Sektbarn - ytterligare 2 recensioner som ger ros

Vårdfacket 30 okt 2008

Sektbarn. Ett reportage om de utvalda för paradiset

Charlotte Essén
468 sidor. Albert Bonniers förlag.
www.albertbonniers­forlag.se
isbn 978-91-0-010697-3

Familjen, Hare Krishna, Knutby Filadelfia, Jehovas vittnen… Med ojämna mellanrum beskrivs dessa extrema, religiösa rörelser i pressen. Ofta är det en avhoppare som anonymt berättar om den strikt reglerade tillvaron i sekten. Men sekterna skildras sällan ur ett barnperspektiv, vare sig i tidningsartiklar, böcker eller akademisk litteratur. Okunskapen är stor hos såväl politiker som socialtjänst och sjukvård.

Charlotte Essén, frilansjournalist med medicinsk inriktning, intervjuar i boken barn som har vuxit upp i en extremrörelse. De berättar om fasansfulla upplevelser och om omgivningens oförmåga att se. Essén efterlyser en ökad kunskap om sektproblematiken i skolan; kuratorer och skolsköterskor behöver utbildning så att dessa barn kan få hjälp. Någon sakkunning rehabilitering av den typ som exempelvis finns i usa saknas helt i Sverige.



http://www.vardfacket.se/VFTemplates/Article____11824.aspx


Tidningen Broderskap - Boknytt skriver så här:

Charlotte Essén, Sektbarn, Albert Bonniers förlag

Religiös terror mot barn

Denna genomarbetade och heltäckande tegelsten om religiösa sekters terror mot sina barn visar att läget är långt mycket värre än jag (och samhället) hade kunna ana. Psykisk och fysisk misshandel. Sexuella övergrepp, Kärlekslösa föräldrar. Karg miljö. Tvångsgifte. Ständiga helveteshot. Social isolering från samhället. Totalitära ledare. Svart-vit världsbild. Konspirationstänkande. Knappt rätt till sjukvård. Demontro. Hunger och dåliga kläder. Barnarbete. Svensk sektkultur liknar importerad hederskultur. Denna bok fyller verkligen ett behov, då de som vanligt flata och naiva svenska myndigheterna inte kan föreställa sig att barn verkligen kan behandlas så grymt.
Hans Norebrink "


http://www.tidningenbroderskap.se

Bokafton:

Torsdagen den 13 november kl. 19.00 är det bokafton på S:ta Katharinastiftelsen,
Sturegatan 54 (vid Stureparken, Stockholm). Då kommer Camilla Silfverskiöld, psykiatriker och psykoanalytiker
och intresserade åhörare prata omkring boken "Sektbarn - ett reportage om de utvalda för paradiset".

Varmt Välkomna dit, för er som har intresse och möjlighet!






Grafik, lite plockat av olika delar.

Knutbydramat i kanadensiska hem

.

Knutbydramat blir internationell tv-dokumentär, fem år efter händelserna som placerade samhället öster om Uppsala i strålkastarljuset över en natt. Flera inblandade i polisutredningen och mediebevakningen har intervjuats.
Under senaste veckan har ett tv-team från kanadensiska stationen History Television varit i Uppsala och Knutby för att spela in intervjuerna till den kommande timslånga dokumentären.


Läs hela artikeln här:

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=821686,00.html

Det här ser väldigt bra ut med tanke på att flera av de intervjuade har satt sig in ordentligt i allt Knutbymaterial.
Från början av denna horribla story när Åsa Waldau fick sparken för olämpligt uppträdande bland ungdomar i Uppsala Pingst till
Charlotte Esséns bok Sektbarn där det framgår att Patrik Waldau misshandlar små barn i enrum.

Åsa Waldau går ofta ut i press och talar om sig själv som tongivande liksom Patrik Waldau är äldstebroder och sköter den s.k. uppfostran av små barn "som skriker i köttet" i enrum.


Länk:

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=821686,00.html




Grafik, lite olika lager och så blev det så här färggrant.

Sektbarn har nått vårt grannland

Charlotte Essén har blivit intervjuad av tidningen Dagbladet Information i Danmark, där man just nu utreder 44 barn i sekten Faderhuset angående barnmisshandel, omsorgssvikt och incest. Det finns många likheter med andra sekter, bland annat Knutby-församlingen, exempelvis när det gäller läran och oron omkring barnen, tyvärr. Dagbladet Informations journalist Mette-Line Thorups utmärkta intervju med Charlotte finns på:

http://www.information.dk/161665

och ett översatt bokutdrag finns här:

http://www.information.dk/161691.

