jehovas – nu hjälper hon andra

Med den nyutkomna boken ”Sektbarn” har frågan om hur barns rättigheter kränkts inom religiösa rörelser lyfts fram. Barnombudsmannen sätter nu sitt fokus på de glömda barnen. Rosie Carlmark från Örnsköldsvik har själv erfarenheter från Jehovas Vittnen och deras sätt att indoktrinera barn. I dag hjälper hon avhoppade eller uteslutna medlemmar att komma tillbaka till ett normalt liv.

Som barn får du ständigt höra att Harmageddon, det sista världskriget är nära. Att Guds mordänglar dödar alla som inte är med i Jehovas vittnen. Hur påverkar detta dödshot barnen?

– Om jag skulle leva om mitt liv skulle jag inte utsätta mina barn för det jag har gjort, säger Rosie Carlmark. Jag vill verkligen att alla vuxna ska få upp ögonen för problem som finns, även föräldrar som fortfarande är med i församlingen.

Rosie Carlmark gick själv med i Jehovas vittnen när hon var 14 år. Ingen i hennes familj var med, men ett par vittnen var ofta hemma hos familjen och samtalade med hennes pappa.

– Jag var väl en osäker tonåring som funderade mycket över existentiella frågor. Jag blev helt enkelt nyfiken.

Hon började gå på deras möten och blev sedan fast.

– Jag blev satt på en piedestal. Det var inte så vanligt att en ung människa sökte sig till dem och jag fick en särskilt framträdande roll. Jag blev sedd. Jag var speciell.

Det här var 1967 och kort-kort var på modet. Rosie Carlmark var som vilken tonåring som helst som ville följa med modet och måla ögonen.

– Jag blev tillsagd att det inte passade med korta kjolar, de skulle räcka över knäet. Jag fann mig naturligtvis i det och tyckte det var rätt men i skolan rullade jag upp kjolen i midjan. Jag målade mig också väldigt mycket men tvättade bort det så fort jag kom hem från skolan. Jag kände en skam och en onödig skuld.

Några fortsatta studier efter nian var det inte tal om trots fina betyg och föräldrarnas oro över uteblivna studier.

– Det var som ingen vits. Enligt vittnena skulle Harmageddon inträffa mycket snart. Årtalet 1975 pekades ut som ett mycket troligt årtal då världen skulle gå under och vi skulle hinna frälsa så många själar som möjligt innan dess.

Rosie Carlmark städade på mornarna och hela dagarna gick hon och knackade dörr. Det fördes statistik på besöken och det blev en press att hinna med så många som möjligt. Hon var så kallad "pionjär med särskilt uppdrag" med kravet att vara ute i "tjänsten" 150 timmar i månaden, vilket ansågs vara extra andligt.

Hon gifte sig när hon var 19 år med en man i församlingen. Eftersom sex innan äktenskap är förbjudet gifter sig många väldigt unga. De fick tre barn som nu är vuxna.

– Mina barn har fått utstå mycket under sin uppväxt. I vårt hjärntvättade tillstånd drog vi med dem på vuxenmöten tre gånger i veckan. De fick också följa med oss ut och knacka dörr. De fick inte fira jul och födelsedagar som andra barn. De skämdes över hur de var tvungna att vara klädda.

I sjutton år var Rosie Carlmark med i Jehovas vittnen innan hon blev utesluten.

– Det finns en intern domstol inom rörelsen, något som man naturligtvis inte tillstår eftersom det är olagligt. Man kallar den därför "den dömande kommittén". Det är de äldste som dömer den som har syndat. De äldste är män, ingen kvinna kan vara äldste eller inneha någon ledande position i rörelsen. Om man syndat kan man få restriktioner. Det innebär att man inte får prata på mötena, man är utfryst i en till tre månader, ibland längre.

Rosie Carlmark blev dömd. Hon hade förälskat sig i en annan som inte var vittne. Hon ville skilja sig och uteslutningen var ett faktum.

– Då blir man i princip dödförklarad. Alla banden klipps av. Den sociala tryggheten som ändå finns i församlingen är borta. Du står helt ensam.

I dag bor Rosie Carlmark inte längre kvar i Örnsköldsvik. Hon jobbar som lärare i Ulricehamn och arbetar fortfarande med att läka såren från Jehovas vittnen. Hon är också med i föreningen Hjälpkällan som hjälper de som hoppat av eller som uteslutits ur Jehovas vittnen.

Ryser när jag läser Rosies historia om sitt liv en destruktiv sekt. Likheter med församlingen i Knutby är slående. Nu om aldrig måste myndigheterna ta tag i detta, varje dag som går är en förlorad dag för ett barn som tvingas växa upp i en sekt.

Charlotte Esséns bok Sektbarn ger en skrämmande inblick hur livet för barn som växer upp i sekter gestaltar sig. Vi kan inte blunda, vi måste säga ifrån till våra politiker även på lokal nivå.

Har läst i Knutbytråden, Flashback att socialtjänsten i Uppsala kommun inte var speciellt road av alla anmälningar som kom in gällande misstankar om att barnen i Knutbysekten for illa. Tror även det kom signaler från kommunens anställda.

Boken Sektbarn är billigast på Adlibris, 172 kronor, ingen frakt eller postförskott tillkommer.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Klicka på bilden så kommer den upp i ett större format.

Sektbarn har nått vårt grannland

Charlotte Essén har blivit intervjuad av tidningen Dagbladet Information i Danmark, där man just nu utreder 44 barn i sekten Faderhuset angående barnmisshandel, omsorgssvikt och incest. Det finns många likheter med andra sekter, bland annat Knutby-församlingen, exempelvis när det gäller läran och oron omkring barnen, tyvärr. Dagbladet Informations journalist Mette-Line Thorups utmärkta intervju med Charlotte finns på:

http://www.information.dk/161665

och ett översatt bokutdrag finns här:

http://www.information.dk/161691.

Svar på Liselotte Frisk recension av Esséns bok Sektbarn:

Debatt - Kyrkans Tidning

2008-06-19 06:00

Okänsligt om utsatta sektbarn

I Kyrkans Tidning 22/08 recenserar Liselotte Frisk Charlotte Esséns nyutkomna bok Sektbarn.

Då jag talar med avhoppare från sekter dagligen i mitt arbete, och dessutom själv är uppvuxen i en av dessa sekter, var det med viss bestörtning jag läste recensionen.
För det första vill hon undergräva trovärdigheten i barnens berättelser genom att säga att flera av dem verkar vara ”psykiskt instabila”. En kommentar som känns okunnig och ogenomtänkt, men som framför allt visar en brist på empati. Uppenbarligen har Frisk i sin forskning inte stött på någon av de hundratals unga avhoppare varje år som förlorar sina föräldrar, syskon, vänner – kort sagt hela sitt liv i en handvändning – då de inte längre velat eller kunnat fortsätta leva i den rörelse de vuxit upp i.

De har sedan barnsben fått lära sig att omvärlden är ond, att människorna där är i satans våld och har onda avsikter. Ändå har de vågat sig ut i den världen och därefter blivit betraktade som döda av alla de vuxit upp med. Att känna sig ”psykiskt instabil” i en sådan situation verkar minst sagt som en naturlig reaktion. Om Frisk ser ett mönster här undrar jag varför hon som forskare inte i stället frågar sig varför så många barn från så många olika samfund uppvisar likadana sympom?
Frisk menar vidare att eftersom rörelserna har ”långt ifrån samma agenda” är de inte jämförbara. Men det är inte agendan i sig som är intressant, utan de likartade strukturerna genom vilka man förmår människor att begå handlingar som de inte hade begått i en mer normal miljö.

Grupperna liknar små diktaturer i sin uppbyggnad. De lever och verkar som egna celler mitt i ett i övrigt demokratiskt samhälle. Där finns den enda ledaren eller ledningen, som kräver total lydnad. Ledningen besitter den enda rätta läran och har också makten att ändra i den när man behagar. Kritik får vare sig läsas eller yttras. Den egna gruppen är utvald och världen utanför är ond. Man anpassar sig tillräckligt till samhället för att inte dra för mycket uppmärksamhet till sig och sedan lever man efter sina egna lagar och regler.
Det är strukturen i sig som utgör en fara. Om medlemmarna blir tillsagda att driva ut demoner ur sina barn, låta sina barn dö i stället för att få en blodtransfusion eller bli martyrer och ta barnen med sig, då gör medlemmarna det. Det finns inte i deras föreställningsvärld att ifrågasätta. Det kan handla om harmlösa saker, precis som Frisk påpekar. Men jag menar att det är lydnadsreflexen hos sektmedlemmen som är farlig. I den här situationen är barnet helt maktlöst och utlämnat.
Frisk befarar att boken ska underblåsa fördomar mot religiösa minoritetsgrupper i stället för att skapa en konstruktiv diskussion och dialog. Då undrar jag med vilka hon tänkt ha denna dialog? Det förvånar mig om hon menar sekterna själva. Eftersom hon säger sig ha forskat i dessa, borde hon vara väl medveten om hur givande en dialog blir med en grupp som anser att resterande samhället är alltigenom ont, och att de själva är utvalda av Gud.

Noomi Lappalainen, samordnare Föreningen Hjälpkällan

http://www.kyrkanstidning.com/kyrkanstidning/ledare_och_debatt/debatt/okansligt_om_utsatta_sektbarn_0_5903.news.aspx

Debatt – Kyrkans Tidning

2008-07-03 06:00

Webbdebatt: Mer dialog behövs om nyandliga rörelser

Jag håller med Liselotte Frisk (Kyrkans Tidning 25/26-08) att debatten kring nyandliga rörelser måste nyanseras.

Jag anser att sensationsjournalistik bara bidrar till att öka klyftorna mellan nyandliga rörelser och det övriga samhället. Till kategorin sensationsjournalistik räknar jag dock inte Charlotte Esséns bok "Sektbarn – ett reportage om de utvalda till paradiset". Liselotte Frisk vill göra det till en fråga om religion men problemet är mycket mer komplext än så. Det som författaren i boken försöker belysa är inte i första hand ett religiöst problem utan ett psykologiskt problem. Det tråkiga med Liselotte Frisks recension är att hon avfärdar barn som farit illa med att de är psykiskt instabila och nu i hennes senaste svar "sköra". Då jag under flera år jobbat terapeutiskt med avhoppare från olika totalitära rörelser vill jag först rätta henne på en viktig punkt – de barn som förekommer i boken är enormt starka människor som trots den behandling de utsatts för orkat gå vidare. De "sköra" människorna träffar vi professionella sällan då de har en benägenhet att ta livet av sig.

En del av de här rörelserna utgör också i förlängningen ett demokratiskt problem. Alla nyandliga rörelser är inte totalitära, men en del är det. Alla totalitära rörelser är heller inte uppbyggda kring religion och det är därför problemet i första hand inte är religiöst utan politiskt - det är en fråga om totalitarism. Flera av dessa rörelser, både religiösa och icke-religiösa, erkänner inte den samhälleliga rättvisan, de har sina egna domstolar och de stiftar sina egna lagar, de har klart uttalade politiska ambitioner och de förespråkar ett totalitärt styre.

Nästa punkt jag måste rätta henne på är att hon skriver att det att lämna en religiös övertygelse kan utlösa kriser hos många. Det kan måhända stämma om man bara pratar om människor som lämnar en religiös övertygelse, men människor som lämnar totalitära rörelser drabbas ofta av mycket djupare liggande problem än en kris och för att vara övertydlig - det handlar inte om sköra, instabila eller på annat sätt defekta människor, de är tvärtom ofta mycket starka individer. Med sitt uttalande bagatelliserar hon ett allvarligt problem och bidrar dessvärre till att sprida en uppfattning som gör att den här patientkategorin inte får rätt vård. Hennes uttalanden är i sig inte så allvarliga då hon ger uttryck för en ganska vanlig missuppfattning.

Det som är det beklagliga är att hon utger sig för att vara expert på området, vilket hon definitivt inte är när det gäller de psykologiska aspekterna av det hela. Hon är expert på religiösa frågor och borde vara mer försiktig när hon uttalar sig om sådant som ligger utanför hennes expertområde.
Jag efterlyser därför en också bredare dialog kring den här typen av rörelser där man kan samlas och förutsättningslöst diskutera ämnet utifrån de olika professioner som berörs. Jag skulle gärna ta del av de teologiska frågeställningarna kring detta och jag förutsätter att Liselotte Frisk som god forskare är lika intresserad av att förutsättningslöst ta del av de psykologiska aspekterna. Tillsammans kanske vi kan öka förståelsen för den här typen av rörelser.

Håkan Järvå
legitimerad psykolog

http://www.kyrkanstidning.com/kyrkanstidning/ledare_och_debatt/debatt/webbdebatt__mer_dialog_behovs_om_nyandliga_rorelser_0_6051.news.aspx

Leif GW Persson Bloggar

Skall bli intressant att följa hans blogg.

Fick ett mail där någon läst någonstans att GW hade svarat på 10 frågor, tar bara upp några som är väldigt viktiga även för mig.

Viktigt i livet:

Att göra rätt för sig. Att inte göra mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.

Vad gör dig arg:

Skitstövlar i största allmänhet.

Beundrar:

Människor som vågar säga och göra saker för andra och i viktiga frågor och alldeles oavsett om de drar på sig personliga besvär och obehag.

Den sista frågan han svarar på om besvär och obehag, det har många av skribenter i Knutbytråden, Flashback liksom Rigmor Robért och även sektinfobloggen fått stor erfarenhet av. Vi står på stadig mark och går inte att tysta!

Vet att Leif GW mest är intresserad av Palmemordet och Da Costamordet men är det en omöjlighet att få honom intresserad av sekten och mordet, mordförsöket i Knutby? Han har ju själv bott eller haft sommarstuga i Knutbytrakten.

Har hört Leif GW många gånger säga att polisen gjort ett undermåligt arbete i vissa utredningar, vad skulle han säga om mordutredningen som gjordes av sektmordet i Knutby. Kommer han att skriva om polisen illegala vapenhandel nu när han inte längre är anställd hos polisen?

http://leifgwpersson.se/

Flera tvivel kring skotten

Citat Världen idag:

Flera punkter i polisens tekniska utredning om morddramat i Knutby för snart tre år sedan, gör att flera nu funderar på om mordet verkligen gått till som det beskrivits. Som Världen idag kunde berätta förra veckan tvivlar allt fler på att det snart tre år gamla mordet i Knutby gick till som den morddömde barnflickan Sara Svensson berättat. Till och med hennes advokat Christer Söderberg ställer sig nu själv frågan om det kan ha varit någon annan som avlossat de dödande skotten. - Ett sannolikt alternativ kan vara att Sara Svensson inte har skjutit, sade han till Världen idag i fredags. Även Helge Fossmos nya advokat Peter Althin tvivlade på Sara Svenssons berättelse och utesluter inte att mordet i själva verket kan ha genomförts med hjälp av folk i kriminella kretsar. - Det är ju mycket märkligt hur hon har fått tag i ett vapen så lätt som hon beskrivit. Det är mycket konstigt. Men känner man någon i den kriminella världen så går det mycket lättare. Allt tyder ju på att hon fått hjälp på något sätt, säger Peter Althin till Världen idag. I Världen idags granskning av den tekniska utredningen av mordet i Knutby har flera ytterligare frågetecken dykt upp och som inte ligger till grund för domen mot Sara Svensson. En dom som i stort sett bygger på hennes egen berättelse. - Vittnen har vaknat av något som hänt tidigare än vad som den officiella tidsangivelsen talar om. - Vittnen har sett hur en bil beger sig iväg i full fart från området knappt en timme innan Sara Svensson påstås ha åkt iväg. - Mordoffret, Alexandra Fossmo, rörde sig inte när första skottet träffade henne i höften. Längs kulans bana finns inte heller någon nämnvärd blodsutgjutelse. - Om det inte finns en aktiv blödning i skottkanalen kan vara så att döden har inträffat tidigare, hävdar rättsläkaren Johan Berge. - SKL, statens kriminaltekniska laboratorium, kan inte binda viktig teknisk bevisning till Sara Svensson. Det gäller krutstänk som fiber från byxorna som borde ha varit i kontakt med den filt som låg över mordoffret när de dödande skotten föll. - Samtliga påträffade kulor kan inte med säkerhet bindas till vapnet som Sara Svensson kastade i vattnet under Ölandsbron. - Mordet kan omöjligt ha gått till som det beskrivits. Tekniska utredningen om vapnets vinkel och ett påsittande skott är raka motsatsen till Sara Svenssons egen berättelse. - Gör en ny rekonstruktion, menar juristen och vapenexperten Daniel Norrgård i Ljungby i dagens tidning. Världen idag fortsätter granskningen av flera outredda omständigheter kring mordet i Knutby.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=496&Itemid=77

Gynna modiga Världen idag som på sitt plusarkiv har massor med intressanta reportage där finns hela reportageserier om:

Barnsexhandel i Sverige, Verkligheten bakom IB-affären, Estoniakatastrofen, Polisens illegala vapenhandel, Bordellhärvan och Knutbymordet.

Det kostar 69:- för en månad med obegränsad tillgång till nedladdning av PDF-tidningen och tillgång till Världen idags plusarkiv.




Kaninen får ni gärna ta om ni tycker om den. Älvan är gjord i programmet Poser och är en gåva från en medlem i grafikgruppen och skall användas senare av mig. Är fortfarande ovän med Poserprogrammet. Som vanligt, klicka på bilden så kommer den upp i större format.