.
Citat: Lotta Wendel, Helsingborgs dagblad
I "Knutby-koden" har detta gått förlorat. Här vill Lundgren istället säga något om värderingarna och livet inom hela Filadelfia Knutby. Och det ger onekligen ett mycket högt läsvärde. Boken är välskriven och spännande. Många ögonblicksbilder inifrån församlingen är häpnadsväckande och förfärande. I församlingen finns allt som utmärker en sekt – sträng hierarki med olika normsystem uppe och nere, krav på total lydnad, kraftfull uppdelning mellan gott och ont och isolering från världen utanför. Allra bäst i boken är textanalyserna av de sms, brev och profetior som producerats inom församlingen. Församlingsmedlemmarnas texter är ömsom gammaldags höviska kärleksbetygelser till treenigheten och till varandra, ömsom vädjande instruktioner med hotfulla underströmmar. Påfallande är uttrycken för längtan efter hemgång, att helt enkelt få dö och återuppstå tillsammans med Jesus och varandra. Talet om hemgången blir ett uttryck för närhet till Gud när det sätts i samband med ledaren, men gör det samtidigt möjligt att spekulera i en misshaglig församlingsmedlems frånfälle. Steget från allmänt tal om hemgång till en församlingsmedlems faktiska hjälp därtill förefaller minimalt.
Det framstår alltså som mycket troligt att Barnflickan helt dominerades av församlingens obskyra hemgångstal och verkligen trodde sig handla i enlighet med Guds plan när hon genomförde sina brott. Detta trots att Lundgren okritiskt förmedlar Fossmos bild av Barnflickan som en självständig och handlingskraftig person.
Läs hela artikeln här
Kapitlet med barnflickan är bedrövligt rent ut sagt. Eva Lundgrens bok Knutby-koden är utmärkt och ger en bra bild av en destruktiv sekt.
Vad Eva Lundgren missar är att Sara under två års tid bröts ned på order av den tongivande drottning Tirsa. Marina Westman avhoppad från sekten i Knutby berättar i filmen hur alla var med och mobbade Sara.
Sara var inte självständig och handlingskraftig, hon var så nedbruten och hjärntvättad, tillintetgjord, har förmodligen inte kunnat tänka på annat än hur hon skulle få nåd av drottning Tirsa.
Fossmo som själavårdare har tystnadsplikt att lämna ut en kamrat är fruktansvärt all den stund Sara inte kan försvara sig. Helge säger i Aftonbladet att han tar avstånd från det han berättade om Sara och det var 2005.
Läs och häpna, Helge skriver efterordet 2008 och där hade han möjlighet att ta avstånd. Ingen riktigt karl lämnar ut sin partner till allmän beskådan!
Precis som Lotta Wendel saknar läsaren av Knutby-koden en analys av Helge Fossmos motiv .
Tillsammans med Heléne, Alexandra, barnen är Sara ett av de stora offren i Åsa Waldaus Åsaland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar