En skakande artikel i Dagen 2009-03-26 Man måste vara prenumerant för att kunna läsa den. Synd!
Han beskriver sin uppväxt som ett 16 år långt trauma. Jim Hultman misshandlades av sin pappa, både fysiskt och andligt, ända tills han rymde hemifrån. I dag vill han ge andra våldsdrabbade hopp. Man kan bli hel igen.
[...]
Pappan använde olika tillhyggen, det kunde vara mattpiskan, björkris, träpåken som låg gömd under diskbänken eller rätt och slätt knytnävarna. Och det kunde komma när som helst på dygnet.- Vad som utlöste det har jag aldrig fattat. När som helst kunde han börja slå. Han kunde till exempel kalla ner mig när jag låg på övervåningen och sov bara för att han hade bestämt sig för att nu skulle Jim få stryk. Då fick jag ta av mig på överkroppen och så slog han mig med livremmen tills han ansåg sig vara nöjd.
Jim berättar utan omsvep om misshandel så brutal att den är fullständigt ofattbar. Som hur pappan efter att ha slagit Jim kunde befalla honom att knäböja vid mammas och pappas säng, tvinga honom att be "Gud som haver" och sedan avsluta med att tacka Gud för mamma och pappa.- Jag levde i ständig skräck, både andlig och fysisk. Och jag lärde mig väldigt tidigt att inte visa känslor, att hålla allt inom mig och inte gråta. Det blev som en kall, hård knut inom mig, berättar Jim.
[...]
Till sist, som tonåring, stod han inte ut längre. Jim rymde hemifrån. Han flyttade sedan runt till olika platser för att pappan inte skulle hitta honom och när han så småningom gick till socialen fick han praktisk hjälp med mat, kläder och boende i nytt namn.
[...]
Att återställas till en fungerande människa har varit en lång resa. I dag är Jim 33 år och själv pappa. Även det har blivit en del av helandeprocessen. Jim kom, som han själv säger, till ett avslut med sin pappa, innan han avled för något år sedan. Jim fick berätta om sitt inre helande och att han ville förlåta.
För Jim är förlåtelsen central. Inget som någonsin går att pressa fram, det måste få ta den tid det tar. Och lika viktigt som att förlåta pappan har det varit för Jim att kunna förlåta sig själv.- Som barn lägger man så mycket skuld på sig själv. Att man själv skulle vara skyldig för det som händer.Men resan fortsätter. En del av bearbetningen är att berätta, om och om igen.
Hela artikeln här
Förstår inte varför Dagen lagt en så viktig artikel så den bara kan läsas av prenumeranter.
Det går bra för Jim, han har börjat besöka kyrkor och skolor för att berätta sin historia.
Jim berättar också om förlåtelse av både sig själv och de som utfört övergreppen i det här fallet fadern och att förlåtelsen tar tid.
Tror att det kan ta årtionde innan man som både offer och eller förövare kan komma till full klarhet med detta. Lika många år som man varit med i något destruktivt till exempel en sekt, liksom beroende på olika droger, lika många år tar det att bli fri.
Beroende av droger och sekt har mer gemensamt än det finns skillnader, det enda är i så fall att de som är sektberoende och spelberoende inte far lika illa fysiskt som en drogberoende men med hjärnan och psyket är det säkert lika illa.
Snart kommer tiden då vi få läsa barnens, ungdomarnas i Knutby FFS och Kristet Center Syd - Kingdom Center - Lone Stars historia.
Där finns många otäcka övergrepp som kommer att komma upp i dagsljuset.
Ni som finns inom de destruktiva sektledningarna i Knutby FFS och Kingdom Center i Höör, glöm aldrig att sanningen kommer fram, även om det tar tid.
Patrik Waldau du som låser in dig med små barn för att tukta dem (enl. Sektbarn), Hör gärna av dig till sektinfo@gmail.com och berätta om de i våra ögon minst sagt konstiga "böjelser" det här med att låsa in sig i ett rum med ett litet barn som först skall tuktas för att sedan vara tacksamt och smeksamt mot dig.
Du berättar själv hur mycket stryk du fått och anser det varit nyttigt, vad är det för familj du växt upp i egentligen där man handgripligen slår barn och husdjur?
Lika illa är det med den storvuxne mannen som misshandlar en försvarslös hund med ett kvastskaft. Ingen normal människa beter sig på det viset mot värnlösa barn och djur.
Är det inte dags att bryta den onda spiralen nu?
De som gör så har någon form av störning och får sällan sympati utan endast befolkningens förakt.
Åsa Waldau säger i en av sina förvirrade predikningar att "Patrik är Jesus bäste vän - de två kommer att leka och busa i himlen" antigen tolkar man det som en ren skär lögn eller också får man se det som bisarrt utslag av Åsas sekthumor.
Jesus är förlåtande men då fordras det att den som gjort sig skyldig till övergrepp mot värnlösa barn ber om förlåtelse både till de utsatta barnen, Gud och först därefter förlåter sig själv för det hemska man gjort.
Det är inte gjort i en handvändning, läpparnas bekännelser går fort men det tar åratal efter åratal att bearbeta sådant, ju fler år det hållit på ju fler år tar det.
Det går inte att få det gjorda ogjort, så det är bara att kämpa på. Innan dess är du Patrik säkerligen inte Jesus bäste vän.
Tänk på vad Jesus sa, det ni har gjort mot de mina minsta det har ni gjort mot mig.
bild från decoupage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar