Knutbyförsamlingen liknar en dödssekt

.

Karin Svärd i Realtid:


Jag är rädd för att få kritik för att göra underhållning av tragedin i Knutby”, säger TV4-journalisten Karin Swärd, vars film Vägen hem snart får premiär.


Under 30 år har hon varit granskande reporter, först på Dagens Eko och Sveriges Television, de senare åren på TV4.

Nu ger sig Karin Swärd på sitt kanske svåraste uppdrag; att göra en spelfilm av Knutby-dramat, där en kvinna fick sätta livet till och en man fick livshotande skador.

Huvudpersonerna, pastor Helge Fossmo är dömd till livstid och hans älskarinna, familjens barnflicka Sara Svensson, är intagen för rättspsykiatrisk vård.

Men Knutby-församlingen lever och frodas med 100-talet medlemmar. Och de övriga huvudpersonerna i dramat, med Kristi Brud Åsa Waldau i spetsen, sitter i orubbat bo.

– Trots allt som hänt är det fortfarande samma personer som leder församlingen, bland andra Åsa Waldau. Det finns inget som tyder på att något har förändrats i grunden, säger Karin Swärd.


Läs hela artikeln här:

http://www.realtid.se/ArticlePages/200901/09/20090109155121_Realtid828/20090109155121_Realtid828.dbp.asp

Det är inte bara Karin Swärd som anser det är en dödssekt.

Det finns rädda anhöriga och övriga som satt sig in i den tongivande Åsa Waldaus sekt, Gränsta, Knutby som anser att detta är kanske en av de farligaste och mest bisarra sekter som nu verkar i Sverige.

Karin Swärd har gjort ett enormt arbete tillsammans med sina medarbetare, det är bra att filmen "Vägen hem" visas i TV4 så den når ut till hela Sverige.

Det är klart att Waldauklanen med den tongivande sektledarinnan gärna vill stoppa filmen, ändå kommer inte det värsta som pågår att visas.

Om det så skulle kosta mig livet - Margaretha Sturesson

.
Från Libris om Margaretha Sturessons bok - Om det så skulle kosta mig livet -

"Du är under mina fötter!"

Margaretha Sturesson var en välutbildad fyrabarnsmamma med mycket ork och energi när hon och hennes familj gick med i Kristet Center Syd, en ny och visionär församling i Höör.

14 år senare låg hon med rött vak på psykiatrisk klinik efter upprepade självmordsförsök. Där kom hon att stanna i ett och ett halvt år.

Vad var det som gick snett när Guds rike skulle byggas i Skåne? En berättelse inifrån om maktmissbruk för heliga syften, om livsfarlig lojalitet, om att vara förövare och offer i samma person -- och om att till slut lyckas ta sig ur ett medberoende.

"Om det så skulle kosta mig livet" av Margatertha Sturesson före detta medlem i den destruktiva sekten Kristet Center Syd, KCS som bytt namn till Lone Star.

Boken utkommer vecka 9


http://www.libris.se/libris/om-det-sa-skulle-kosta-mig-livet.html

En ny bok som berättar om livet i en destruktiv sekt, böcker och upplysning kan aldrig bli för mycket när det gäller faran med dessa destruktiva sekter.

Har ännu inte sett vad Margaretha Sturessons bok kommer att kosta men förmodligen ligger den i samma prisklass som de andra böckerna om sekter.

Margarethas bok skall vara mycket självutlämnande och det är just sådana böcker och artiklar som behövs. Liksom Fru Eva Westman är Margaretha Sturesson en mycket modig och beundransvärd kvinna.


Denna bok kan bli en hjälp för de som ännu sitter fast i sektledare Christer Segerlivs sekt " Lone Star" KCS eller andra destruktiva sekter där sekten i Gränsta, Knutby platsar in med råge.

Germunds Blogg skriver om Knutby-sekten

'
Brukar läsa Germunds Blogg, rekommenderar alla att läsa den senaste bloggningen som är det bästa i bloggeriet när det gäller den destruktiva sekten i gränsta, Knutby med den tongivande sektledaren Åsa Waldau som plogspets.

Germunds blogg innehåller många och träffsäkra bloggningar om den destruktiva sekten i Knutby och deras Jesu brud-lära.

http://germundandersson.blogspot.com/2009/01/knutby-del-33.html

Mer att läsa hos Germund, in och botanisrera :)

http://germundandersson.blogspot.com

Jag blev både förövare och offer

'
Margaretha Sturesson är socionom sedan slutet av 1970-talet och jobbar i dag inom socialtjänsten.
Hon har fortfarande kvar sin tro på Gud, men väljer nu att i Världen idag för första gången träda fram offentligt med sin berättelse om de mardrömslika åren på Kingdom Center i Höör.
– Arbetet med att förstå mig själv pågår fortfarande, även om jag vet att både Gud och många människor förlåtit mig.

Margaretha är lugn och sansad och väger sina ord noga.
Hon har hittills valt att inte träda fram med sin berättelse i offentligheten, utan har endast ställt upp i anonyma intervjuer i exempelvis Sveriges televisions program Existens.
För att ge tyngd till sin kritik väljer hon nu att träda fram med namn och bild i Världen idag, för att dela med sig av sina upplevelser.
Det var en lång process som fick Margaretha och hennes man att lämna gruppen i Höör.
För hennes egen del blev det till slut en kamp mellan liv och död.
– I och med att jag inte hade relationer utanför, ledde min förtvivlan till att jag genomförde flera kraftfulla självmordsförsök. Under ett och ett halvt år var jag i samband med detta inlagd på sjukhus.
– Jag har aldrig tidigare haft psykiska problem eller aldrig varit inlagd. Nu blev det min erfarenhet, 50 år gammal.

Margaretha Sturesson be­skriv­er det som att hon hade förlorat sina ord när hon skulle berätta vad hon hade varit med om.
– När jag kom in på avdelningen och försökte förklara varför jag mådde som jag mådde och samtidigt talade om förbön och andra kristna begrepp, var det ju något helt annat jag varit med om än det människor såg framför sig.
– Det var en otroligt svår situation. Sjukhus­personalen blev så småning­­om klara över att jag egentligen inte var sjuk – trots att jag mådde så dåligt – och det var inifrån sjuk­huset som jag lämnade församlingen. Diagnosen blev posttraumatiskt
stres­­­syndrom, som innebär att man varit med om mycket traumati­serande upplevelser.
Hon är i dag tacksam över det stöd hon fick i vården, arbetskamrater och andra i omgivningen i samband med att Existens sände sitt program.
Att både hon och hennes make har lämnat församlingen innebär att de gått igenom denna livskris tillsammans.



Vad är själva kärnan till att gruppen i Höör kunde gå så fel?
– Det handlar om ett ledarskap som i ensamhet och lite undanskymt har gått väldigt fel. De har avvikit alldeles för mycket både från traditionell kristen undervisning och från ett traditionellt kristet arbetssätt. I efterdyningarna av detta har de även fått ett avvikande beteende i sin behandling av människor, säger Margaretha Sturesson.
– Det viktiga var ledarnas egna visioner och tankar. Det blev förödande för mig, och även för många andra.
– Den andra sidan är det faktum att en person ges den här plattformen. När människor inom organisationen och i omgivningen tiger, orkar man inte dela med sig. Man tiger inför varandra och även utåt. Det ansvaret får man ta själv, som enskild medlem.
– Ett felaktigt ledarskap behöver både en ledare som går snett och människor i omgivningen som tillåter detta.

På vilket sätt var detta förödande för dig?
– På flera sätt. Jag blev själv en förövare. Både mot Christers första fru, och mot ett antal personer till. Även om man inser att det här inte är ok, dövar man sitt samvete. Alla blir förövare i ett sådant sammanhang, vilket ger skuldkänslor. Men känslan av att ”jag gör fel” trycks ned.

Margaretha Sturesson var biträdande rektor på gymnasiet och grundskolan i Höör. Hon beskriver hur hon själv blev stigmatiserad som ”full av demoner”, en anklagelse som hon ofta fick höra av ledaren Christer Segerliv.
– När allt det goda, fullkomliga inte skedde, berodde det på demoner som människor i Christers omgivning hade. Vem som helst kunde bli anklagad för att ha demoner. De flesta lämnade församlingen när de mötte de här anklagelserna.
– Det gjorde inte jag. Jag stannade kvar, säger Margaretha Sturesson eftertänksamt.
– Jag utsattes för många och långa processer av demonutdrivning som oftast egentligen inte handlade om mig och min frihet, utan om Christer Segerliv och andra, och vad de såg som sin personliga frihet.
Demonerna blev personifierade i fantasin på ett väldigt obehagligt sätt.
– Jag skyddade Christer, och när man inte har relationer utanför, ledde frustrationen till att jag genomförde flera kraftfulla självmordsförsök. Under ett och ett halvt år var jag inlagd på sjukhus. Jag har aldrig tidigare haft psykiska problem och aldrig varit inlagd.

Christer Nilsson, som numera tagit efternamnet Segerliv, blev utesluten ur trosrörelsens predikantorganisation under andra hälften av 1990-talet. I samma veva skrev Livets ords tidning Magazinet om hur Christer Nilsson hade öppnat upp för en villolära som legitimerade ”andliga” äktenskap. Christer Nilsson hade då separerat från sin första fru.
– Till en början tog Christer avstånd från denna undervisning. Han sade att han skulle upprätta sitt äktenskap, men det var inte ärligt menat. Han gav aldrig äktenskapet en ärlig chans. Han flyttade hem till sin fru, men hade alltid en annan kvinna eller man vid sin sida, eftersom Christer Nilsson menade att frun var full av demoner och att han behövde hjälp för att få skydd för dessa.
– Många lämnade i denna veva. Vi var till att börja med uppemot 350 personer, när jag lämnade var vi ett 50-tal. Christer framställde uteslutningen som en bekräftelse på hans unika kallelse. Han beskrev det som att han ändå inte ville vara med i en sådan organisation. Det var ingenting som framställdes som något besvärligt.

För Margaretha Sturessons del började processen att lämna under första delen av år 2005. Juridiskt lämnade hon i mars 2006.
– Självklart är jag självkritisk att jag fortfarande stannade kvar när många andra lämnade, säger Margaretha idag.
Är det något så här i efterskott som du önskat att kristna människor i din omgivning skulle ha gjort?
– Nej, det är svårt att säga. Det handlar ju om vuxna människor som säger att de mår bra och har gjort egna val. Det är dock viktigt att andra kristna inte bara tiger utan vågar visa på och ta avstånd från det som går snett även inom ”kristenheten”. Här är kristen press en viktig del.
– Efter att trosrörelsen uteslutit Christer fanns det inte så mycket mer att göra. Jag delar inte uppfattningen att Livets ord skulle ha tagit mer ansvar i detta. Ingen enskild kyrkoledare kan ta ansvar för en församling, som står helt utanför övriga samfund eller organisationer.

Margaretha Sturesson önskar framför allt att Christer själv kom till insikt om vad hans ledarskap har ställt till med och att han själv gick ut och sade: ”Jag har misslyckats och inser vad jag har ställt till med och behöver tid att bearbeta detta utan att samtidigt fortsätta som ledare”.
– Det är det enda som jag kan se som en lösning. Att efter många år av missbruk av makt över människor ringa korta telefonsamtal och kräva att bli förlåten, visar på att insikt i sitt eget problem saknas. Här behövs en djupgående process av självrannsakan och arbete med det egna jaget om Christer någonsin skall bli en trovärdig ledare.
– Guds förlåtelse är omedelbar, det kan människors också vara, men bearbetningen av den egna personligheten är inte en omedelbar förändring ens om man verkligen inser hur man missbrukat sitt förtroende. Jag har själv fått be människor om förlåtelse med tanke på vad jag gjort eller underlåtit att göra, bland annat under åren i KCS.
– Jag har känt att jag fått närma mig dem väldigt försiktigt och absolut inte kräva att bli förlåten. Arbetet med min egen förståelse av mig själv både i rollen som förövare och offer pågår fortfarande, även om jag vet att både Gud och många människor förlåtit mig.

Ruben Agnarsson

Artikeln är från Världen idag 2008-09-05

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2852&Itemid=1

Foto: Från Världen idag av Tomas Ander

Gynna Världen idag som på sitt plusarkiv har massor med intressanta reportage där finns hela reportageserier om:

Barnsexhandel i Sverige, Verkligheten bakom IB-affären, Estoniakatastrofen, Polisens illegala vapenhandel, Bordellhärvan och Knutbymordet.

Det kostar 69:- för en månad med obegränsad tillgång till nedladdning av PDF-tidningen och tillgång till Världen idags plusarkiv

Idag blir det ingen egentillverkad grafik, tycker Margaretha är så fin på bilden. Det är bra att vi får se ansikte och namn på de som råkat illa ut i de destruktiva sekterna.
Nu väntar vi på att få beställa Margarethas bok och öka kunskapen om det som kan hända våra nära och kära. Ingen är vaccinerad mot att bli indragen i en destruktiv sekt!

Knutby fortsätter fascinera - ny artikel i UNT

'

Citat UNT 31 dec 2008:


Otaliga försök har gjorts i medier av alla slag att försöka ringa in sanningen om händelserna i Knutby en kall januarimorgon för fem år sedan. Nio böcker har hittills givits ut i Sverige, den senaste i förra veckan. Flera är på väg, liksom en biofilm och en teaterföreställning som har premiär i slutet av januari.

[...]

Att det ändå är själva historien och alla dess delar som lockat journalister, författare och filmare förvånar inte Gunilla Jarlbro, professor i medievetenskap i Lund. Hon menar att den skiljer sig från historien om Engla, som bara är djupt tragisk. - Det finns åtskilliga narrativa ingångar att välja mellan i denna hiskeliga historia som utspelats i det lilla samhället Knutby. Med all respekt för de inblandade i historien som fått lida, måste jag ändå säga att det finns komiska inslag. Till exempel Kristi brud och att den kvinnan, som jag faktiskt inte minns vad hon verkligen heter, blev lite av en kändis på kuppen. Intresset för Knutbydramat tycks leva vidare. Tänk bara på storyn med pastorn, Helge Fossmo, som gift om sig i fängelset.

Läs hela artikeln här:

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=844993,00.html

Dramat kommer att leva vidare så länge det finns massor med oklarheter. Det är långt ifrån klarlagt vad som hände mordnatten. Allt för mycket underligt, bara en sådan sak som att pingstflickan Sara fick kontakt med en polisinformatör som ordnar ett mordvapen.

Gunilla Jarlbro vet inte namnet på den tongivande sektledaren i Knutbysekten, de flesta räknar inte Åsa Waldau som kändis utan mer som ökändis.

Skall försöka bli klar med Knutby-koden till efter trettonhelgen.

Vill tacka alla läsare för det gångna året och önska ett Gott Nytt År.

Daniel Linde från Knutbysekten i UNT idag

'
Citat från Uppsala Nya Tidning 30dec 2008

Det har gått fem år sedan Daniel Linde sköts i bröstet och i munnen av barnflickan i Knutby. Daniel Linde var nära att dö men överlevde mirakulöst nog mordförsöket. Efteråt drabbades han av posttraumatisk stress som tagit flera år att bearbeta.

[...]
Daniel Linde syftar på att Knutbydramat ska bli långfilm. Trots att filmmakarna lovat att inte ha med det inspelade nödsamtalet som en autentisk ingrediens, tror han att det ändå kommer att bli så.
- Jag är på väg att dö, det vill jag inte att folk ska få roa sig med.

Hela artikeln här:

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=844940,00.html

Där tror jag Daniel Linde har fel, de flesta människor känner stark sympati för honom.

Inte nog att han fick ringa 112 själv medan Samuel Frankner inte gjorde något utan stod i bakgrunden och pratade med någon annan.

De värsta är nog inte skottet utan kan det vara det han blev utsatt för av sin egen hustru Anette (Nettan) Linde som hade ett förhållande med Helge Fossmo i bästa väninnan Alexandra Fossmos sängkammare?

Förhållandet mellan Anette Linde och Helge finns att läsa i div. böcker om sekten, artiklar i pressen, förundersökningen och på forum.

Läs mer i de böcker som finns på marknaden om sekten i Knutby.

Eva Lundgrens bok tar upp just Anette (Nettan) Linde , det finns mycket matnyttig information på forumet Flashback i trådar som handlar om den destruktiva Knutbysekten.





Grafik, enkel med egengjord pensel och olika lagerstyles. :)

Eva Lundgren - Lögnen var ett livsmönster i UNT

'
Eva Lundgren - Knutby-koden, intervjuad i Uppsala Nya Tidning:

När man lever i en bubbla enligt helt egna regler kan det orimliga verka helt logiskt. Så förklarar Eva Lundgrens bok Knutby-koden hur mordet i församlingen kunde ske. - Det har inte att göra med snask och skvaller. Det har att göra med förhållanden där gränslöst beteende öppnar dörrar för att döda och att dö

[...] Eva Lundgren utesluter inte att en liknande händelse som mordet skulle kunna ske igen. - Det finns inga tecken på att de har gjort upp med den tro eller den uppbyggnad, där Kristi Brud är i toppen på pastorshierarkin, som ledde till det här. Så tyvärr tror jag nog att det skulle kunna hända igen. Det är väldigt bra att de är ständigt granskade och har allmänhetens ögon på sig. Läs hela artikeln här:

http://www2.unt.se/article/1,1826,MC=1-AV_ID=844938,00.html?from=latestnav


Det är helt rätt Åsa Waldau, Patrik Waldau och de övriga bland ledarna har ständigt ögonen på sig. Knutbybor ser till att hålla ögonen på dem och vi tror precis som Eva att det är bra.

Glöm inte köpa Eva Lundgrens bok Knutby-koden

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186021338


Kostar 175:- på Adlibris, mycket billigare än från det norska förlaget där vi fick betala runt 500:- men då var det dyr fraktkostnad med också.

Har kommit till sidan 153 just nu.

Grafik, blir ett litet enkelt brushwork med ett nytt stylefilter jag fått. Jul och julklappar är trevligt!

Åsa Waldau den tongivande från Knutbysekten i UNT

Citat UNT 28 dec 2008

Vi har suttit i över två timmar vid köksbordet. Jag har inte sagt mycket. Åsa Waldau svarar omständligt och invecklat på varje fråga, det är en strid ström av ord, somligt är svårt att begripa, somligt är sådant som om det rycks ur sitt sammanhang skulle bli en fin kvällstidningslöpsedel.
Jag avbryter henne vid ett tillfälle, och läser högt ur mina anteckningar vad hon just har sagt: "Jag förklarar gärna krig mot alla andra kyrkor."
Åsa Waldau täcker munnen och skrattar.
- Nej, nej, skriv inte det. Det var inte så jag menade. Jag menar att vi behöver inte de andra kyrkorna. Vi trivs bra som vi är.

Vi närmar oss slutet av intervjun. Fotografen harklar sig och vill ställa en fråga. "Hur kan du tycka att Gud är god när så många onda saker har drabbat dig?"
Åsa Waldau knäpper händerna och lutar sig fram mot honom och säger:
- Det är en bra fråga. Svaret är lite komplicerat. Men jag tror att du kanske förstår.
Svaret tar en halvtimme. Fotografen säger att han har förstått. Det har inte jag, men jag är rädd att en ny förklaring tar en timme till.
Vi tar farväl på uppfarten till huset.

Hela artikeln här:

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=846166,00.html


Fantastiskt bra jobbat av reportern Johannes Nesser, och fotografen Robert Henriksson reportaget gör full rättvisa. Perfekt helt enkelt! Detta är enligt Sektinfo sektledare Åsa Waldau, Gränsta, Knutby i ett nötskal.

Knutbykoden av professor Eva Lundgren

'

Eva Lundgrens bok - Knutbykoden - har kommit ut även på svenska i dagarna.


Beskrivning från Adlibris:

Den tionde januari 2004 skakades ett litet samhälle i Uppland av ett obegripligt brott. En kvinna låg död och en man allvarligt skadad.

Ett år senare, i mars 2005, inleder Eva Lundgren sina samtal med den enda människa som fått fängelsestraff för mordet i Knutby: Helge Fossmo.

Att Helge Fossmo är djupt inblandad i och en av de ansvariga för händelserna i Knutby står utom all tvivel. Men Eva Lundgren anar också att det är något som fattas i mediernas berättelse om det fasansfulla dådet, och något som saknas för att vi ska kunna förstå händelserna ordentligt. Något hon kallar knutby-koden.

Med sin bakgrund som forskare kring religion och maktrelationer visar sig Eva Lundgren vara särskilt väl utrustad för att tolka den historia som framkommer i samtalen med Helge Fossmo, rättsprotokoll och annat tidigare ej publicerat material.

EVA LUNDGREN född 1947 i Norge, är forskare och feminist. Hon är professor i sociologi vid tvärvetenskapliga avdelningen för samhällsvetenskaplig genusforskning vid Uppsala universitet.





Har läst 101 sidor av boken och så här långt verkar den bra.
Alla böcker som handlar om sekter ger ytterligare kunskaper och inblickar i de mekanismer som får en sekt med en auktoritär sektledare att fungera. Hur sektledningen manipulerar medlemmar till att stanna i den destruktiva miljön.

Det är en kunskap som vi alla behöver vara rustade med, vi vet inte vilken dag någon av våra anhöriga, vänner eller arbetskamrater kan bli insnärjda i en sektledares spindelnät.

Köp gärna boken hos Adlibris som brukar hålla låga priser
Knutby-koden av Eva Lundgren 175:- inklusive frakt, räkning följer med som du betalar när du betalar dina andra räkningar.



http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186021338



En liten fågel har viskat i våra öron att ytterligare en bok om sekter är på väg, vi kommer snart att presentera titel och författare.
Ser förväntansfullt fram mot att få läsa den kommande boken.

Det har varit lite tunt med bloggandet i höst, mycket pågår ju i vardagen runt omkring oss och tiden räcker inte alltid till.
Media har heller inte rapporterat så mycket om de destruktiva sekterna denna höst.

Det nya året kommer att bli fyllt med aktiviteter.

Filmen Vägen hem har premiär, visas senare i TV4, en teateruppsättning om Knutbysekten på Uppsala teater, seminarium och så den bok som vi väntar på att få presentera.




Grafik, varsågod en liten katt på promenad i det vackra vinterlandskapet. Klicka på bilden så blir den lite större. :)

Konferens med (själv)kritisk blick på Knutby

Uppsala universitet, Universitetshuset sal X
5 februari 2009 klockan 9-17

Sociologiska institutionen/Avdelningen för samhällsvetenskaplig genusforskning, vid Uppsala universitet inbjuder forskare, studenter, Uppsala-församlingar, Uppsala kommun, frivilligorganisationer och andra intresserade till en dags samtal om Knutby.

Medverkar gör:

Biskop Ragnar Persenius (Svenska kyrkan)

Pastor Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan)

Missionsföreståndare Göran Zettergren (Missionskyrkan)

Pastor Ulf Ekman (Livets ord)

Läkare och leg psykoterapeut Rigmor Robèrt

Professor Eva Lundgren (Uppsala universitet)
som även visar ett utdrag ur en videointervju med Helge Fossmo.

pastor Peter Gembäck (Knutby församling)

Samtalen leds av docent Anne-Louise Eriksson vid Sekretariatet för teologi och ekumenik (Svenska kyrkan),
och fil dr i religionssociologi Madeleine Sultán-Sjöqvist (Uppsala universitet).

Läs mer här:
http://www.samgenus.uu.se/


Skall bli spännande, det är många välutbildade som Peter Gembäck kommer att möta, inte utan det finns en undran hur han skall klara av att förklara alla underligheter.

Vill önska alla läsare en riktigt God Jul!

Trevlig Lucia!

Önskar alla läsare en trevlig Lucia.

Önskar alla en trevlig vecka

Just nu händer det inte så mycket i väntan på att Eva Lundgrens bok skall komma ut på svenska.

Polisens tidning om sekter

Anna Unsgaard skriver i Polistidningen Nr: 6 -2008



Barnen misshandlades och negligerades

Sandra föddes in i Hare Krishna. Under barndomen bodde hon i ett Hare Krishnakollektiv. Hon och hennes lillasyster hade bara knapphändig kontakt med sina föräldrar under uppväxten. Systrarna visste sällan var mamma och pappa höll hus.