Svar på Liselotte Frisk recension av Esséns bok Sektbarn:

Debatt - Kyrkans Tidning

2008-06-19 06:00

Okänsligt om utsatta sektbarn

I Kyrkans Tidning 22/08 recenserar Liselotte Frisk Charlotte Esséns nyutkomna bok Sektbarn.

Då jag talar med avhoppare från sekter dagligen i mitt arbete, och dessutom själv är uppvuxen i en av dessa sekter, var det med viss bestörtning jag läste recensionen.
För det första vill hon undergräva trovärdigheten i barnens berättelser genom att säga att flera av dem verkar vara ”psykiskt instabila”. En kommentar som känns okunnig och ogenomtänkt, men som framför allt visar en brist på empati. Uppenbarligen har Frisk i sin forskning inte stött på någon av de hundratals unga avhoppare varje år som förlorar sina föräldrar, syskon, vänner – kort sagt hela sitt liv i en handvändning – då de inte längre velat eller kunnat fortsätta leva i den rörelse de vuxit upp i.

De har sedan barnsben fått lära sig att omvärlden är ond, att människorna där är i satans våld och har onda avsikter. Ändå har de vågat sig ut i den världen och därefter blivit betraktade som döda av alla de vuxit upp med. Att känna sig ”psykiskt instabil” i en sådan situation verkar minst sagt som en naturlig reaktion. Om Frisk ser ett mönster här undrar jag varför hon som forskare inte i stället frågar sig varför så många barn från så många olika samfund uppvisar likadana sympom?
Frisk menar vidare att eftersom rörelserna har ”långt ifrån samma agenda” är de inte jämförbara. Men det är inte agendan i sig som är intressant, utan de likartade strukturerna genom vilka man förmår människor att begå handlingar som de inte hade begått i en mer normal miljö.

Grupperna liknar små diktaturer i sin uppbyggnad. De lever och verkar som egna celler mitt i ett i övrigt demokratiskt samhälle. Där finns den enda ledaren eller ledningen, som kräver total lydnad. Ledningen besitter den enda rätta läran och har också makten att ändra i den när man behagar. Kritik får vare sig läsas eller yttras. Den egna gruppen är utvald och världen utanför är ond. Man anpassar sig tillräckligt till samhället för att inte dra för mycket uppmärksamhet till sig och sedan lever man efter sina egna lagar och regler.
Det är strukturen i sig som utgör en fara. Om medlemmarna blir tillsagda att driva ut demoner ur sina barn, låta sina barn dö i stället för att få en blodtransfusion eller bli martyrer och ta barnen med sig, då gör medlemmarna det. Det finns inte i deras föreställningsvärld att ifrågasätta. Det kan handla om harmlösa saker, precis som Frisk påpekar. Men jag menar att det är lydnadsreflexen hos sektmedlemmen som är farlig. I den här situationen är barnet helt maktlöst och utlämnat.
Frisk befarar att boken ska underblåsa fördomar mot religiösa minoritetsgrupper i stället för att skapa en konstruktiv diskussion och dialog. Då undrar jag med vilka hon tänkt ha denna dialog? Det förvånar mig om hon menar sekterna själva. Eftersom hon säger sig ha forskat i dessa, borde hon vara väl medveten om hur givande en dialog blir med en grupp som anser att resterande samhället är alltigenom ont, och att de själva är utvalda av Gud.

Noomi Lappalainen, samordnare Föreningen Hjälpkällan

http://www.kyrkanstidning.com/kyrkanstidning/ledare_och_debatt/debatt/okansligt_om_utsatta_sektbarn_0_5903.news.aspx

Debatt – Kyrkans Tidning

2008-07-03 06:00

Webbdebatt: Mer dialog behövs om nyandliga rörelser

Jag håller med Liselotte Frisk (Kyrkans Tidning 25/26-08) att debatten kring nyandliga rörelser måste nyanseras.

