.
.
Citat Dagen 17-03-2009
Flera före detta medlemmar i Kristet Center Syd/Kingdom Center berättar nu varför de lämnat sekten. För Katarina och Billy Tågerud innebar tiden i församlingen förutom psykiska problem också ekonomiska bekymmer.
Hur kommer det sig egentligen att ledaren Christer Segerliv kan få sådan makt över folk? En av de tidigare medlemmarna, Katarina Tågerud, säger till tidningen Helsingborgs Dagblad att han hade stark karisma.
- Vi tjejer blev betagna. Fast när jag såg honom i tv:s "Existens" i höstas kan jag inte begripa vad vi föll för. Han är ingen duktig predikant.
[...]
Till slut tog Katarina mod till sig och lämnade församlingen. Billy fortsatte att åka dit varje helg, ofta tillsammans med deras tre små barn. En orsak var att han och Katarina var knutna till församlingen genom att de gått i borgen för lån, och dessa hade med räntor växt till 300 000 kronor. De hade dessutom köpt andelar i KCS.
- Vi får fortfarande obehagliga kravbrev, men vi struntar i dem.
Det är tio år sedan Katarina lämnade församlingen, men först nu orkar hon berätta offentligt om det. Det dröjde ytterligare några år innan Billy lämnade församlingen, vilket han gjorde sedan Katarina sagt att han fick välja mellan den och henne.
Katarina säger att hon har gudstron kvar, men är rädd för "kristna" människor.
Läs här
Christer Segerliv och Åsa Waldau, så lika, båda leker att de är något annat än vad de egentligen är. Båda vill ha makt pengar och tar inte så noga på det här med jordiska äktenskap när man kan ha "andliga".
Båda använder tukt, demonutdrivning och arrangerade äktenskap, alltså inget nytt under solen.
Båda förstör människor omkring sig, splittrar familjer sår split. För Christer och Åsa är det härska och söndra som gäller. Två människor som förmodligen är djupt olyckliga i själen samt väldigt osäkra när det möter normala människor som inte finns i deras sektklet.
Undrar hur det ser ut om några generationer i deras släktkrönika, vilken skam.
Margaretha Sturesson har lämnat sekten och skrivit en bok - Om det så skulle kosta mig livet -
Det är en skakande skildring av hennes år i sekten KCS i Höör.
Till Katarina: Det ar gott att du har din Gudstro kvar och att du är rädd för kristna människor är en sund självbevarelsedrift.
Se först om en människa är medmänniska, sen kristen, just i den ordningen.
tisdag 17 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Å vad bra du skrev på slutet, sista meningen. Det är sant.
Att man säger sig vara kristen behöver inte betyda att man är bra. Men se efter Andens Frukter alltså, om en människa är ödmjuk, kärleksfull, ger plats för dig, släpper dig när du vill gå, har en inre trygghet och glädje samt säger sig tro. Då kan det vara en bra människa och tron kan vara äkta. Jag menar, vi får inte glömma Moder Theresa. Hon fanns. Så det finns hopp för människan, även dom kristna. Egentligen så borde inte vi gå i alla fällor, varför gör vi det? Jag har också gått i många fällor just i kristna sammanhang. /tror ännu, med Guds hjälp
Skicka en kommentar