- Jag förstår inte hur mina föräldrar kunde lämna oss vind för våg. Men de var så övertygade att det var rätt enligt tron, säger Sandra.

Sandra menar att de vuxna inte brydde sig om ifall barnen fick mat eller hade varma kläder på vintern.

[...]

Myndigheterna blundar

Idag tycker Sandra att polis och andra myndigheter i mångt och mycket är lättlurade och rädda för att konfrontera sekter. Det krävs mycket jobb för att sätta sig in i hur en sekt är uppbyggd och fungerar. Då är det lättare att blunda tror hon. Vill man bara se de glättiga söndagsfesterna och festivalerna som utmärkte Hare Krishna, då kan man göra det. Man blundar för allt det dåliga menar Sandra.

[...]


Så här säger Ågren:

Kenneth Ågren jobbar som kriminalkommissarie i Uppsala. Under tiden för mordutredningen i Knutby 2004 var han den som ledde spanings- och utredningsarbetet kring mordet och mordförsöket. Han har träffat Marina och hennes barn flera gånger. Och i hennes fall har polisen varit framgångsrik anser han. Barnförhörsledarna i Uppsala fick Marinas son att berätta om pappans misshandeln av honom och det ledde till åtal. Men pappan friades från misstankarna.

Genom åren har det framförts en hel del misstankar mot sekten i Knutby säger Kenneth Ågren. Tipsen har handlat om eventuella sexuella övergrepp mot barn och även misshandel mellan par. Han tror att den skrala utdelningen i form av åtal delvis beror på en generell okunskap om sekter bland polis och sociala myndigheter.

- Det jag kan om sekter har jag lärt mig genom Knutby och det jag läst mig till, säger poliskommissarie Kenneth Ågren.

Han tror tyvärr att en del sektavhoppare har rätt när de hävdar att myndigheter tycker det är olustigt och besvärligt att gräva i sektproblematiken. Då är det lättare att blunda och inte låtsas om att problemen finns.

Fortsatta misstankar om att barn far illa

För ett par år sedan påbörjades dock en brottsutredning i Knutby som gällde barnaga och barnmisshandel. Det hela började med att det kom in en hel del tips till polisen.

- Vi åkte ut till församlingen en kväll. Vi samlade ihop tolv personer som skulle höras. Men vi fick inte fram något. Och ingen av tipsarna ville längre stå för vad de sagt. Det var oerhört frustrerande, säger Kenneth Ågren, som fortfarande tror att det finns barn som far illa i Knutby.

Kenneth Ågren tror att det måste till ett helt nytt system i Sverige angående sekter. För det första borde polisstuderande få undervisning om sekter och deras livsstil. Och en viktig aspekt, säger Kenneth Ågren, är att avhoppade sektmedlemmar inte ingår i personskyddspaketet. I Stockholm, Göteborg och Malmö finns särskilda enheter där man kan erbjuda skydd för bland annat målsäganden och vittnen.

- Jag tror att det beror på ovana från polisen att avhoppade sektmedlemmar inte ingår i det paketet, för det borde de verkligen göra. Man har inte tänkt i de banorna tidigare, säger Kenneth Ågren.

[...]


VAD ÄR EN SEKT?

Enligt Charlotte Essén som skrivit boken Sektbarn lever idag 20.000 barn i slutna sekter i Sverige. Hon poängterar att siffran är osäker. Enligt henne är exempel på sekter som finns i Sverige; Hare Krishna, Knutby Filadelfia, Jehovas Vittnen och Familjen.

Enligt uppslagsverk används begreppet sekt för en grupp med utpräglade avvikande åsikter som brutit sig loss från en viss större rörelse, som ofta är av religiös karaktär.


VAD KAN POLISEN GÖRA?

- Utbilda poliser redan på Polishögskolan om religiösa samfund.

- Avhoppare ska kunna ingå i personskyddsprogrammet

- Arbeta upp en behandlings-och rehabiliteringsplan för avhoppare

- Tätare kontroller av församlingarna

- Förhör av barn utan närvaro av föräldrar

- Tätare samarbete mellan polis och sociala myndigheter.

[...]

VAD SÄGER SEKTERNA SJÄLVA?

Tore Karlsen är föreståndare för Hare Krishna i Stockholm och han menar att Sandras upplevelser inte skulle kunna återupprepas.

- Det fanns mycket fanatism och liten mänsklig mognad inom Hare Krishna under tidigt 80-tal. Det är mycket som är förändrat nu. Nu har vi till exempel inrättat lokala barnskyddsgrupper i templen. Och vi har ett inre domarsystem. Om till exempel ett barn blir misshandlat utdelar vi interna straff. Ett sådant straff kan vara att den dömde hindras att nå en särskild position i rörelsen.


Tore Karlsen tycker det är rätt att Hare Krishna kallas för sekt men för dem har det ingen negativ klang. Ursprungsbegreppet sekt är neutralt säger Tore Karlsen.

Kim Vincent är föreståndare för Knutby Filadelfia. Han håller inte med om att Knutby är en sekt. Han säger att Knutby är en sund församling och att sektstämpeln beror på okunskap. Och han delar inte Marinas uppfattning att det finns en särskild metod för föräldrauppfostran i Knutby utan det är upp till varje familj.

- Det är självklart viktigt att nå barnen och då måste man ju få kontakt med dem på något sätt, men det är upp till varje familj att uppfostra sina barn, säger Kim Vincent.

Läs mer här ur Polistidningen nr: 6 - 2008


http://www.polistidningen.se/Document/ViewDocument.aspx?portalAreaId=31&documentId=502



Man blir varm i hjärtat att det finns poliser som Kenneth Ågren, han känner med sektbarnen och offren. Det är ingen ljus framtid som kommer att möta dessa isolerade sektbarn.

Önskvärt vore att det även fanns samma känsla hos de som har hand/vetskap om polisinformatörerna som lämnar ut mordvapen till en ung oerfaren pingstflicka. Den vetskapen går långt upp i polisledningen om dessa kriminella informatörer och deras så kallade "hanterare" i regel en kriminalkommisarie.

När skall polisen börja nysta i varför inte Farid Lamrani förhördes?

Kan det från högre ort gått ut stränga order på att det inte skulle röras i frågan om Knutbyvapnet?

