Ola Wihlke recenserar boken Sektbarn i Norrköpings Tidning
Essén skriver i första hand om sekter verksamma i Sverige. De två första avsnitten handlar om barn i Filadelfiakyrkan, närmare bestämt barnen i Knutby, och barn i Jehovas vittnen. […]
Det är mer eller mindre uppenbart att Sektbarn bygger på journalistiskt arbete som bearbetats och fogats samman till en längre berättelse. Men Essén är väldigt engagerad och engagerande när hon återger enskilda livsöden och hon är glasklar i sina analyser av hur sekter ofta påverkar barn väldigt negativt. I den statliga utredningen I God Tro, som publicerades 1998, är velandet hit och dit desto mer beklämmande. Man skriver att delar av sektbarnens uppfostran är klart dysfunktionell, men några sidor längre fram, att det inte finns någon anledning alls att ha vare sig moraliserande eller psykologiserande synpunkter på föräldrarna.
Enligt Essén är utredningen i långa stycken väldigt bra men typiskt nog svajig och motsägelsefull. I Sverige förefaller det som om utredningen fallit i glömska, medan man i Norge haft användning av den. Sektbarn, en bok som andas pionjärarbete, bör läsas av många - inte av sensationslystnad men för att barn som växer upp i sekter måste uppmärksammas.
http://www.nt.se/kultur/artikel.aspx?articleid=3772510
En mycket insiktsfull och välskriven recension av boken.
Sektbarn är ett skakande dokument av vad som pågår i destruktiva sekter i vårt lilla välfärdsland som skall värna om barn, sjuka och gamla. Här har man totalt glömt bort sektbarnen i Knutbysekten. Hänvisar till Knutbytåden, Flashback, där det skrivits åtskilliga gånger att anmälningar om att sektbarnen far illa framförts så väl muntligt, skriftligt, mail samt telefonledes och ändå så får vi läsa i boken om pojken som ber sin pappa att få stryk.
Kommer myndigheterna ta tag i detta nu eller skall pojken lämnas åt sitt öde? Att pappan som räknas som sektens uppfostingsspecialist är horribelt, det här är frågan om barnmisshandel och övergrepp. Hämtat från det jag läst i Sektbarn – Knutbyavsnittet.
Rädda Barnen vill ha nationellt resurscenter för barn som lämnar religiösa samfund:
http://www.rb.se/sv/Aktuellt/Nyheter/nationellt-resurscenter.htm
På tiden, det behövs! Vet att Rädda Barnen har haft ögonen på sekten i Gränsta, det har inkommit många rapporter till dem om tillståndet hos sektbarnen.
Läste i Knutbytråden att många Knutbybor köpt boken och läser. Det är bra att samhället, arbetskamrater och de som är kunder till sektens entreprenörer vet vad det är som försigår bakom sektens stängda väggar, vilken vidrig och kränkande syn på barnuppfostran ledarskapet i sekten har. Som kund, arbetskamrat, Knutbybo, m.m. vill man ju veta och i boken Sektbarn finns full information även i Knutbytråden på Flashback finns otroligt mycket information och där tas även upp allt annat galet som händer och har hänt i den destruktiva sekten.
http://www.flashback.info/forumdisplay.php?f=172
Till och med Flashbacks ägare anser att frågan om sekten är så viktig så veteranerna har fått en egen forumdel, som en moderator skrev – de får inte vara någon annanstans att diskutera -. Kyrkliga sajter vågar inte stå upp och låta dem diskutera på deras forum vad som händer på religionens bakgård i Gränsta, Knutby.
Enkel grafik i dag med återanvändning av fjäril.
