torsdag 7 augusti 2008
Rigmor Robért, Världen idags debattsida
Vi förväntar oss att Sara Svensson och Helge Fossmo ska säga hela sanningen om vad de gjort och upplevt i Knutby. I annat fall står de kvar i tyst maskopi med personer i Knutby. Då finns hållhakar och rädsla. Problemen i Knutby Filadelfia handlar inte om religion utan om att församlingen blev totalitär med egna regler. Ledare kan där förmå medlemmar att bestraffa varandra med tukt och att ljuga för domstol. Systemfelet i totalitära grupper innebär att man blir rädd för ledarna som ger trygghet. Kan man ha tillit för den man är rädd för? Ja och nej. Det går - men då påverkas själva identiteten. Vid gisslandrama, medberoende och familjer där våld förekommer, kan utsatta ty sig till någon de fruktar. I Knutby kan detta systemfel bara lösas när hela sanningen om brotten lagts fram.
Av samma skäl som vi begär att de inblandade i Knutbybrotten ska säga sanningen, ska vi kräva att de som känner till polisers brottsprovokationer lägger fram hela sanningen. I annat fall hamnar myndigheten i maskopi med kriminella. I demokratier delegeras det beskyddande våldet till polisen. Vi beväpnar poliser och ger dem tillgång till närgången information om varje medborgare. Poliser ska då inte dölja olagligheter som de blir rädda ska avslöjas. I så fall drabbas vi av den samhällssjukdom som försvårar ärlighet i totalitära diktaturer och grupper som Knutby Filadelfia: Vi blir rädda för dem som ger trygghet.
Rigmor Robèrt
läkare och psykoterapeut
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2626&Itemid=29
Kan inte nog poängteras hur viktigt det är för Sara Svensson och Helge Fossmo att berätta sanningen om vad som skett och vad de varit med om i Knutby Filadelfia.
Det är självklart att de båda behöver olika tid för tillfrisknandet från det som kallas sektsjuka och det är inget som sker fort utan är en gradvis process.
Sektberoendet/sektsjukan kan jämföras med andra destruktiva beroende, t.ex. missbruk i olika former. Det tar nästan lika lång tid att bli fri från ett beroende som personen varit beroende. Kampen är mycket tuff i initialskedet, mycket ångest och skuldkänslor bubblar upp. Som Rigmor Robért skriver, är det väldigt viktigt att inte närstående och vänner skuldbelägger Sara.
Vill se Sara som ett offer för den destruktiva religionen som den tongivande Åsa Waldau infört i Knutby Filadelfia. Åsa Waldau kom dit 1992 och började då föra in sin religion med benäget bistånd av Kim Wincent som då var församlingens pastor och föreståndare och är det fortfarande. Vem som leder församlingen är det ingen tvekan om, den tongivande älskar att visa upp sig i media.
Även Helge Fossmo är på något sätt ett offer även om han både var äldre, pastor och hade mer livserfarenhet än unga pingstflickan Sara. Morden hade aldrig skett om Helge Fossmo inte kommit till Åsa Waldaus sekt i Knutby. Heléne och Alexandra hade levt idag!
Vill Sara Svensson och Helge Fossmo bli fria är det viktigt att de berättar hela sanningen annars kommer de att ses som att de fortfarande står i tyst maskopi med personer i Knutby Filadelfia.
Glöm aldrig Heléne och Alexandra
en rörelse som behövs
http://img508.imageshack.us/img508/4306/helnealexandrarrelsenvp7.png
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar