Helge Fossmo på Newsmill

.
.
Citat Fossmo:

Samhället måste bli bättre på att förhindra övergrepp i religionsutövningens namn. Journalisten Anders Haag tar i sin uppmärksammade bok om sekter alldeles för lätt på problemen. Det anser den morddömde frikyrkopastorn HELGE FOSSMO. Han är i dag självkritisk till tiden som ledare i Knutbyförsamlingen. Han skriver: "Jag är medveten om att jag själv begått övergrepp mot människor "i Guds namn", under min tid som aktiv i ledarskapet för Knutby Filadelfia, något jag ångrar djupt. Idag tar jag kraftigt avstånd från de osunda och skadliga inslag i lära och liv som Knutby med tiden kom att präglas av."

[...]

Låt mig, innan jag går vidare, klargöra att jag är medveten om att jag själv begått övergrepp mot människor "i Guds namn", under min tid som aktiv i ledarskapet för Knutby Filadelfia, något jag ångrar djupt. Idag tar jag kraftigt avstånd från de osunda och skadliga inslag i lära och liv som Knutby med tiden kom att präglas av - och vad jag förstår, genom kontakter med enskilda drabbade, inte ens upphört efter de händelser som borde tvingat alla inblandade till självrannsakan. Självrannsakan, och framförallt total förändring. Det finns de som tycker att jag borde skämmas och tiga. Skäms gör jag, men tiga kan jag inte. Eftersom jag utifrån mina erfarenheter är plågsamt medveten om hur illa det kan gå i en sluten och hierarkisk sekt, vill jag på alla sätt medverka till att dessa problem tas på allvar och, om möjligt, förhindras. Därför kan jag inte låta bli att peka på några av bristerna i Haags bok.
Det är inte Haags felaktigheter om mig, eller om Knutby, som jag reagerar mest på, även om jag har lite svårt att ta någon på allvar som slarvar så med kontrollen av sanningshalten i vad han skriver. Hur många andra sakfel ligger till grund för hans slutsatser? Det jag menar är desto allvarligare, är vad jag upplever som en tendens hos Haag att trivialisera sektproblematik, eller nästan vifta bort att det alls är ett problem. På det sättet blir inte boken mycket till hjälp för anhöriga till någon som tillhör en sekt.
Alltför många tvingas se sina nära och kära fara illa inom hierarkiskt styrda sekter med den stora frågan vad man kan göra. Haag tycks vara av uppfattningen att det bästa är att inte försöka göra något alls, utan istället ha tålamod och hoppas på att gruppen normaliseras med tiden. Om inte förr, så efter en generation eller något. Det är till föga hjälp för dem som drabbas idag. Ska vi offra en generation barn och hoppas att nästa får det bättre? Läser man exempelvis Charlotte Esséns brännande bok "Sektbarn" nödgas man tänka annorlunda. Det blir i detta sammanhang svårt att förstå att Essén och Haag i några av fallen verkligen skriver om samma sekter. Nu påpekar förvisso Haag att myndigheter, enskilda och organisationer ska ingripa om det finns tecken på allvarliga missförhållanden - men samtidigt verkar han vilja ha det till att de flesta uppgifter om missförhållanden är elaka och ogrundade rykten (vilket det förvisso ibland är, men långt ifrån alltid), som man gör klokast i att inte ta på allvar.

[...]

Den som försvarar, eller till och med förtiger, ett tillstånd som skadar människor kan en dag mötas av insikten att man svikit de drabbade.

Klicka här för hela artikeln

*****

Det sista är viktigt, att förtiga och försvara vad sektledare gör mot svaga medberoende sektmedlemmar är att som medmänniska svika.

Även Helge Fossmo uppmärksammade Anders Haags underliga inställning till sekter i Sverige, uttalandet på bokmässan i Göteborg där påstod Haag att det inte har gått illa i någon sekt i Sverige. Är det inte illa, enligt Haag, att mord och mordförsök begås som en följd av perverteringar i lära och liv hos Knutby Filadelfia?

Anders Haags bok är inte till någon hjälp för anhöriga, tvärtom bör ingen läsa den än mindre förse den sektvänlige Haag med inkomster från en bok skriven av en som fortfarande strövar omkring i ett romantiskt färgat sektskimmer.