Tore Karsen pratar om ett internt domarsystem och om interna straff, är detta verkligen förenligt med Svensk lag?

Kim Wincent från den ökända dödsekten i Knutby där det skett både mord och mordförsök säger att de inte är en sekt, vem tror Kim Wincent att han lurar mer än sig själv?



Grafik, hade ett foto på en nalle som frilades från bakgrunden, gjorde en ny bakgrund till nallen, fixade lite med pensel. Att den bilden gjordes beror att tankarna ständigt finns hos de barnen som far illa i dessa underliga sekter.
Många blir inte sedda av sina föräldrar för alla vuxna har fullt upp med att dyrka, serva, få ihop pengar till sektledaren och de ranghöga runt henne eller honom. Heder åt alla som haft och har modet att våga bryta med sekter och återvända till livet.

Klicka på bilden så kommer den upp stor i ett nytt fönster.
Varsågod en gullig nalle. :)

Islamistisk sekt hjärntvättar barn

svd.se skriver om en islamisk sekt här i Sverige som hjärntvättar barn.

STOPPA WAHHABISMEN. al-Qaida har sina rötter i wahhabismen, som har format Bin Ladens tänkande. Wahhabismens mål är att bli det enda legitima språkröret för islam i Sverige och genom hot, våld, infiltration och propaganda undanröja andra former av islam, skriver Mohamed Omar, chefredaktör för tidskriften Minaret.

[...]

Wahhabiterna har haft en aktiv strategi att ta över och transformera moskéer i den muslimska världen. Samma verksamhet pågår även i Sverige.

Många muslimer, inklusive jag själv, är djupt oroade av denna utveckling. Wahhabiter infiltrerar föreningar och skaffar sig positioner som de använder för att hjärntvätta våra barn och ung­domar.

Muslimer har ofta inte tillräckligt med kunskap och självförtroende för att stå emot wahhabiternas propaganda. Man är även rädd för dem på grund av deras hårdföra metoder och tuffa retorik.

Det är framför allt muslimernas ansvar att på alla sätt hindra wahhabismen från att skaffa sig större inflytande i våra församlingar och organisationer.

Om vi inte gör något idag kommer vi att ångra oss i morgon. I västvärlden har wahhabiterna funnit jungfruliga jaktmarker, förvirrade och rotlösa tonårspojkar utan stadig grund i islam som faller offer för deras hjärntvätt.

Avsaknaden av traditionellt skolade teologer som kan bemöta dem med islamiska argument ger dem ytterligare en fördel. Vad de inte kunde uppnå i sina hemländer, där allmänheten är mer medveten om deras planer, tror de sig kunna uppnå i exilen.

Wahhabiextremismen kan dock stoppas. Men det krävs systematiska insatser. Handlingsplaner borde upprättas i de moskéer som ännu inte tagits över av sekten.

Wahhabismens slutmål är att, trots sin sektkaraktär, göra sig till det enda legitima språkröret för islam i Sverige och genom hot, våld, infiltration och propaganda undanröja alla andra former av islam.

Det har till och med hänt att muslimer i svenska moskéer fått höra att det är förbjudet att fira profetens födelsedag. En högtid som är nationell helgdag i de allra flesta muslimska länder där den firas med pompa och ståt.

Men här i Sverige, ett icke-muslimskt land, får man höra att den är ”oislamisk”.

Om inte wahhabismen stävjas kan det absurda inträffa att de får mer makt här att genomdriva sin extrema agenda än vad de har i den muslimska världen.

MOHAMED OMAR, författare och chefredaktör för tidskriften Minaret


Läsa mer här:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2014287.svd


Fick mail om detta från en vän som är starkt engagerad i sekter, har själv missat artikeln i SVD.se

Det är skrämmande var än sekterna dyker upp, den här sekten verkar var helt i klass med Waldausekten i Knutby fast den verkar vara betydligt större och har fler potentiella medlemmar. De ägnar sig åt mord och terror. Osama bin Laden har sina rötter i denna ondska.



Grafik, en påfågelsduva som blivit placerad med lite plock. Det var roligt att göra spindelnätet.
Big thanks Roberta for the great styles tools and guide.
Klicka på bilden så kommer den upp i stort format. :)

Sektbarn - ytterligare 2 recensioner som ger ros

Vårdfacket 30 okt 2008

Sektbarn. Ett reportage om de utvalda för paradiset

Charlotte Essén
468 sidor. Albert Bonniers förlag.
www.albertbonniers­forlag.se
isbn 978-91-0-010697-3

Familjen, Hare Krishna, Knutby Filadelfia, Jehovas vittnen… Med ojämna mellanrum beskrivs dessa extrema, religiösa rörelser i pressen. Ofta är det en avhoppare som anonymt berättar om den strikt reglerade tillvaron i sekten. Men sekterna skildras sällan ur ett barnperspektiv, vare sig i tidningsartiklar, böcker eller akademisk litteratur. Okunskapen är stor hos såväl politiker som socialtjänst och sjukvård.

Charlotte Essén, frilansjournalist med medicinsk inriktning, intervjuar i boken barn som har vuxit upp i en extremrörelse. De berättar om fasansfulla upplevelser och om omgivningens oförmåga att se. Essén efterlyser en ökad kunskap om sektproblematiken i skolan; kuratorer och skolsköterskor behöver utbildning så att dessa barn kan få hjälp. Någon sakkunning rehabilitering av den typ som exempelvis finns i usa saknas helt i Sverige.



http://www.vardfacket.se/VFTemplates/Article____11824.aspx


Tidningen Broderskap - Boknytt skriver så här:

Charlotte Essén, Sektbarn, Albert Bonniers förlag

Religiös terror mot barn

Denna genomarbetade och heltäckande tegelsten om religiösa sekters terror mot sina barn visar att läget är långt mycket värre än jag (och samhället) hade kunna ana. Psykisk och fysisk misshandel. Sexuella övergrepp, Kärlekslösa föräldrar. Karg miljö. Tvångsgifte. Ständiga helveteshot. Social isolering från samhället. Totalitära ledare. Svart-vit världsbild. Konspirationstänkande. Knappt rätt till sjukvård. Demontro. Hunger och dåliga kläder. Barnarbete. Svensk sektkultur liknar importerad hederskultur. Denna bok fyller verkligen ett behov, då de som vanligt flata och naiva svenska myndigheterna inte kan föreställa sig att barn verkligen kan behandlas så grymt.
Hans Norebrink "


http://www.tidningenbroderskap.se

Bokafton:

Torsdagen den 13 november kl. 19.00 är det bokafton på S:ta Katharinastiftelsen,
Sturegatan 54 (vid Stureparken, Stockholm). Då kommer Camilla Silfverskiöld, psykiatriker och psykoanalytiker
och intresserade åhörare prata omkring boken "Sektbarn - ett reportage om de utvalda för paradiset".

Varmt Välkomna dit, för er som har intresse och möjlighet!






Grafik, lite plockat av olika delar.

Knutbydramat i kanadensiska hem

.

Knutbydramat blir internationell tv-dokumentär, fem år efter händelserna som placerade samhället öster om Uppsala i strålkastarljuset över en natt. Flera inblandade i polisutredningen och mediebevakningen har intervjuats.
Under senaste veckan har ett tv-team från kanadensiska stationen History Television varit i Uppsala och Knutby för att spela in intervjuerna till den kommande timslånga dokumentären.


Läs hela artikeln här:

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=821686,00.html

Det här ser väldigt bra ut med tanke på att flera av de intervjuade har satt sig in ordentligt i allt Knutbymaterial.
Från början av denna horribla story när Åsa Waldau fick sparken för olämpligt uppträdande bland ungdomar i Uppsala Pingst till
Charlotte Esséns bok Sektbarn där det framgår att Patrik Waldau misshandlar små barn i enrum.

Åsa Waldau går ofta ut i press och talar om sig själv som tongivande liksom Patrik Waldau är äldstebroder och sköter den s.k. uppfostran av små barn "som skriker i köttet" i enrum.


Länk:

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=821686,00.html




Grafik, lite olika lager och så blev det så här färggrant.

Polisinformatörer utgör ett hot mot rättssäkerheten

.

Hårda anklagelser från advokat och statsåklagare om olagliga polismetoder
I ett stort antal fall har svensk polis undanhållit bevisning från domstolar och försvarare. Det hävdar advokat Peter Althin och statsåklagare Nils-Eric Schultz, som menar att de olagliga polismetoderna kan få Europadomstolen att underkänna Sverige som rättsstat.

Det är en svidande kritik mot polisväsendet som Peter Althin och Nils-Eric Schultz framför på debattplats i söndagens Dagens Nyheter. Anklagelserna om lagbrott gäller de informatörer som polisen vill skydda, vilket Världen idag tidigare har uppmärksammat.
Althin och Schultz skriver att polisväsendet ”i några av landets största städer” sedan mitten av 1990-talet har undanhållit bevisning från domstolar och försvarare i en stor mängd fall. Troligen rör det sig om hundratals fall, enligt artikelförfattarna. De hävdar att polisen medvetet upprättat felaktiga polisanmälningar och beslagsprotokoll och förstört eller gömt undan dokumentation om hur provokationer och tillslag gått till. Polischefer ska också egenmäktigt ha beslutat om provokationer – vilket endast åklagare har rätt att fatta beslut om – och vittnen har gömts undan.
Alla dessa polisiära lagbrott har begåtts i namnet av att skydda informatörer och infiltratörer, men enligt Althin och Schultz döljer man också sådant som kan bedömas som ”egna grova tjänstefel, menedsbrott, övergrepp i rättssak och osant intygande”.

Det finns inga undantagsregler som ger polis eller åklagare rätt att gömma undan bevisning för domstolarna och försvaret, betonar de båda skribenterna. De skriver att inom Stockholmspolisen har dessa ”okonventionella arbetsmetoder” varit systematiserade och förankrade i den högsta ledningen, ”och är så än i dag”.
Enligt skribenterna förbereder nu en försvarsadvokat att dra ett fall till Europadomstolen, sedan hans klient utsatts för en provokation av en infiltratör som polisen betalt. Althin och Schultz menar att konsekvenserna kan bli svåra om detta agerande prövas i Europadomstolen. Synen på Sverige som rättsstat kan ”få sig en kraftig törn”, varnar de.

Rikspolischefen Bengt Svensson invänder i en TT-intervju att informatörerna är nödvändiga för att komma åt den organiserade brottsligheten. De nya reglerna från förra året stärker också rättssäkerheten, enligt Svensson.
– Följer man det regelverket och hanterar informatörsverksamheten på det sätt som vi föreskriver är det ett rättssäkert verktyg menar jag. Och att så görs kommer vi att inspektera nu när de här reglerna varit i gång i ett år.

Men Peter Althin tycker inte det räcker. Han menar att det behövs en sanningskommission för att göra klart vilka spelregler som gäller för polis och åklagare.
– Polisen vill skydda sina informatörer och infiltratörer, men på vilket sätt ska man göra det? Ska man göra det till priset av att utredningarna inte blir fullständiga för försvararna eller domstolarna? undrar Althin i en kommentar till TT.

David Högfeldt Världen iDag



http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3149&Itemid=98


Det är synd att inte fler journalister tar sig an detta skumrask som pågår i vårt samhälle med dessa kriminella som arbetar tillsammans med våra polismyndigheter.







Grafik, en bild som jag fått av en vän som håller på mycket med decoupage.

Sektbarn - Två föredrag av Charlotte Essén

Information gällande två föredrag av Charlotte Essén omkring boken "Sektbarn - ett reportage om de utvalda för paradiset"

Det första i Ljungskile, tisdag 21 oktober,

sedan i Stockholm, Rädda Barnen, måndag 27 oktober.

Läs mer i länkarna nedan. Om du är intresserad, hoppas jag att något av tillfällena passar. Charlotte kommer också bland annat vara i Falun, Nämndemannaföreningen, lördag den 8 november samt medverka i en bokafton på S:ta Katharinastiftelsen, Stockholm, den 13 november. Mer information om de senare föredragen återkommer när sektinfo fått klara besked.

http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker-auto/Bokpresentationssida/?isbn=9789100106973

http://www.bokus.com/b/9789100106973.html?pt=search_result



Tro före barnets bästa

Tid: Tisdagen den 21 oktober kl 13.30-16.00
Plats: Ljungskile folkhögskola, sal 21
Anmälan: Ljungskile folkhögskola på mail exp@ljungskile.fhsk.se
Kostnad: 100 kr

http://www.ros.org.se/inbjudan.pdf



Vad händer med barn som växer upp i en sekt?