Jag anser att sensationsjournalistik bara bidrar till att öka klyftorna mellan nyandliga rörelser och det övriga samhället. Till kategorin sensationsjournalistik räknar jag dock inte Charlotte Esséns bok "Sektbarn – ett reportage om de utvalda till paradiset". Liselotte Frisk vill göra det till en fråga om religion men problemet är mycket mer komplext än så. Det som författaren i boken försöker belysa är inte i första hand ett religiöst problem utan ett psykologiskt problem. Det tråkiga med Liselotte Frisks recension är att hon avfärdar barn som farit illa med att de är psykiskt instabila och nu i hennes senaste svar "sköra". Då jag under flera år jobbat terapeutiskt med avhoppare från olika totalitära rörelser vill jag först rätta henne på en viktig punkt – de barn som förekommer i boken är enormt starka människor som trots den behandling de utsatts för orkat gå vidare. De "sköra" människorna träffar vi professionella sällan då de har en benägenhet att ta livet av sig.

En del av de här rörelserna utgör också i förlängningen ett demokratiskt problem. Alla nyandliga rörelser är inte totalitära, men en del är det. Alla totalitära rörelser är heller inte uppbyggda kring religion och det är därför problemet i första hand inte är religiöst utan politiskt - det är en fråga om totalitarism. Flera av dessa rörelser, både religiösa och icke-religiösa, erkänner inte den samhälleliga rättvisan, de har sina egna domstolar och de stiftar sina egna lagar, de har klart uttalade politiska ambitioner och de förespråkar ett totalitärt styre.

Nästa punkt jag måste rätta henne på är att hon skriver att det att lämna en religiös övertygelse kan utlösa kriser hos många. Det kan måhända stämma om man bara pratar om människor som lämnar en religiös övertygelse, men människor som lämnar totalitära rörelser drabbas ofta av mycket djupare liggande problem än en kris och för att vara övertydlig - det handlar inte om sköra, instabila eller på annat sätt defekta människor, de är tvärtom ofta mycket starka individer. Med sitt uttalande bagatelliserar hon ett allvarligt problem och bidrar dessvärre till att sprida en uppfattning som gör att den här patientkategorin inte får rätt vård. Hennes uttalanden är i sig inte så allvarliga då hon ger uttryck för en ganska vanlig missuppfattning.

Det som är det beklagliga är att hon utger sig för att vara expert på området, vilket hon definitivt inte är när det gäller de psykologiska aspekterna av det hela. Hon är expert på religiösa frågor och borde vara mer försiktig när hon uttalar sig om sådant som ligger utanför hennes expertområde.
Jag efterlyser därför en också bredare dialog kring den här typen av rörelser där man kan samlas och förutsättningslöst diskutera ämnet utifrån de olika professioner som berörs. Jag skulle gärna ta del av de teologiska frågeställningarna kring detta och jag förutsätter att Liselotte Frisk som god forskare är lika intresserad av att förutsättningslöst ta del av de psykologiska aspekterna. Tillsammans kanske vi kan öka förståelsen för den här typen av rörelser.

Håkan Järvå
legitimerad psykolog

http://www.kyrkanstidning.com/kyrkanstidning/ledare_och_debatt/debatt/webbdebatt__mer_dialog_behovs_om_nyandliga_rorelser_0_6051.news.aspx

Sommarstiljte i Knutbytråden

Många av veteranerna är borta under sommaren, upptagna med semestrar, nära och kära. Det skrivs inte så mycket just nu, har hört att arbetet inte ligger helt nere utan går på sparlåga hos en del medan andra jobbar på som vanligt. Förstår att de flesta av veteranerna behöver vila från Knutbytragedin, de har hållit på över 4,5 år och lite semester från tråd och arbete kan vara välbehövligt för att samla nya krafter inför hösten. Har fått vissa indikationer på att något är på gång till hösten men vet inte vad.

Klanens datanörd har kollat vad det är för sökord som drar mest besökare till bloggen från Google och det är:

Åsa Waldau, Patrik Waldau, barnmisshandel och övergrepp, Sektbarn av Charlotte Essén, Knutby Nora, sekter.

Lite roligt är det att en del kommer hit efter att ha googlat på grafik, hundar, katter o.s.v.

Ni som besöker bloggen få gärna ta de bilder som läggs ut i samband med inlägg. Det är lite enkel grafik på amatörnivå och tycker någon om den så varsågod och ta den bild ni gillar.

