Jag blev både förövare och offer

'
Margaretha Sturesson är socionom sedan slutet av 1970-talet och jobbar i dag inom socialtjänsten.
Hon har fortfarande kvar sin tro på Gud, men väljer nu att i Världen idag för första gången träda fram offentligt med sin berättelse om de mardrömslika åren på Kingdom Center i Höör.
– Arbetet med att förstå mig själv pågår fortfarande, även om jag vet att både Gud och många människor förlåtit mig.

Margaretha är lugn och sansad och väger sina ord noga.
Hon har hittills valt att inte träda fram med sin berättelse i offentligheten, utan har endast ställt upp i anonyma intervjuer i exempelvis Sveriges televisions program Existens.
För att ge tyngd till sin kritik väljer hon nu att träda fram med namn och bild i Världen idag, för att dela med sig av sina upplevelser.
Det var en lång process som fick Margaretha och hennes man att lämna gruppen i Höör.
För hennes egen del blev det till slut en kamp mellan liv och död.
– I och med att jag inte hade relationer utanför, ledde min förtvivlan till att jag genomförde flera kraftfulla självmordsförsök. Under ett och ett halvt år var jag i samband med detta inlagd på sjukhus.
– Jag har aldrig tidigare haft psykiska problem eller aldrig varit inlagd. Nu blev det min erfarenhet, 50 år gammal.

Margaretha Sturesson be­skriv­er det som att hon hade förlorat sina ord när hon skulle berätta vad hon hade varit med om.
– När jag kom in på avdelningen och försökte förklara varför jag mådde som jag mådde och samtidigt talade om förbön och andra kristna begrepp, var det ju något helt annat jag varit med om än det människor såg framför sig.
– Det var en otroligt svår situation. Sjukhus­personalen blev så småning­­om klara över att jag egentligen inte var sjuk – trots att jag mådde så dåligt – och det var inifrån sjuk­huset som jag lämnade församlingen. Diagnosen blev posttraumatiskt
stres­­­syndrom, som innebär att man varit med om mycket traumati­serande upplevelser.
Hon är i dag tacksam över det stöd hon fick i vården, arbetskamrater och andra i omgivningen i samband med att Existens sände sitt program.
Att både hon och hennes make har lämnat församlingen innebär att de gått igenom denna livskris tillsammans.



Vad är själva kärnan till att gruppen i Höör kunde gå så fel?
– Det handlar om ett ledarskap som i ensamhet och lite undanskymt har gått väldigt fel. De har avvikit alldeles för mycket både från traditionell kristen undervisning och från ett traditionellt kristet arbetssätt. I efterdyningarna av detta har de även fått ett avvikande beteende i sin behandling av människor, säger Margaretha Sturesson.
– Det viktiga var ledarnas egna visioner och tankar. Det blev förödande för mig, och även för många andra.
– Den andra sidan är det faktum att en person ges den här plattformen. När människor inom organisationen och i omgivningen tiger, orkar man inte dela med sig. Man tiger inför varandra och även utåt. Det ansvaret får man ta själv, som enskild medlem.
– Ett felaktigt ledarskap behöver både en ledare som går snett och människor i omgivningen som tillåter detta.

På vilket sätt var detta förödande för dig?
– På flera sätt. Jag blev själv en förövare. Både mot Christers första fru, och mot ett antal personer till. Även om man inser att det här inte är ok, dövar man sitt samvete. Alla blir förövare i ett sådant sammanhang, vilket ger skuldkänslor. Men känslan av att ”jag gör fel” trycks ned.

Margaretha Sturesson var biträdande rektor på gymnasiet och grundskolan i Höör. Hon beskriver hur hon själv blev stigmatiserad som ”full av demoner”, en anklagelse som hon ofta fick höra av ledaren Christer Segerliv.
– När allt det goda, fullkomliga inte skedde, berodde det på demoner som människor i Christers omgivning hade. Vem som helst kunde bli anklagad för att ha demoner. De flesta lämnade församlingen när de mötte de här anklagelserna.
– Det gjorde inte jag. Jag stannade kvar, säger Margaretha Sturesson eftertänksamt.
– Jag utsattes för många och långa processer av demonutdrivning som oftast egentligen inte handlade om mig och min frihet, utan om Christer Segerliv och andra, och vad de såg som sin personliga frihet.
Demonerna blev personifierade i fantasin på ett väldigt obehagligt sätt.
– Jag skyddade Christer, och när man inte har relationer utanför, ledde frustrationen till att jag genomförde flera kraftfulla självmordsförsök. Under ett och ett halvt år var jag inlagd på sjukhus. Jag har aldrig tidigare haft psykiska problem och aldrig varit inlagd.

