Håkan Järvå & Charlotte Essén

.
.
För er som kan besöka Bokmässan i Göteborg nästa vecka:

Psykolog Håkan Järvå och författaren Charlotte Essén kommer att ha en gemensam monteraktivitet hos
Föreningen Vetenskaps och Folkbildning, monter B07:64, på fredag 25/9 kl. 14-15, samt söndag 27/9, kl. 14-15.

Ämnet är förstås omkring böckerna "Sektbarn - ett reportage om de utvalda för paradiset" samt "Sektsjuka - bakgrund, uppbrott, behandling". Den senare utkommer i samband med mässan och Håkan är redaktör och författare.

Håkan Järvå presenterar dessutom "Sektsjuka - bakgrund, uppbrott, behandling" på ett miniseminarium, torsdagen 24/9, 12.00-12.20, "Sektsjuka och rehabilitering".

Se mer om boken på Studentlitteraturs hemsida

Charlottes Sektbarn hittar ni här

Håkan Järvå

Charlotte Essén

*****

Det skall bli spännande att få läsa Håkan Järvås bok Sektsjuka, hoppas att det skickas ett gratisexemplar till Världen idag. Ruben Agnarsson har gjort mycket gott arbete med att belysa sekten i Knutby i många artiklar så när han i somras skrev att sektsjuka inte finns hoppas jag det var ett utslag av stress eller solsting annars blir jag djupt besviken.

Sektbarn - ytterligare 2 recensioner som ger ros

Vårdfacket 30 okt 2008

Sektbarn. Ett reportage om de utvalda för paradiset

Charlotte Essén
468 sidor. Albert Bonniers förlag.
www.albertbonniers­forlag.se
isbn 978-91-0-010697-3

Familjen, Hare Krishna, Knutby Filadelfia, Jehovas vittnen… Med ojämna mellanrum beskrivs dessa extrema, religiösa rörelser i pressen. Ofta är det en avhoppare som anonymt berättar om den strikt reglerade tillvaron i sekten. Men sekterna skildras sällan ur ett barnperspektiv, vare sig i tidningsartiklar, böcker eller akademisk litteratur. Okunskapen är stor hos såväl politiker som socialtjänst och sjukvård.

Charlotte Essén, frilansjournalist med medicinsk inriktning, intervjuar i boken barn som har vuxit upp i en extremrörelse. De berättar om fasansfulla upplevelser och om omgivningens oförmåga att se. Essén efterlyser en ökad kunskap om sektproblematiken i skolan; kuratorer och skolsköterskor behöver utbildning så att dessa barn kan få hjälp. Någon sakkunning rehabilitering av den typ som exempelvis finns i usa saknas helt i Sverige.



http://www.vardfacket.se/VFTemplates/Article____11824.aspx


Tidningen Broderskap - Boknytt skriver så här:

Charlotte Essén, Sektbarn, Albert Bonniers förlag

Religiös terror mot barn

Denna genomarbetade och heltäckande tegelsten om religiösa sekters terror mot sina barn visar att läget är långt mycket värre än jag (och samhället) hade kunna ana. Psykisk och fysisk misshandel. Sexuella övergrepp, Kärlekslösa föräldrar. Karg miljö. Tvångsgifte. Ständiga helveteshot. Social isolering från samhället. Totalitära ledare. Svart-vit världsbild. Konspirationstänkande. Knappt rätt till sjukvård. Demontro. Hunger och dåliga kläder. Barnarbete. Svensk sektkultur liknar importerad hederskultur. Denna bok fyller verkligen ett behov, då de som vanligt flata och naiva svenska myndigheterna inte kan föreställa sig att barn verkligen kan behandlas så grymt.
Hans Norebrink "


http://www.tidningenbroderskap.se

Bokafton:

Torsdagen den 13 november kl. 19.00 är det bokafton på S:ta Katharinastiftelsen,
Sturegatan 54 (vid Stureparken, Stockholm). Då kommer Camilla Silfverskiöld, psykiatriker och psykoanalytiker
och intresserade åhörare prata omkring boken "Sektbarn - ett reportage om de utvalda för paradiset".

Varmt Välkomna dit, för er som har intresse och möjlighet!






Grafik, lite plockat av olika delar.

Sektbarn - Två föredrag av Charlotte Essén

Information gällande två föredrag av Charlotte Essén omkring boken "Sektbarn - ett reportage om de utvalda för paradiset"

Det första i Ljungskile, tisdag 21 oktober,

sedan i Stockholm, Rädda Barnen, måndag 27 oktober.

Läs mer i länkarna nedan. Om du är intresserad, hoppas jag att något av tillfällena passar. Charlotte kommer också bland annat vara i Falun, Nämndemannaföreningen, lördag den 8 november samt medverka i en bokafton på S:ta Katharinastiftelsen, Stockholm, den 13 november. Mer information om de senare föredragen återkommer när sektinfo fått klara besked.

http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker-auto/Bokpresentationssida/?isbn=9789100106973

http://www.bokus.com/b/9789100106973.html?pt=search_result



Tro före barnets bästa

Tid: Tisdagen den 21 oktober kl 13.30-16.00
Plats: Ljungskile folkhögskola, sal 21
Anmälan: Ljungskile folkhögskola på mail exp@ljungskile.fhsk.se
Kostnad: 100 kr

http://www.ros.org.se/inbjudan.pdf



Vad händer med barn som växer upp i en sekt?

I våras kom Charlotte Essén ut med en reportagebok baserad på intervjuer med avhoppare som beskriver sina erfarenheter av att växa upp i en religiös sekt. Barn uppväxta inom Jehovas vittnen, Familjen, Knutby Filadelfia och Hare Krishna kommer till tals med sina egna upplevelser.

(Inga religiösa samfund kallar sig sekter. Det Charlotte Essén lägger in i begreppet är bland annat att gruppen menar sig besitta en absolut sanning, slutenhet mot omvärlden och auktoritär ledarstil.)

Var går gränsen för föräldrars rättigheter? Har en förälder rätt att uppfostra sina barn i en sluten, ofta auktoritär, starkt religiös miljö – även om det betyder att barnen far illa?

Efter Charlottes presentation redovisar Anna Frenning Rädda Barnens intervjustudie om barns uppväxt i religiösa samfund.


http://medlemsportal.rb.se/upload/Regionkontor/Stockholm/M%C3%A5ndagstr%C3%A4ffar%20h%C3%B6sten%202008.pdf

Sektbarn : ett reportage om de utvalda för paradiset av Charlotte Essén är fortfarande billigast på Adlibris. 181:- inkl. frakt och ingen postf.avgift tillkommer.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Sektbarn av Charlotte Essén recensioner

Citat från recensioner om "Sektbarn - ett reportage om de utvalda för paradiset

BTJ-häftet, nr 14 2008
[...] En helt igenom övertygande och nödvändig bok som rekommenderas till alla och envar och som bör användas i skolor och på universitet.[...]

Östgöta Correspondenten - Corren, 2008-06-19
[...] Charlotte Essén har skrivit ett gediget reportage om ett ämne som ofta glöms bort.[...]

Sydsvenskan, 2008-05-12
[...] "Sektbarn" är skriven med driv och ett stort engagemang.[...]

Nerikes Allehanda, 2008-06-10
[...] Boken väcker känslor och för in läsaren i personliga omständigheter som är dramatiska och revolutionerande.[...] "Sektbarn" är en mycket ambitiös framställning. [...]

Upsala Nya Tidning - UNT, 2008-06-27
[...] Charlotte Esséns bok ger många insikter och reser lika många frågor. Den är ett mastodontarbete som hon ska ha all erkänsla för. [...] Det är ett digert reportage Essén presenterar. [...]

Expressen, 2008-05-12
[...] I Charlotte Esséns omfångsrika reportage får vi möta ett antal personer som har vuxit upp i sekter.[...] Det Essén beskriver är toppen på ett isberg.[...]

Norrköpings Tidningar, 2008-06-11
[...] Essén är väldigt engagerad och engagerande när hon återger enskilda livsöden och hon är glasklar i sina analyser av hur sekter ofta påverkar barn väldigt negativt.[...] "Sektbarn" är en bok som andas pionjärarbete, bör läsas av många - inte av sensationslystnad med för att barn som växer upp i sekter måste uppmärksammas.[...]

Rädda Barnen - Nyheter - 2008-05 23
[...] Just nu lanseras och diskuteras Charlotte Esséns bok "Sektbarn".[...] Det behövs ett nationellt center för kunskapsutveckling, kunskapssamlande och kunskapsspridning kring dessa frågor. Ett resurscentrum bör inrättas, som ska kunna ta emot barn och kanske även vuxna som brutit med religiösa samfund och behöver hjälp med detta.[...]

Svenska Dagbladet, 2008-07-15
[...] Esséns primära intresse är att ta reda på hur barn har det som växer upp i slutna religiösa grupper. De intervjuer Essén gör bekräftar i varje fall tillräckligt mycket av vad som sägs är sant och det måste betraktas som alarmerande.[...] Intervjuerna avslöjar också en besvärande handfallenhet hos svenska myndigheter när det gäller att hantera den här sortens problematik. [...]

Svenska Journalen, nr 6-7 2008
[...] Det är skrämmande läsning och oerhört starka intervjuer som Charlotte Essén har gjort.[...] En viktig bok som inte får falla i glömska! Plus för mycket information om respektive sekt.[...]

Jönköping NU - 2008-06-26
Journalisten Charlotte Essén har i flera intervjuer och noggrann research gått in på djupet på flera av landets sekter där barn fostras i skräck till lydnad, inte sällan med hjälp av fysisk och psykisk misshandel i Guds namn. Jehovas vittnen, Hare Krishna, pingsförsamlingen i Knutby...alla granskas under lupp på ett sakligt, kunnigt sätt och framförallt med enorm respekt för de barn som växt upp utan möjlighet att ifrågasätta.[...]

Tidningen Ångermanland - 2008-07-05
[...] Med den nyutkomna boken "Sektbarn" har frågan om hur barns rättigheter kränkts inom religiösa rörelser lyfts fram. Barnombudsmannen sätter nu sitt fokus på de glömda barnen. [...]

Sändaren, 2008-05-12
[...]"Sektbarn" är en innehållsrik, intressant och nyttig bok - inte minst som självrannsakan i våra kyrkor och samfund. Om vi inte redan tidigare visste det så inser vi efter att ha läst Charlotte Esséns bok, att religiös tro inte är något att leka med.[...]

http://www.bokus.com/b/9789100106973.html?pt=search_result

När Maja var barn tvingades hon knacka dörr och predika om jordens undergång. Sandra gick upp klockan fyra varje morgon för att meditera över Krishna. Leos uppväxt fylldes av djävulsutdrivningar och hot, och Jennifer flyttades mot sin vilja runt hela världen i isolerade religiösa kollektiv.

Journalisten Charlotte Essén har under flera års tid haft kontakt med personer som är uppvuxna i sekter. I Sektbarn får läsaren möta dessa människor, som alla har personlig erfarenhet av att vara barn i små och isolerade, djupt religiösa grupper. Många av dem är idag vuxna, men lever med båda fysiska och psykiska men efter åren i de olika sekterna. Det är mycket skakande läsning som tar oss genom hemska uppfostringsmetoder, förnedring, skrämsel och olika former av utnyttjande i religionens namn. Genom djupgående intervjuer berättar de med egna ord om tillvaron i rörelserna, om kontroll och maktmissbruk och om att leva i rädsla.

Boken handlar också om det samhälle som står oförberett att hjälpa dessa utsatta barn. Okunnighet och nonchalans betecknar kontakten som barnen har haft med myndigheter, som av olika anledningar står oförmögna att handla. Vi får också möta ett antal personer med erfarenhet och kunskap om sekter och religiös fundamentalism, samt representanter för polis, rättsväsen och psykiatri. De ger oss sin syn på saken och förklarar varför det är så svårt att ingripa, trots att barn far illa.

Sektbarn är inte ett angrepp på religion. Det är en akut varning om vad som kan hända när fundamentalistiska grupper isolerar sig och på egna villkor uppfostrar barn.

Här går det att läsa ett provkapitel ur boken:

http://www.bokus.com/newsletters/Pdf/9789100106973.pdf

Här finns även lite att läsa:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976 Boken troligtvis billigast hos www. adlibris.com kostar nu 181:-

Charlotte Essén har gjort ett fantastiskt jobb med sin bok! Det är underbart, vi gläds med henne att boken fått ett så fint mottagande.

Boken behövs och är en upplysningbok för oss alla i samhället, någon gång i livet kan vi träffa någon som blivit indragen i en sekt eller alla dessa lidande anhöriga som går på varje person som är med i en sekt. Vi kan finnas inom, vård, skola och omsorg, kan vara gamla kamrater/vänner/grannar och släktingar som den sektsjuke brutit kontakten med.

Min önskan är att Sektbarn skall finnas i varje hem och hos alla som jobbar inom polis, socialtjänst, skola, vård och omsorg och närliggande områden. Inom utbildning inom vissa yrkesgrupper bör Sektbarn ingå i kursplanen.

Det som dock står allra högst på önskelistan är att ni alla som är med i en sekt skaffar boken. Läser lite åt gången, lägger ifrån er boken och i ensamhet funderar.

Livet är så värdefullt för er och era barn, ta steget att få hjälp av personer som tidigare varit med i sekter, professionella med insikt i sektproblematik.

Det är inga onda människor som hamnar i sekter eller drogberoende, de som hänt under beroendetiden, ger skuld och skamkänslor och är inget som den beroende kommer att lastas för den dag de lämnar beroendet och ber om förlåtelse och tar tag i sitt liv.

Det viktigaste för att kunna gå vidare till ett fullvärdigt liv är att förlåta sig själv. Det finns så otroligt många människor som varsamt med stor medmänsklighet är villiga att hjälpa alla som råkat illa ut.

Det största modet och styrkan men också det svåraste steget att ta, visar den beroende genom att söka kunskap om sektberoendet och att ta kontakt utanför sekten.
Offra inte er själva och era barn för någon sektledare. Först måste ni tänka på er själva och få insikt för att kunna rädda era barn.
Barnen har inte valt att leva med sektberoende föräldrar lika lite som barnen till heroinmissbrukande föräldrar valt det livet.
Det går att jämnställa narkotika, blandmissbruk med sektberoende. Enligt min åsikt är ingen av dem i stånd att ge barnen vad barn behöver i form av trygghet och en fast punkt i tillvaron.


Se Nabos inlägg på Flashback i knutbytrådararna bland annat detta:

https://www.flashback.info/showpost.php?p=12441641&postcount=55

Följ Ekorrens och nabos inlägg på Flashback och få kunskap hur NPD personer fungerar.

Skillnaden mellan sektberoende och andra beroende är hårfin. Det finns som i alla beroende en risk för att beroendepersoner som inte får rätt stöd går från ett beroende till ett annat beroende.

Önskar er alla en lugn och skön helg.



Grafik, en rosor från foto som blivit frilagd, pensel och olika lagerstyles. Tränar mycket på att göra egna penslar och se hur utfallet blir med olika styles. Har använt 22% drop shadows till rosorna.
En ros till er alla läsare, varsågod. :) Klicka på bilden så blir den större.

Kommentar på SvD från Ann Heberlein Sektbarn

Citat Svenska Dagbladet 15 juli 2008:

Samhället klarar inte att hjälpa utsatta barn

Charlotte Esséns bok ”Sektbarn – ett reportage om de utvalda för paradiset” (Albert Bonniers Förlag). Essén har träffat och intervjuat män och kvinnor uppvuxna i Jehovas vittnen, Finlands förebedjare och ­Familjen. Hon har också talat med personer som har insyn i Knutby församlingen för att skapa sig en uppfattning om hur barnen har det och vilken uppfattning om barnuppfostran som finns. Esséns primära intresse är att ta reda på hur barn har det som växer upp i slutna religiösa grupper – finns det fog för de rykten om barnmisshandel och i vissa fall sexuella övergrepp som florerat kring de här grupperna? De inter­vjuer Essén gör bekräftar i varje fall att tillräckligt mycket av vad som sägs är sant och det måste betraktas som alarmerande.

[…]

Rädda Barnen föreslår, även det i kölvattnet av Esséns bok, att det skall inrättas ett nationellt resurscenter för frågor kring religiösa samfund och barn som lämnar religiösa samfund. Vidare pekar de på vikten av ökad kunskap om frågorna hos alla som arbetar med barn och föreslår att barn som får hemundervisning skall ha en kontaktperson inom kommunen.

Inte minst det sista förslaget är viktigt. Tyvärr är det nog så att våld och övergrepp på barn förekommer i alla kontexter, och nog är det så att sekten är en gynnsam miljö för just våld. Det är dock inte detsamma som att påstå att våld och övergrepp är ett standardinslag, eller ens ett särskilt vanligt, inslag i en ­religiös eller sekteristisk miljö. Även utan våld är en sekt som exempelvis Jehovas vittnen en problematisk ­miljö för ett barn, ännu mera så om barnet i fråga undervisas hemma och på så sätt isoleras maximalt från det omgivande samhället. Om barnet skall ha en rimlig möjlighet att själv välja – att utöva sin religionsfrihet – om han eller hon vill stanna kvar eller lämna sekten när den dagen kommer så måste han eller hon ha en uppfattning om livet utanför sekten. Då är en kontaktperson från världen utanför livsviktig.

Ann Heberlein är teologie doktor i etik och verksam som skribent och föreläsare.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1457707.svd

Boken Sektbarn av Charlotte Essén –årets bästa måste ha bok- är fortfarande billigast hos Adlibris.

172 kronor och det tillkommer varken frakt eller postförskottsavgift. Du får boken bekvämt i brevlådan och en räkning som du betalar samtidigt med andra räkningar.

Perfekt!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Ni i Knutby som ännu inte köpt boken, läs om hur barnen har det i sekten. Det är även bra att veta vad som pågår. Själv skulle jag aldrig göra affärer med barnmisshandlare och personer som tillhör en destruktiv sekt.

Läs hur sanning och lögn hanteras av sektfolket (finns foto på några sekterister ,titta på Anette Linde) här:

http://www.varldenidag.se/images/stories/knutby_svartvitt.jpg

Mer information om de olika personerna i sekten finns i Knutbytråden på Flashback

https://www.flashback.info/forumdisplay.php?f=172

Grafik:

Gjorde en pensel som blir ett slags stämpel, sedan lite olika lagerstyles. En liten tulipanablomma, varsågod.

Glöm inte titta in i morgon, kommer att lägga upp ett stort grafikarbete med en fin katt som vi köpt en licens på, då går det att använda katten i egna arbeten.

Katten kostade ungefär 4-5$ och då kom det med lite extra saker som går bra att sätta in i egen grafik.

Det här får inte sopas under mattan

Från Ångermanlands Tidning 5 juli 2008

Det här får inte sopas under mattan

Frågan får inte sopas under mattan. Det säger riksdagsledamoten Barbro Westerholm, fp, som nyligen tagit upp frågan om sektbarn i riksdagen. Nu planeras ett seminarium där de här svåra frågorna ska belysas.

För tio år sedan kom en utredning, I god tro, som lämnade förslag till regeringen om hur man ska kunna öka kunskapen om situationen och om stödbehov till människor som lever eller har levt i mer eller mindre slutna rörelser. Särskild vikt lades vid barnens situation.

– Ingenting har hänt sedan dess. Utredningen lades åt sidan, säger Barbro Westerholm. Jag minns att jag och Margó Ingvarsson uppvaktade dåvarande socialminister Ingela Thalén och krävde att någonting skulle göras, men ingenting blev av. Boken ”Sektbarn” har Charlotte Essén har nu på nytt aktualiserat frågan.

– Jag har tagit upp frågan i riksdagen och i höst arrangerar vi ett seminarium för att samla aktuell kunskap. Det gäller att hitta de här barnen. Många gånger är det så att de inte vågar berätta.

– Sedan tog jag upp frågan har jag fått minst ett par hundra mejl från människor som farit illa i olika sekter. Och varje fall är ett för mycket.

www.allehanda.se

Barbro Westerholm, då litar vi på att du ser till att inga fler barn behöver fara illa och får sin uppväxt i sekter.
Se samtidigt till att boken Sektbarn når ut och kommer med i undervisningen på våra högskolor.

Rosie lämnade Jehovas

Tidningen Ångermanland 5 juli 2008:

Rosie lämnade Jehovas – nu hjälper hon andra

Med den nyutkomna boken ”Sektbarn” har frågan om hur barns rättigheter kränkts inom religiösa rörelser lyfts fram. Barnombudsmannen sätter nu sitt fokus på de glömda barnen. Rosie Carlmark från Örnsköldsvik har själv erfarenheter från Jehovas Vittnen och deras sätt att indoktrinera barn. I dag hjälper hon avhoppade eller uteslutna medlemmar att komma tillbaka till ett normalt liv.

Som barn får du ständigt höra att Harmageddon, det sista världskriget är nära. Att Guds mordänglar dödar alla som inte är med i Jehovas vittnen. Hur påverkar detta dödshot barnen?

– Om jag skulle leva om mitt liv skulle jag inte utsätta mina barn för det jag har gjort, säger Rosie Carlmark. Jag vill verkligen att alla vuxna ska få upp ögonen för problem som finns, även föräldrar som fortfarande är med i församlingen.

Rosie Carlmark gick själv med i Jehovas vittnen när hon var 14 år. Ingen i hennes familj var med, men ett par vittnen var ofta hemma hos familjen och samtalade med hennes pappa.

– Jag var väl en osäker tonåring som funderade mycket över existentiella frågor. Jag blev helt enkelt nyfiken.

Hon började gå på deras möten och blev sedan fast.

– Jag blev satt på en piedestal. Det var inte så vanligt att en ung människa sökte sig till dem och jag fick en särskilt framträdande roll. Jag blev sedd. Jag var speciell.

Det här var 1967 och kort-kort var på modet. Rosie Carlmark var som vilken tonåring som helst som ville följa med modet och måla ögonen.

– Jag blev tillsagd att det inte passade med korta kjolar, de skulle räcka över knäet. Jag fann mig naturligtvis i det och tyckte det var rätt men i skolan rullade jag upp kjolen i midjan. Jag målade mig också väldigt mycket men tvättade bort det så fort jag kom hem från skolan. Jag kände en skam och en onödig skuld.

Några fortsatta studier efter nian var det inte tal om trots fina betyg och föräldrarnas oro över uteblivna studier.

– Det var som ingen vits. Enligt vittnena skulle Harmageddon inträffa mycket snart. Årtalet 1975 pekades ut som ett mycket troligt årtal då världen skulle gå under och vi skulle hinna frälsa så många själar som möjligt innan dess.

Rosie Carlmark städade på mornarna och hela dagarna gick hon och knackade dörr. Det fördes statistik på besöken och det blev en press att hinna med så många som möjligt. Hon var så kallad "pionjär med särskilt uppdrag" med kravet att vara ute i "tjänsten" 150 timmar i månaden, vilket ansågs vara extra andligt.

Hon gifte sig när hon var 19 år med en man i församlingen. Eftersom sex innan äktenskap är förbjudet gifter sig många väldigt unga. De fick tre barn som nu är vuxna.

– Mina barn har fått utstå mycket under sin uppväxt. I vårt hjärntvättade tillstånd drog vi med dem på vuxenmöten tre gånger i veckan. De fick också följa med oss ut och knacka dörr. De fick inte fira jul och födelsedagar som andra barn. De skämdes över hur de var tvungna att vara klädda.

I sjutton år var Rosie Carlmark med i Jehovas vittnen innan hon blev utesluten.

– Det finns en intern domstol inom rörelsen, något som man naturligtvis inte tillstår eftersom det är olagligt. Man kallar den därför "den dömande kommittén". Det är de äldste som dömer den som har syndat. De äldste är män, ingen kvinna kan vara äldste eller inneha någon ledande position i rörelsen. Om man syndat kan man få restriktioner. Det innebär att man inte får prata på mötena, man är utfryst i en till tre månader, ibland längre.

Rosie Carlmark blev dömd. Hon hade förälskat sig i en annan som inte var vittne. Hon ville skilja sig och uteslutningen var ett faktum.

– Då blir man i princip dödförklarad. Alla banden klipps av. Den sociala tryggheten som ändå finns i församlingen är borta. Du står helt ensam.

I dag bor Rosie Carlmark inte längre kvar i Örnsköldsvik. Hon jobbar som lärare i Ulricehamn och arbetar fortfarande med att läka såren från Jehovas vittnen. Hon är också med i föreningen Hjälpkällan som hjälper de som hoppat av eller som uteslutits ur Jehovas vittnen.

Ryser när jag läser Rosies historia om sitt liv en destruktiv sekt. Likheter med församlingen i Knutby är slående. Nu om aldrig måste myndigheterna ta tag i detta, varje dag som går är en förlorad dag för ett barn som tvingas växa upp i en sekt.

Charlotte Esséns bok Sektbarn ger en skrämmande inblick hur livet för barn som växer upp i sekter gestaltar sig. Vi kan inte blunda, vi måste säga ifrån till våra politiker även på lokal nivå.

Har läst i Knutbytråden, Flashback att socialtjänsten i Uppsala kommun inte var speciellt road av alla anmälningar som kom in gällande misstankar om att barnen i Knutbysekten for illa. Tror även det kom signaler från kommunens anställda.

Boken Sektbarn är billigast på Adlibris, 172 kronor, ingen frakt eller postförskott tillkommer.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Klicka på bilden så kommer den upp i ett större format.

Sektbarn har nått vårt grannland

Charlotte Essén har blivit intervjuad av tidningen Dagbladet Information i Danmark, där man just nu utreder 44 barn i sekten Faderhuset angående barnmisshandel, omsorgssvikt och incest. Det finns många likheter med andra sekter, bland annat Knutby-församlingen, exempelvis när det gäller läran och oron omkring barnen, tyvärr. Dagbladet Informations journalist Mette-Line Thorups utmärkta intervju med Charlotte finns på:

http://www.information.dk/161665

och ett översatt bokutdrag finns här:

http://www.information.dk/161691.

Svar på Liselotte Frisk recension av Esséns bok Sektbarn:

Debatt - Kyrkans Tidning

2008-06-19 06:00

Okänsligt om utsatta sektbarn

I Kyrkans Tidning 22/08 recenserar Liselotte Frisk Charlotte Esséns nyutkomna bok Sektbarn.

Då jag talar med avhoppare från sekter dagligen i mitt arbete, och dessutom själv är uppvuxen i en av dessa sekter, var det med viss bestörtning jag läste recensionen.
För det första vill hon undergräva trovärdigheten i barnens berättelser genom att säga att flera av dem verkar vara ”psykiskt instabila”. En kommentar som känns okunnig och ogenomtänkt, men som framför allt visar en brist på empati. Uppenbarligen har Frisk i sin forskning inte stött på någon av de hundratals unga avhoppare varje år som förlorar sina föräldrar, syskon, vänner – kort sagt hela sitt liv i en handvändning – då de inte längre velat eller kunnat fortsätta leva i den rörelse de vuxit upp i.

De har sedan barnsben fått lära sig att omvärlden är ond, att människorna där är i satans våld och har onda avsikter. Ändå har de vågat sig ut i den världen och därefter blivit betraktade som döda av alla de vuxit upp med. Att känna sig ”psykiskt instabil” i en sådan situation verkar minst sagt som en naturlig reaktion. Om Frisk ser ett mönster här undrar jag varför hon som forskare inte i stället frågar sig varför så många barn från så många olika samfund uppvisar likadana sympom?
Frisk menar vidare att eftersom rörelserna har ”långt ifrån samma agenda” är de inte jämförbara. Men det är inte agendan i sig som är intressant, utan de likartade strukturerna genom vilka man förmår människor att begå handlingar som de inte hade begått i en mer normal miljö.

Grupperna liknar små diktaturer i sin uppbyggnad. De lever och verkar som egna celler mitt i ett i övrigt demokratiskt samhälle. Där finns den enda ledaren eller ledningen, som kräver total lydnad. Ledningen besitter den enda rätta läran och har också makten att ändra i den när man behagar. Kritik får vare sig läsas eller yttras. Den egna gruppen är utvald och världen utanför är ond. Man anpassar sig tillräckligt till samhället för att inte dra för mycket uppmärksamhet till sig och sedan lever man efter sina egna lagar och regler.
Det är strukturen i sig som utgör en fara. Om medlemmarna blir tillsagda att driva ut demoner ur sina barn, låta sina barn dö i stället för att få en blodtransfusion eller bli martyrer och ta barnen med sig, då gör medlemmarna det. Det finns inte i deras föreställningsvärld att ifrågasätta. Det kan handla om harmlösa saker, precis som Frisk påpekar. Men jag menar att det är lydnadsreflexen hos sektmedlemmen som är farlig. I den här situationen är barnet helt maktlöst och utlämnat.
Frisk befarar att boken ska underblåsa fördomar mot religiösa minoritetsgrupper i stället för att skapa en konstruktiv diskussion och dialog. Då undrar jag med vilka hon tänkt ha denna dialog? Det förvånar mig om hon menar sekterna själva. Eftersom hon säger sig ha forskat i dessa, borde hon vara väl medveten om hur givande en dialog blir med en grupp som anser att resterande samhället är alltigenom ont, och att de själva är utvalda av Gud.

Noomi Lappalainen, samordnare Föreningen Hjälpkällan

http://www.kyrkanstidning.com/kyrkanstidning/ledare_och_debatt/debatt/okansligt_om_utsatta_sektbarn_0_5903.news.aspx

Debatt – Kyrkans Tidning

2008-07-03 06:00

Webbdebatt: Mer dialog behövs om nyandliga rörelser

Jag håller med Liselotte Frisk (Kyrkans Tidning 25/26-08) att debatten kring nyandliga rörelser måste nyanseras.

Jag anser att sensationsjournalistik bara bidrar till att öka klyftorna mellan nyandliga rörelser och det övriga samhället. Till kategorin sensationsjournalistik räknar jag dock inte Charlotte Esséns bok "Sektbarn – ett reportage om de utvalda till paradiset". Liselotte Frisk vill göra det till en fråga om religion men problemet är mycket mer komplext än så. Det som författaren i boken försöker belysa är inte i första hand ett religiöst problem utan ett psykologiskt problem. Det tråkiga med Liselotte Frisks recension är att hon avfärdar barn som farit illa med att de är psykiskt instabila och nu i hennes senaste svar "sköra". Då jag under flera år jobbat terapeutiskt med avhoppare från olika totalitära rörelser vill jag först rätta henne på en viktig punkt – de barn som förekommer i boken är enormt starka människor som trots den behandling de utsatts för orkat gå vidare. De "sköra" människorna träffar vi professionella sällan då de har en benägenhet att ta livet av sig.

En del av de här rörelserna utgör också i förlängningen ett demokratiskt problem. Alla nyandliga rörelser är inte totalitära, men en del är det. Alla totalitära rörelser är heller inte uppbyggda kring religion och det är därför problemet i första hand inte är religiöst utan politiskt - det är en fråga om totalitarism. Flera av dessa rörelser, både religiösa och icke-religiösa, erkänner inte den samhälleliga rättvisan, de har sina egna domstolar och de stiftar sina egna lagar, de har klart uttalade politiska ambitioner och de förespråkar ett totalitärt styre.

Nästa punkt jag måste rätta henne på är att hon skriver att det att lämna en religiös övertygelse kan utlösa kriser hos många. Det kan måhända stämma om man bara pratar om människor som lämnar en religiös övertygelse, men människor som lämnar totalitära rörelser drabbas ofta av mycket djupare liggande problem än en kris och för att vara övertydlig - det handlar inte om sköra, instabila eller på annat sätt defekta människor, de är tvärtom ofta mycket starka individer. Med sitt uttalande bagatelliserar hon ett allvarligt problem och bidrar dessvärre till att sprida en uppfattning som gör att den här patientkategorin inte får rätt vård. Hennes uttalanden är i sig inte så allvarliga då hon ger uttryck för en ganska vanlig missuppfattning.

Det som är det beklagliga är att hon utger sig för att vara expert på området, vilket hon definitivt inte är när det gäller de psykologiska aspekterna av det hela. Hon är expert på religiösa frågor och borde vara mer försiktig när hon uttalar sig om sådant som ligger utanför hennes expertområde.
Jag efterlyser därför en också bredare dialog kring den här typen av rörelser där man kan samlas och förutsättningslöst diskutera ämnet utifrån de olika professioner som berörs. Jag skulle gärna ta del av de teologiska frågeställningarna kring detta och jag förutsätter att Liselotte Frisk som god forskare är lika intresserad av att förutsättningslöst ta del av de psykologiska aspekterna. Tillsammans kanske vi kan öka förståelsen för den här typen av rörelser.

Håkan Järvå
legitimerad psykolog

http://www.kyrkanstidning.com/kyrkanstidning/ledare_och_debatt/debatt/webbdebatt__mer_dialog_behovs_om_nyandliga_rorelser_0_6051.news.aspx

Nu behövs Operation barnfrid

Citat GP 2008-06-27:

Det behövs en nationell kraftsamling mot det våld och förtryck som vissa barn utsätts för. Samarbetet med myndigheter och organisationer behöver fördjupas för att genomföra en nationell satsning, Operation barnfrid, med ett särskilt nationellt råd för barnfrid, skriver Lena Nyberg, som slutar som barnombudsman efter sommaren.

Vi behöver alla bli bättre på att möta de skiftande behov som barn och unga har. Strukturer för skyddsnäten finns redan där.
Föräldrar är de viktigaste personerna i barns liv, men när deras förmåga eller omdöme sviktar måste skyddsnätet inom mödravård, barnavårdscentraler, förskola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), skola och elevhälsovården vara väl utbyggt och förberett. Samarbetet bör öka och revirtänkandet minska. Barnets bästa måste hamna i fokus.
Begränsat utrymme
Ett okänt antal barn lever i dag i starkt kontrollerande hemmiljöer. De är isolerade och satta under psykiskt press. Barn som lever i religiösa sekter, hårt kontrollerade och slutna samfund eller i familjer där hedersrelaterat våld och förtryck förekommer får inte det stöd som de har behov av och rätt till. Många har ett begränsat livsutrymme både i skolan, i hemmet och på fritiden. De känner inte till att de har egna mänskliga rättigheter

Uppmanar till lagbrott
I religionens namn eller inom slutna sekter tillåts ibland sådant som är olagligt. Vi kan aldrig acceptera handlingar för att de sägs utföras i religionens namn när de strider mot annan lagstiftning. Misshandel och våld kan aldrig accepteras. De som till exempel förespråkar kärleksfull aga som uppfostringsmetod uppmanar till lagbrott.
Religion och andra livsåskådningar är viktigt för många människor. Religion kan skapa en känsla av tillhörighet, ge vägledning och trygghet. Religionsfrihet innebär också en rätt att inte kränkas på grund av sin religionstillhörighet.
Barn är lojala med sina föräldrar och är beroende av dem. Detta kan drabba barn som lever i en utsatt livssituation eftersom barns kunskap om sina egna mänskliga rättigheter är alldeles för låg. Vår senaste undersökning till våra kontaktklasser visar att bara 28 procent hade hört talas om FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, och ännu färre visste vad den handlade om.

Läs hela artikeln här:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=429865

Lena Nyberg har läst och tagit till sig Charlotte Esséns bok sektbarn som ger en mycket bra bild om hur barn i sekter har det.

Vi alla borde bli bättre på att upptäck hur dessa barn mår, de här barnen finns runt omkring oss i skola och i samhället.

Sektbarn finns att köpa billigt på Adlibris, endast 172:-

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Det känns roligt att Charlotte Esséns bok fått ett så bra mottagande och väldigt bra recensioner över lag.

Grafiken är ett mårddjur som egentligen är ett nattdjur, därav bakgrunden. Mården tillbringar en stor del av sin tid i träden och på dagen vilar den sig i något ekorrbo, fågelbo eller ihåligt träd.

Klicka på bilden så kommer den upp i nytt fönster och i ett mycket stort format, tycker någon om bilden så varsågod och spara ner den i datorn.

UNT recenserar Sektbarn

Ännu en recension som lovprisar Charlotte Esséns bok Sektbarn av Bitte Jansson på Uppsala Nya Tidning

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=5-AV_ID=769776,00.html


Barn i sekter är förstås som andra barn mycket lojala mot sina föräldrar, de lär sig snabbt att "läsa av" människor och visa upp en oerhört välanpassad attityd. Somliga talar till exempel om sitt dubbeljag. Men för den som fötts in i en sekt och senare vill lämna den räcker det inte långt. Då står man utan vardagens vanliga sociala koder i samhället och utan någon tillhörighet alls eftersom priset är ett totalt brott med familj och rörelse, där gemenskapen varit stark och nära. Den egna identiteten finns inte och måste byggas upp från grunden, ett öde som kan vara livshotande och för många också är det. Räddningen kan finnas hos andra avhoppare. Någon sakkunnig rehabilitering av den typ som finns till exempel i USA ser vi inte skymten av i Sverige. Var finns kompetensen? Vem kan ens ställa rätt frågor? Barnpsykiatrin saknar både kunskap och forskningspengar.

Charlotte Esséns bok ger många insikter och reser lika många frågor. Den är ett mastodontarbete som hon ska ha all erkänsla för.

Det är en glädje att läsa alla fina recensioner som Charlotte Essén fått för det enorma jättearbete som hon i många år jobbat med. Nu hoppas vi det händer något på regeringsnivå. Vi kan inte lämna dessa barn åt sitt öde. Våra politiker måste ta ett ansvar för alla i vårt samhälle.

Boken finns billigast hos Adlibris 172:- ingen postförskottsavgift eller frakt tillkommer.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Sommarstiljte i Knutbytråden

Många av veteranerna är borta under sommaren, upptagna med semestrar, nära och kära. Det skrivs inte så mycket just nu, har hört att arbetet inte ligger helt nere utan går på sparlåga hos en del medan andra jobbar på som vanligt. Förstår att de flesta av veteranerna behöver vila från Knutbytragedin, de har hållit på över 4,5 år och lite semester från tråd och arbete kan vara välbehövligt för att samla nya krafter inför hösten. Har fått vissa indikationer på att något är på gång till hösten men vet inte vad.

Klanens datanörd har kollat vad det är för sökord som drar mest besökare till bloggen från Google och det är:

Åsa Waldau, Patrik Waldau, barnmisshandel och övergrepp, Sektbarn av Charlotte Essén, Knutby Nora, sekter.

Lite roligt är det att en del kommer hit efter att ha googlat på grafik, hundar, katter o.s.v.

Ni som besöker bloggen få gärna ta de bilder som läggs ut i samband med inlägg. Det är lite enkel grafik på amatörnivå och tycker någon om den så varsågod och ta den bild ni gillar.

Klicka på bilden så kommer den upp i större format.

Gediget reportage om barn i sekter

Gediget reportage om barn i sekter

Så skriver Jakob Carlander i Corren:

I religionens källarvåning hålls barn emotionellt fängslade genom fundamentalistiska system, där föräldrar uppmanas att utsätta sina barn för en skräckfylld värld som aldrig borde få höra barndomen till.

Övergrepp och vanvård

Sekter är ett religiöst fenomen där världsbilden underkastas ett auktoritärt ledarskap. Man isolerar sig från omvärlden och ser övriga samhället som något ont eftersom man själv äger den absoluta sanningen. Egna regler står över statens lagar, vilket ger utrymme för aga, övergrepp och vanvård. Sekten kräver blind lydnad av sina medlemmar och utlovar i stället ett kommande lyckorike som endast är till för de troende.

Till dessa miljöer dras familjer och ensamstående föräldrar som söker en trygghet i livet. Deras barn hamnar därmed också i en miljö där de kränks såväl fysiskt, socialt som sexuellt och psykologiskt.

http://www.corren.se/archive/2008/6/19/jrm4o70xeyacqi7.xml

Med detta och många artiklar i pressen så kan man inte annat än säga att sekttalarens recension på Bokrecension som naiv, okunnig och med sekters rosafärgade beroendeglasögonen påsatta. Nu är ju som bekant kunskap en bristvara i sekter.

LÖGNBOKEN! Inte objektiv! (Betyg 1 av 5)
» Sara

Boken består av en hel del lögner som författaren har samlat på för att svartmåla religiösa organisationer. Inte objektiv och avviker från verkligheten.

Skall man skratta eller? Stor humor tolkar jag det som, hur objektiv är denna s.k. recensenten som inte ens kan skriva en recension?

http://www.bokrecension.se/9100106976

Skulle önska att sektkvinnan med sektens försvarsblogg, satte sig ner och seriöst läste boken.

Esséns bok Sektbarn finns hos Adlibris för endast 172:- ingen frakt eller postförskottsavgift tillkommer utan boken landar med en räkning på 172:- direkt i brevlådan. Kan det bli enklare?

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106976

Helgen har gått åt till att lära mig Poser 7, oj vad svårt det är. Nej jag har inte lärt mig det, inom grafik är jag endast en dålig men glad amatör. Har köpt en ritplatta min förra Wacom var för Win 95 så den funkar inte varken på Leopard eller Vista. Det har varit skönt att under några dagar inte behöva tänka på sektoffren och allt det hemska som hör till. Vackra bilder och jobbet med dem har varit enormt avkopplande.

Tro är inget att leka med för sektbarn

Boken Sektbarn av Charlotte Essén recenseras i Sändaren. Broder Fruktis från Knutbytråden, Flashback har gjort ett fantastiskt jobb och skrivit av den, eftersom den inte tycks finnas på www.sandaren.se

http://www.flashback.info/showpost.php?p=11631874&postcount=3595

Nu kopierar jag in hela recensionen här då den finns inom spoilertaggar på Knutbytråden.

Sändaren 13 12 juni 2008

Tro är inget att leka med för sektbarn

Det är svårt, nästintill omöjligt, för barn som fötts och vuxit upp i en rörelse att bryta med den. Det blir som att dö bort från sitt gamla sammanhang. Det konstaterar Larsåke W Persson efter att ha läst boken Sektbarn, av Charlotte Essén. Och han undrar: Hur ser uppfostringsprinciperna ut i våra familjer och i vår kristna ungdomsverksamhet?

”Hur mår egentligen barnen i Knutby Filadelfia?” Det är den första frågan som ställs i boken Sektbarn – Ett reportage om de utvalda för paradiset som nyligen utkom på Bonniers. Författare är journalisten Charlotte Essén, som under flera års tid har haft kontakt med människor som vuxit upp i olika sekter.
I boken återger hon först ett antal intervjuer med personer som nu lyckats ta sig ur dessa sammanhang. I bokens senare del redovisas sedan vilken forskning som bedrivits om sketer och liknande sammanhang och vilka projekt som pågår till stöd och hjälp för ”avhoppare”.
De religiösa sammanhang som skildras vid sidan av Filadelfia Knuby är Jehovas vittnen, Krishnarörelsen, Finlands förebedjare, Guds barn/Famlijen. Desutom görs intressanta jämförelser med olika religiösa terroristgrupper.
Efter att ha läst de utförliga intervjuerna måste jag erkänna att indignationsnivån stigit kraftigt. Det är verkligen förfärliga berättelser man får ta del av. Det gemomgående temat är barns utsatthet och religiösa ledares – och föräldrars – makt. Historierna handlar om skrämsel, tvång, förnedring och utnyttjande i religionens namn.
Vore det nu bara för dessa personers berättelser kunde man möjligen göra klokt i att ta det som sägs med en nypa salt. Det är ju ändå fråga om ”avhoppare” – som kan ha sina naturliga skäl att utmåla situationen i de rörelser som de tagit avstånd från i starka och mörka färger. Men Charlotte Essén har inte nöjt sig med de subjektiva berättelserna utan kompletterat intevjuerna med ideologiska dokument, utdrag ur ”heliga skrifter” och predikningar från de olika rörelserna. De uppfostringsprinciper som här formuleras gör knappast at läsaren förfasar mig mindre. De handlar genomgående om att isolera barnen från världsligt inflytande (det vill säga allt utom rörelsens eget inflytande) och att disciplinera dem till att lyda. Såväl hot som aga rekommenderas, men det finns också exempel på att man försäker samspela med barnens naturliga impulser för att ”lura” in dem i rörelsens ideologi.

Blir bestört

Jo, mycket gör mig bestört under läsningen. Men efter indignationen kommer eftertanken. Vilka föräldrar vill väl sina barn illa? Nog måste det vara omsorg om barnens bästa som ligger bakom dessa uppfostringsprinciper? Då måste det väl också vara möjligt att förstå hur föräldrarna - och dessa rörelser – tänker. Och det är faktiskt inte särskilt svårt. Den gemensamma nämnaren handlar – precis som boktiteln säger – om att vara ”utvald för paradiset”, om att ha ”valt den goda delen” i en värld som är präglad av ondska, om att räddas undan det fördärv som hotar. I den mån man alls ska ha en relation till omvärlden är det för att frälsa den eller för att bekämpa den.
Ett viktigt kapitel i boken som följer efter intervjuerna innehåller jäförelser mellan dessa sekter och religiösa terrorister av olka slag. Likheterna är stora när det gäller grundhållningen – att det finns en god värld och en ond värld – och att det inte råder något tvivel om att man själv är på den goda sidan, om att man är ”utvald”. Denna utvaldhet har naturligtvis sitt pris, vilket förklarar de uppoffringar man är beredd att ålägga sig själv och sina barn.



Med modersmjölken

Men, tänker jag, vilka barn kan troa något annat än att den egna familjen är på den goda sidan? Hur ska man kunna ha en kritisk distans till det man får med modersmjölken? Det är klart att mamma och pappa har rätt! Till barnens utsatthet hör ju att de inte kan såga av den gren de själva sitter på och därför kommer att acceptera som gott och naturligt också det som är ont och gär ont – åtminstone så länge de är små! Så fungerar ju alla dysfunktionella familjer. Här finns ju förklaringen till några av de förfärliga historier vi mött på senare tid om utnyttjandet av små barn.
Essén visar hur svårt, nästintill omöjligt, det är för barn som fötts och vuxit upp i en rörelse attt bryta med den. Det blir som att dö bort från sitt gamla sammanhang – och de blir också mycket riktigt behandlade som döda av sina släktingar. Hur kan man finna ett liv med andra förutsättningar än rörelsens självklarheter? Då är det uppenbarligen lättare för dem som senare i livet anslutit sig till en sekt och därefter bestämmer sig för att lämna dem, de har ”ett gammalt liv” att återvända till.

Självrannsakan

Sammanfattningsvis: Sektbarn är en innehållsrik, intressant och nyttig bok – inte minst som självrannsakan i våra kyrkor och samfund. Om vi inte redan tidigare visste det så inser vi efter att ha läst Charlotte Esséns bok att religiös tro inte är något att leka med.
Ett uttalat syfte med den här boken är just detta, att demonstrera hur litet människor i allmänhet vet om sekter, ja, även hur aningslösa och godtrogna samhällets myndigheter är gentemot dessa rörelsers destruktiva inflytande på människor. Detta visar sig särskilt i det bristande stöd och den bristande förståelse som ges till ungdomar som försöker lämna dessa sekteristiska sammanhang.
En slutlig eftertanke och reflektion gäller förstås hur det förhåller sig med barnen i våra etablerade kyrkor och samfund. Hur ser uppfostringsprinciperna ut i våra famliljer och i vår kristna ungdomsverksamhet? Är det inte ofrånkomligt att föräldrar präglar sina barn – och att barn har små möjligheter att ifrågasätta sina föräldrar?
Självklart vill även vi baptister och missionare våra barn väl! Visst tror vi väl att det vi står för är något gott som är bra också för barnen. Det är väl därför vi ber aftonbön med dem och skickar iväg dem till barn- och ungdomsgrupper i våra kyrkor! Ja, en del vill till och med införa barnmedlemskap i våra församlingar! Och vilka föräldrar vill inte skydda dem från att hamna i dåligt sällskap?
Så hur ser egentligen en frisk och sund uppfostran ut? Den frågan tror jag ingen undgår som läser Sektbarn. Men borde inte någon skriva en bok också om ”sekulariseringens barn” som kanske aldrig mött sådana värden som det är värt att kämpa för, kanske till och med lida och dö för? Nog för att det är viktigt att se upp med godtrogenhet och att hålla sin misstro vid liv, men vad händer med en kultur om den präglas av cynism och en allmän skepsis mot allt utom att värna om det egna välbefinnandet?


LARSÅKE W PERSSON

Recension Sektbarn 9 juni i NT

Ola Wihlke recenserar boken Sektbarn i Norrköpings Tidning

Essén skriver i första hand om sekter verksamma i Sverige. De två första avsnitten handlar om barn i Filadelfiakyrkan, närmare bestämt barnen i Knutby, och barn i Jehovas vittnen. […]

Det är mer eller mindre uppenbart att Sektbarn bygger på journalistiskt arbete som bearbetats och fogats samman till en längre berättelse. Men Essén är väldigt engagerad och engagerande när hon återger enskilda livsöden och hon är glasklar i sina analyser av hur sekter ofta påverkar barn väldigt negativt. I den statliga utredningen I God Tro, som publicerades 1998, är velandet hit och dit desto mer beklämmande. Man skriver att delar av sektbarnens uppfostran är klart dysfunktionell, men några sidor längre fram, att det inte finns någon anledning alls att ha vare sig moraliserande eller psykologiserande synpunkter på föräldrarna.

Enligt Essén är utredningen i långa stycken väldigt bra men typiskt nog svajig och motsägelsefull. I Sverige förefaller det som om utredningen fallit i glömska, medan man i Norge haft användning av den. Sektbarn, en bok som andas pionjärarbete, bör läsas av många - inte av sensationslystnad men för att barn som växer upp i sekter måste uppmärksammas.

http://www.nt.se/kultur/artikel.aspx?articleid=3772510

En mycket insiktsfull och välskriven recension av boken.

Sektbarn är ett skakande dokument av vad som pågår i destruktiva sekter i vårt lilla välfärdsland som skall värna om barn, sjuka och gamla. Här har man totalt glömt bort sektbarnen i Knutbysekten. Hänvisar till Knutbytåden, Flashback, där det skrivits åtskilliga gånger att anmälningar om att sektbarnen far illa framförts så väl muntligt, skriftligt, mail samt telefonledes och ändå så får vi läsa i boken om pojken som ber sin pappa att få stryk.

Kommer myndigheterna ta tag i detta nu eller skall pojken lämnas åt sitt öde? Att pappan som räknas som sektens uppfostingsspecialist är horribelt, det här är frågan om barnmisshandel och övergrepp. Hämtat från det jag läst i Sektbarn – Knutbyavsnittet.

Rädda Barnen vill ha nationellt resurscenter för barn som lämnar religiösa samfund:

http://www.rb.se/sv/Aktuellt/Nyheter/nationellt-resurscenter.htm

På tiden, det behövs! Vet att Rädda Barnen har haft ögonen på sekten i Gränsta, det har inkommit många rapporter till dem om tillståndet hos sektbarnen.

Läste i Knutbytråden att många Knutbybor köpt boken och läser. Det är bra att samhället, arbetskamrater och de som är kunder till sektens entreprenörer vet vad det är som försigår bakom sektens stängda väggar, vilken vidrig och kränkande syn på barnuppfostran ledarskapet i sekten har. Som kund, arbetskamrat, Knutbybo, m.m. vill man ju veta och i boken Sektbarn finns full information även i Knutbytråden på Flashback finns otroligt mycket information och där tas även upp allt annat galet som händer och har hänt i den destruktiva sekten.

http://www.flashback.info/forumdisplay.php?f=172

Till och med Flashbacks ägare anser att frågan om sekten är så viktig så veteranerna har fått en egen forumdel, som en moderator skrev – de får inte vara någon annanstans att diskutera -. Kyrkliga sajter vågar inte stå upp och låta dem diskutera på deras forum vad som händer på religionens bakgård i Gränsta, Knutby.

Enkel grafik i dag med återanvändning av fjäril.

Sektbarn - Knutby

Citat ur Sektbarn av Charlotte Essén

Sidan: 35

En grundide om barns uppfostran - vilket senare kom att bekräftas

genom händelserna i Knutby skola - är att barnet ovillkorligen ska titta

den vuxne i ögonen, exempelvis när de blir tillrättavisade, vilket bland

annat praktiserades aven skolassistent och en lärare från församlingen,

vilka senare blev dömda för barnmisshandel.

"Ifall barnet böjer bort blicken och tittar åt ett annat håll, då är hon

eller han inte underordnat och därmed olydigt. Tittar barnet dig i ögonen,

då har det böjt sig", säger Lisa. "Enligt Åsa Waldau är det också

viktigt att barnen sover mycket borta hos andra, när de är små - 'att de

förs från famn till famn' - för då blir de trygga. Barn ska inte fästa sig

vid mamman."

Vad som än sägs om sekten i Knutby så är de bra på att förstöra barn och ge dem en otrygg uppväxt. Flera av barnen i sekten har kommit i tonåren och en del av dem kan räknas frigöra sig, då kommer vi att få höra ännu mer om sektens vidriga barnuppfostran. Det är sorgligt att detta får pågå i ett välfärdsland som Sverige. Myndigheterna väljer att inte agera på grund av religionsfriheten men barnmisshandel har inget med religionsfrihet att göra.