Klicka på bilden så kommer den upp i större format.

Gediget reportage om barn i sekter

Gediget reportage om barn i sekter

Så skriver Jakob Carlander i Corren:

I religionens källarvåning hålls barn emotionellt fängslade genom fundamentalistiska system, där föräldrar uppmanas att utsätta sina barn för en skräckfylld värld som aldrig borde få höra barndomen till.

Övergrepp och vanvård

Sekter är ett religiöst fenomen där världsbilden underkastas ett auktoritärt ledarskap. Man isolerar sig från omvärlden och ser övriga samhället som något ont eftersom man själv äger den absoluta sanningen. Egna regler står över statens lagar, vilket ger utrymme för aga, övergrepp och vanvård. Sekten kräver blind lydnad av sina medlemmar och utlovar i stället ett kommande lyckorike som endast är till för de troende.

Till dessa miljöer dras familjer och ensamstående föräldrar som söker en trygghet i livet. Deras barn hamnar därmed också i en miljö där de kränks såväl fysiskt, socialt som sexuellt och psykologiskt.

http://www.corren.se/archive/2008/6/19/jrm4o70xeyacqi7.xml

Med detta och många artiklar i pressen så kan man inte annat än säga att sekttalarens recension på Bokrecension som naiv, okunnig och med sekters rosafärgade beroendeglasögonen påsatta. Nu är ju som bekant kunskap en bristvara i sekter.

LÖGNBOKEN! Inte objektiv! (Betyg 1 av 5)
» Sara

Boken består av en hel del lögner som författaren har samlat på för att svartmåla religiösa organisationer. Inte objektiv och avviker från verkligheten.

Skall man skratta eller? Stor humor tolkar jag det som, hur objektiv är denna s.k. recensenten som inte ens kan skriva en recension?

http://www.bokrecension.se/9100106976

Skulle önska att sektkvinnan med sektens försvarsblogg, satte sig ner och seriöst läste boken.

Esséns bok Sektbarn finns hos Adlibris för endast 172:- ingen frakt eller postförskottsavgift tillkommer utan boken landar med en räkning på 172:- direkt i brevlådan. Kan det bli enklare?

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Helgen har gått åt till att lära mig Poser 7, oj vad svårt det är. Nej jag har inte lärt mig det, inom grafik är jag endast en dålig men glad amatör. Har köpt en ritplatta min förra Wacom var för Win 95 så den funkar inte varken på Leopard eller Vista. Det har varit skönt att under några dagar inte behöva tänka på sektoffren och allt det hemska som hör till. Vackra bilder och jobbet med dem har varit enormt avkopplande.

Recension Sektbarn 9 juni i NT

Ola Wihlke recenserar boken Sektbarn i Norrköpings Tidning

Essén skriver i första hand om sekter verksamma i Sverige. De två första avsnitten handlar om barn i Filadelfiakyrkan, närmare bestämt barnen i Knutby, och barn i Jehovas vittnen. […]

Det är mer eller mindre uppenbart att Sektbarn bygger på journalistiskt arbete som bearbetats och fogats samman till en längre berättelse. Men Essén är väldigt engagerad och engagerande när hon återger enskilda livsöden och hon är glasklar i sina analyser av hur sekter ofta påverkar barn väldigt negativt. I den statliga utredningen I God Tro, som publicerades 1998, är velandet hit och dit desto mer beklämmande. Man skriver att delar av sektbarnens uppfostran är klart dysfunktionell, men några sidor längre fram, att det inte finns någon anledning alls att ha vare sig moraliserande eller psykologiserande synpunkter på föräldrarna.

Enligt Essén är utredningen i långa stycken väldigt bra men typiskt nog svajig och motsägelsefull. I Sverige förefaller det som om utredningen fallit i glömska, medan man i Norge haft användning av den. Sektbarn, en bok som andas pionjärarbete, bör läsas av många - inte av sensationslystnad men för att barn som växer upp i sekter måste uppmärksammas.

http://www.nt.se/kultur/artikel.aspx?articleid=3772510

En mycket insiktsfull och välskriven recension av boken.

Sektbarn är ett skakande dokument av vad som pågår i destruktiva sekter i vårt lilla välfärdsland som skall värna om barn, sjuka och gamla. Här har man totalt glömt bort sektbarnen i Knutbysekten. Hänvisar till Knutbytåden, Flashback, där det skrivits åtskilliga gånger att anmälningar om att sektbarnen far illa framförts så väl muntligt, skriftligt, mail samt telefonledes och ändå så får vi läsa i boken om pojken som ber sin pappa att få stryk.

Kommer myndigheterna ta tag i detta nu eller skall pojken lämnas åt sitt öde? Att pappan som räknas som sektens uppfostingsspecialist är horribelt, det här är frågan om barnmisshandel och övergrepp. Hämtat från det jag läst i Sektbarn – Knutbyavsnittet.

Rädda Barnen vill ha nationellt resurscenter för barn som lämnar religiösa samfund:

http://www.rb.se/sv/Aktuellt/Nyheter/nationellt-resurscenter.htm

På tiden, det behövs! Vet att Rädda Barnen har haft ögonen på sekten i Gränsta, det har inkommit många rapporter till dem om tillståndet hos sektbarnen.

Läste i Knutbytråden att många Knutbybor köpt boken och läser. Det är bra att samhället, arbetskamrater och de som är kunder till sektens entreprenörer vet vad det är som försigår bakom sektens stängda väggar, vilken vidrig och kränkande syn på barnuppfostran ledarskapet i sekten har. Som kund, arbetskamrat, Knutbybo, m.m. vill man ju veta och i boken Sektbarn finns full information även i Knutbytråden på Flashback finns otroligt mycket information och där tas även upp allt annat galet som händer och har hänt i den destruktiva sekten.

http://www.flashback.info/forumdisplay.php?f=172

Till och med Flashbacks ägare anser att frågan om sekten är så viktig så veteranerna har fått en egen forumdel, som en moderator skrev – de får inte vara någon annanstans att diskutera -. Kyrkliga sajter vågar inte stå upp och låta dem diskutera på deras forum vad som händer på religionens bakgård i Gränsta, Knutby.

Enkel grafik i dag med återanvändning av fjäril.

Sektbarn - Knutby

Citat ur Sektbarn av Charlotte Essén

Sidan: 35

En grundide om barns uppfostran - vilket senare kom att bekräftas

genom händelserna i Knutby skola - är att barnet ovillkorligen ska titta

den vuxne i ögonen, exempelvis när de blir tillrättavisade, vilket bland

annat praktiserades aven skolassistent och en lärare från församlingen,

vilka senare blev dömda för barnmisshandel.

"Ifall barnet böjer bort blicken och tittar åt ett annat håll, då är hon

eller han inte underordnat och därmed olydigt. Tittar barnet dig i ögonen,

då har det böjt sig", säger Lisa. "Enligt Åsa Waldau är det också

viktigt att barnen sover mycket borta hos andra, när de är små - 'att de

förs från famn till famn' - för då blir de trygga. Barn ska inte fästa sig

vid mamman."

Vad som än sägs om sekten i Knutby så är de bra på att förstöra barn och ge dem en otrygg uppväxt. Flera av barnen i sekten har kommit i tonåren och en del av dem kan räknas frigöra sig, då kommer vi att få höra ännu mer om sektens vidriga barnuppfostran. Det är sorgligt att detta får pågå i ett välfärdsland som Sverige. Myndigheterna väljer att inte agera på grund av religionsfriheten men barnmisshandel har inget med religionsfrihet att göra.

Sektbarn, sekter, sex, barnmisshandel

Närmare 20 000 barn växer upp i sekter i Sverige i dag.

De lever utanför samhällets kontroll. De går ofta i egna friskolor och får inte umgås med barn utanför församlingen. I boken ”Sektbarn – ett reportage om de utvalda för paradiset” har journalisten Charlotte Essén intervjuat människor om deras uppväxt i olika sekter.

De berättar om förtryck, misshandel och sexuellt utnyttjande.

Syster Megan har lagt in en interjuv som Svenska Journalen gjort med Charlotte Essén:

http://www.flashback.info/showpost.php?p=11003201&postcount=2954

Charlotte Esséns bok är billigast här:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

En bok som bör läsas av alla inte minst personal inom skola och vård även intressant för de som bor på en ort där en sekt har sitt fäste t.ex. Knutby. De som bor på en liten ort och det finns en sekt där kommer att möta både barn och vuxna.