Christer Nilsson, som numera tagit efternamnet Segerliv, blev utesluten ur trosrörelsens predikantorganisation under andra hälften av 1990-talet. I samma veva skrev Livets ords tidning Magazinet om hur Christer Nilsson hade öppnat upp för en villolära som legitimerade ”andliga” äktenskap. Christer Nilsson hade då separerat från sin första fru.
– Till en början tog Christer avstånd från denna undervisning. Han sade att han skulle upprätta sitt äktenskap, men det var inte ärligt menat. Han gav aldrig äktenskapet en ärlig chans. Han flyttade hem till sin fru, men hade alltid en annan kvinna eller man vid sin sida, eftersom Christer Nilsson menade att frun var full av demoner och att han behövde hjälp för att få skydd för dessa.
– Många lämnade i denna veva. Vi var till att börja med uppemot 350 personer, när jag lämnade var vi ett 50-tal. Christer framställde uteslutningen som en bekräftelse på hans unika kallelse. Han beskrev det som att han ändå inte ville vara med i en sådan organisation. Det var ingenting som framställdes som något besvärligt.

För Margaretha Sturessons del började processen att lämna under första delen av år 2005. Juridiskt lämnade hon i mars 2006.
– Självklart är jag självkritisk att jag fortfarande stannade kvar när många andra lämnade, säger Margaretha idag.
Är det något så här i efterskott som du önskat att kristna människor i din omgivning skulle ha gjort?
– Nej, det är svårt att säga. Det handlar ju om vuxna människor som säger att de mår bra och har gjort egna val. Det är dock viktigt att andra kristna inte bara tiger utan vågar visa på och ta avstånd från det som går snett även inom ”kristenheten”. Här är kristen press en viktig del.
– Efter att trosrörelsen uteslutit Christer fanns det inte så mycket mer att göra. Jag delar inte uppfattningen att Livets ord skulle ha tagit mer ansvar i detta. Ingen enskild kyrkoledare kan ta ansvar för en församling, som står helt utanför övriga samfund eller organisationer.

Margaretha Sturesson önskar framför allt att Christer själv kom till insikt om vad hans ledarskap har ställt till med och att han själv gick ut och sade: ”Jag har misslyckats och inser vad jag har ställt till med och behöver tid att bearbeta detta utan att samtidigt fortsätta som ledare”.
– Det är det enda som jag kan se som en lösning. Att efter många år av missbruk av makt över människor ringa korta telefonsamtal och kräva att bli förlåten, visar på att insikt i sitt eget problem saknas. Här behövs en djupgående process av självrannsakan och arbete med det egna jaget om Christer någonsin skall bli en trovärdig ledare.
– Guds förlåtelse är omedelbar, det kan människors också vara, men bearbetningen av den egna personligheten är inte en omedelbar förändring ens om man verkligen inser hur man missbrukat sitt förtroende. Jag har själv fått be människor om förlåtelse med tanke på vad jag gjort eller underlåtit att göra, bland annat under åren i KCS.
– Jag har känt att jag fått närma mig dem väldigt försiktigt och absolut inte kräva att bli förlåten. Arbetet med min egen förståelse av mig själv både i rollen som förövare och offer pågår fortfarande, även om jag vet att både Gud och många människor förlåtit mig.

Ruben Agnarsson

Artikeln är från Världen idag 2008-09-05

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2852&Itemid=1

Foto: Från Världen idag av Tomas Ander

Gynna Världen idag som på sitt plusarkiv har massor med intressanta reportage där finns hela reportageserier om:

Barnsexhandel i Sverige, Verkligheten bakom IB-affären, Estoniakatastrofen, Polisens illegala vapenhandel, Bordellhärvan och Knutbymordet.

Det kostar 69:- för en månad med obegränsad tillgång till nedladdning av PDF-tidningen och tillgång till Världen idags plusarkiv

Idag blir det ingen egentillverkad grafik, tycker Margaretha är så fin på bilden. Det är bra att vi får se ansikte och namn på de som råkat illa ut i de destruktiva sekterna.
Nu väntar vi på att få beställa Margarethas bok och öka kunskapen om det som kan hända våra nära och kära. Ingen är vaccinerad mot att bli indragen i en destruktiv sekt!