Broder nabo och sciuridae har mycket intressanta diskussioner i Knutbytråden, Flashback.
Klistrar in hela broder nabos och sciuridaes diskussion:
Nabo svarar Himmel och helvete mac beth:
Njae. Talar nu med bekanta som engagerat sig för Knutbytragedin. Kanske kommer dessa tankar att utvecklas på annan plats än Flashback. Så mycket kan jag säga som att ett projekt för en “Glöm aldrig Heléne och Alexandra”-rörelse vore att ge ut opartiska biografier över Heléne och Alexandra. Kanske Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål bistår med medel?
Ursprungligen postat av sciuridae
Jag kastade ju ut den här idén helt spontant, främst på grund av punkt II - Jag menar att Heléne och Alexandras människovärde helt har förringats av sekten. De var fel, “hade gjort sitt” och kunde tas bort - ungefär som man byter en soffa eller målar om ett hus. Heléne och Alexandras hade rätt när de protesterade mot makens otrohet, de hade rätt som inte böjde sig för kränkande behandling, de hade rätt som inte ville ge upp kärlek och normala känslor. Men sekten tog sig rätten att utplåna dem - två unga kvinnor med större delen av livet framför sig, och dessutom mammor till tre barn. Därför tycker jag det skulle vara viktigt att berätta om Heléne och Alexandra som de värdefulla människor de var, och att inte låta dem glömmas bort. Många andra har kränkts och hunsats av sekten, men de är fortfarande i livet, och - finns det liv så finns det hopp - de kan fortfarande själva återupprätta sig och sitt människovärde. Men eftersom Heléne och Alexandra är döda, så kunde vi andra istället hjälpa till med deras upprättelse.
Dessutom tycker jag att det som hände Heléne och Alexandra visar att man inte bara kan avfärda sektproblematiken med att det är ett fritt val. Om samtyckande vuxna frivilligt ägnar sig åt att tukta varandra, leva gränslöst eller leka rollspel eller vad det nu kan vara, så ska inte samhället blanda sig i, kan man tycka......Men den tragiska historien om Heléne och Alexandra visar att det inte finns några enkla “fria val” utan att problemet är mycket mer komplext.
Nabo:
Bull's eye, scuiridae.
Så har också mina tankar gått.
Namnen på dessa båda döda kvinnor ska aldrig glömmas utan väcka till besinning. Heléne och för Alexandra vilar inte i frid i glömskan. Stenarna ropa, som det heter i Bibeln.
För Heléne och för Alexandra blev Knutby Filadelfia en dödsfälla. Slutna totalitära grupper är farliga.
Vi vet att knutbyledare skyller allt ont på HF och SS och vill att resten glöms. Man kan få intrycket att mac-beth liksom tidigare Tintomara hoppas att det ska bli så. Men förutom Heléne och Alexandra och de vuxna som ÅW satt i "tukt" så har ett antal barn och ungdomar i Knutby utsatts för brutalitet. Inte bara barn i församlingen utan också skolelever som bekant. Barnen växer upp. Flera väljer kompisar utanför församlingen. Knutby Filadelfias hemligheter läcker. Sektbarn är publicerad. Mer kommer.
I Knutby kallades Helénes och Alexandras självständiga jag för "köttigt" och "upproriskt". I sekter får man lära sig att ändras. Den som kallas frälst i Knutby ska ha dött-från-sitt-gamla-jag. Anpassar man sig i en sekt blir det inte mycket individualitet kvar. Därför blir minnet av en död medlem diffust.
I Knutby säger medlemmarna om Heléne och Alexandra att "hon var underbar", "hon älskade Jesus", "hon vann seger". Vad säger detta om personerna? Ingenting. Det är en slags desinformation. Båda kvinnornas verkliga identiteter bör återupprättas. De blev dödsoffer för våld i en totalitär sekt där även andra farit illa. Helénes och Alexandras namn och ansikten är redan kända långt utanför vårt lands gränser. Men deras ursprungliga personligheter känner få till.