I våras kom Charlotte Essén ut med en reportagebok baserad på intervjuer med avhoppare som beskriver sina erfarenheter av att växa upp i en religiös sekt. Barn uppväxta inom Jehovas vittnen, Familjen, Knutby Filadelfia och Hare Krishna kommer till tals med sina egna upplevelser.

(Inga religiösa samfund kallar sig sekter. Det Charlotte Essén lägger in i begreppet är bland annat att gruppen menar sig besitta en absolut sanning, slutenhet mot omvärlden och auktoritär ledarstil.)

Var går gränsen för föräldrars rättigheter? Har en förälder rätt att uppfostra sina barn i en sluten, ofta auktoritär, starkt religiös miljö – även om det betyder att barnen far illa?

Efter Charlottes presentation redovisar Anna Frenning Rädda Barnens intervjustudie om barns uppväxt i religiösa samfund.


http://medlemsportal.rb.se/upload/Regionkontor/Stockholm/M%C3%A5ndagstr%C3%A4ffar%20h%C3%B6sten%202008.pdf

Sektbarn : ett reportage om de utvalda för paradiset av Charlotte Essén är fortfarande billigast på Adlibris. 181:- inkl. frakt och ingen postf.avgift tillkommer.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Trevlig Helg!

Önskar alla läsare en trevlig helg!

Barbro Westerholms m.fl. motion angående barn och vuxna i sekter

Del av Barbro Westerholm, Liselott Hagberg och Lars Tysklinds motion:

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning med syfte att klarlägga situationen för barn och ungdomar som växer upp i rörelser eller samfund präglade av manipulativt ledarskap.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om inrättandet av ett kunskaps- och forskningscentrum inom psykiatrin med samlad kompetens för personer som lämnat manipulativa rörelser.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning om hur arbetet med att förebygga att människor tar skada i manipulativa rörelser kan organiseras och hur man kan hjälpa dem som redan har tagit skada.

Motivering

Denna motion är en komplettering till motion 2007/08:So486 som väcktes under allmänna motionstiden 2007. Skälet till kompletteringen är att en hel del har hänt inom detta område under det senaste året.

Barn, ungdomar och manipulativa rörelser

År 1995 biföll riksdagen Barbro Westerholms motion ”Andlig kränkning” om destruktiva rörelser och deras hälsomässiga följder (1994/95:So406). I motionen beskrevs hur hälso- och sjukvården fått ta emot främst ungdomar som sökt hjälp efter att man växt upp i en destruktiv rörelse eller sökt sig till en sådan. Även socialtjänsten, domstolsväsendet och skolan hade mött sådana barn och ungdomar.

Gemensamt för personalen var okunskap om destruktiva rörelser (också kallade sekter eller manipulativa rörelser) och deras ideologi och arbetssätt. I motionen togs upp behovet av en utredning och hur andlig kränkning och auktoritärt/destruktivt ledarskap med dess hälsomässiga följder ska kunna förebyggas och åtgärdas och hur de som utsatts skulle kunna få professionell hjälp.

Margò Ingvardsson fick regeringens uppdrag att leda den utredning som blev resultatet av att motionen bifölls. 1998 presenterades utredningen som fick namnet I God Tro (SoU 1998:113). Här lyftes barnens situation fram särskilt. Här finns en omfattande beskrivning av relativt typiska och gemensamma drag för barn i sekter, även om man också skriver att rörelserna inte är identiska i fråga om synen, förhållningssättet eller praktiken när det gäller barnuppfostran.

Utredningen fann att barns uppväxtvillkor i sekter ibland kan vara oroväckande, problematiska och ofta oacceptabla i ett demokratiskt samhälle. Som exempel kan nämnas att barnen styrs och kontrolleras delvis genom rädsla för upptäckt och straff. Utifrån rörelsens centrala mål är det både funktionellt och viktigt att forma barnen till auktoritetstro, underordning och lydnad. Kritiskt tänkande och ifrågasättande uppmuntras inte. Man ifrågasätter inte fysisk bestraffning av barn och man kan till och med ställa sig positiv till aga.

Utredningen konstaterade att det inte fanns någon samlad kunskap om nya religiösa rörelser, medlemmarnas livsbetingelser och eventuella konsekvenser för samhället. Man föreslog en speciell forskningssatsning på barnens situation inom dessa rörelser. Någon sådan forskning har därefter inte initierats. Utredningen konstaterade vidare att det finns många brister i systemet, till exempel vid skolors förvaltning, rektors kompetens och tillsynen av de fristående skolorna. Utredningen ansåg även att skolhälsovården behövde ses över liksom den så kallade hemundervisningen

Inte heller har förslaget om att råd och anvisningar skulle utarbetas för personal inom skola, barnomsorg, socialtjänst och sjukvård som möter dessa barn genomförts. Personalen saknar ofta både kunskap och erfarenhet inom området. Utredningen ansåg vidare att socialtjänsten borde ta ett större ansvar om de rörelser som till exempel förespråkar barnaga och andra aktiviteter som strider mot de lagar och regler som finns inom socialtjänstens intresseområde.

Utredningen var tydlig på att åtgärder behövde vidtas för att förebygga att barn far illa i vissa rörelser. Åtgärdsförslagen var:

? Forskningsinsatser om barns situation i slutna samfund.
? Utarbetande av råd och anvisningar till olika personalkategorier
? Fristående skolor
? Hemundervisning

Remissbehandlingen visade att en majoritet av de svenska sakkunniga på barnområdet stödde utredningens förslag. Utredningens förslag har inte lett till några åtgärder. Däremot har händelser inträffat som enligt vår mening visar att utredningens förslag måste förverkligas. De redovisas bl.a. i boken Sektbarn av Charlotte Essén, som utkom i våras. Den handlar om barn som växt upp i slutna, extrema, ofta religiösa grupper, ibland kallade sekter.
[...]




Hela motionen finns att ladda ner här:

http://www.riksdagen.se/Webbnav/?nid=410&dok_id=GW02So230