Finns medmänsklighet i Knutby FFS?

Efter att ha läst Charlotte Esséns bok Sektbarn kommer barnflickan i mina tankar.

Den unga kvinna som så fullständigt bröts ner av ledningen och försökte få nåd, inte endast av Gud utan först och främst från Åsa Waldau i bif. bild från förundersökningen kallad drottningen.

Läs så ser ni att hon i anteckningarna skriver drottningen före konungen. Under 2 år bröts barnflickan S ner och på andra sidan gräsmattan och i den enligt Åsa Waldau så tajta gemenskapen i sekten var det ingen som såg.

Citat Rigmor Robért tidningen Dagen 24-01-2006

Vid flera tillfällen har jag påtalat för Knutbypastorer det märkliga i att en ledande krets om tolv, femton personer – redan två år innan mordet på den andra hustrun – fann det naturligt att tala om att hon snart skulle dö. Att så var fallet framgår av polisens förundersökning.

Jag har framhållit att Helge Fossmo och barnflickan då hade utvecklat störningar i sitt tänkande och sin empati. Men något hade gått snett även i ledarskapet som helhet. Jag har betonat hur grymt barnflickan behandlades av samtliga, inte bara av Helge Fossmo. Förstår inte varje sund medmänniska att den deprimerade barnflickan blivit psykiskt sjuk när hon slog med en hammare mot sin sovande kamrats huvud?

Ingen hjälpte henne till sjukhus. I stället blev hon utvisad, ensam i natten till landsvägen.

Om jag inte minns fel så sa Åsa Waldau själv i ett tv-program att det var hon själv som körde ut S.S. mitt i natten, ensam och sjuk.

Är det kristligt eller ens medmänskligt att köra ut en sjuk människa mitt i natten istället för att se till att personen kommer under vård? Så grymt av de som sade sig vara hennes vänner!

Gammal kopp från en släkting som förts vidare i släkten, skall vara en present från barn på 30-50-talet. Koppen är säkert aldrig använd utan har stått som prydnad. Svårt med ljusinställning av kamera gör att den blev långt ifrån perfekt.