Ni medlemmar i Knutby - Glöm aldrig Heléne och Alexandra! Man har inte sett er vid Helénes grav på Knutby kyrkogård. Den har skötts om av hennes föräldrar som bor långt därifrån och av kyrkvaktmästaren. Den person i Knutby som sätter nya blommor och tänder ljusen är Helénes vän som tidigt lämnade församlingen. LA här på tråden har ibland gått förbi Alexandras grav. Han säger att den graven verkat vara opersonligt skött. Jag vet någon som kände Alexandra, som ibland passerar Örebro och stannar för att lägga en ros på hennes grav. Det är inte en medlem från Knutby.
Svar från nabo till Himmel och helvete mac beth:
Nej, inte vad jag vet. Han har erkänt och ångrar andra brott och gärningar i Gränsta.
Vet du om någon annan erkänt anstiftan eller delaktighet när det gäller Helénes död?
För övrigt instämmer nabo i detta:
Ursprungligen postat av sciuridae
Punkt V på nabo's lista handar om den som ångrar sektrelaterade brott, men jag tolkar det som att nabo inte menar brott i den snäva bemärkelsen “straffbara brott” utan det kan även avse mobbning och nedbrytning av medmänniska, att ha ljugit, hjärtlöst beteende mot anhöriga, att ha tuktat och skrämt barn osv. - saker som man gjorde eftersom sektens påbjöd dessa handlingar, men som man nu ångrar.
Nabo svarar:
Ett antal medlemmar och ledare som är kvar i sekten ångrar idag hur de deltog i utfrysning och mobbning mot Sar*a. De ångrar också sin likgiltighet för Heléne och Alexandra - och DaLi! - i deras utsatthet. Det ångrar att de slagit barn. De ångrar många gärningar som de skäms för.
Flera ångrar gruppbönerna klockan 22 där de hört varandra viska och ropa sektens banérfras: "Må Tirsa få sin rätt, må Tirsa få sin rätt, må Tirsa få sin rätt, må Tirsa...!" De ångrar sin hårdhet mot Esth*er från Indien och mot hennes barn. De ångrar mycket och så länge de inte vågar berätta vad de ångrar är de också rädda för varandra. För den som står för sin ånger sig, ber om förlåtelse och säger på vad sätt han eller hon bättrar sig kommer samtidigt att avslöja ledare och andra medlemmar.
Rädsla sammanvävd med gränslös gränstakärlek är kittet i Knutby Filadelfia.
För alltsedan Helé*nes död fruktar medlemmar innerst inne sina ledare som potentiella anstiftare. Medlemmar är också rädda för varandra som potentiella torpeder: ”De snällaste är det farligaste, för de lyder", som en kvinna sa. Och ledarna fruktar sina medlemmar och deras uppväxande barn - för de är potentiella svikare, tjallare, golare.
Och det ser så sorgligt och ihopkrympt ut när medlemmarna liksom i tystnad ber varandra om nåd och "älskar" varandra så mycket och måste ses ofta, ofta för att ha roligt. Men också för att hålla koll så att alla verkar välvilliga, så att ingen börjar tala om sin ånger eller om att lämna gruppen.
https://www.flashback.info/showpost.php?p=11952871&postcount=3990
Läs den intressanta diskussionen i tråden. Det är en otroligt bredd på kunskap som finns i Knutbytråden. Den ”nygammla” skrivbenten mac beth som jag kallar för Himmel och Helvete, använder svordomar flitigt i tråden. Brist på respekt när det är så öppenbart att många med stark Gudstro läser tråden.
Förslaget på en Glöm aldrig Helén och Alexandra-rörelse kan få stor genomslagskraft.
Bilden är inte min egen så ni får inte ta den, lovar att göra en bild till i morgon, fick lite brådska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar