tisdag 14 april 2009

Vem vill gå med i en sekt?

.
.

Tisdag 14 april klockan 10:03 i Radions P1 ett program om sekter


Susanne var 30 år och trött på sitt ytliga liv som partyprinsessa. Hon längtade efter att börja om, hitta en ny riktning i livet. Då ringde det på dörren, där stod två personer och presenterade sanningen. I 20 år var hon sedan en hängiven medlem i trossamfundet innan tvivlet och utmattningen tog över.

Anders, 20-årig grubblare, reste jorden runt och kom i kontakt med ett Hare Krishna kollektiv i USA. Det blev början till en tid som mediterande munk.
Fyrabarnsmamman Margaretha sökte ett mer levande sätt att utöva sin kristna tro, och hittade en församling med en stark vision. Men med tiden började pastorn prata allt mer om demoner och Margaretha var med om blev föremål för demonutdrivning.

Dagens Kropp & Själ handlar om varför människor söker sig till sekter. Vilket behov fyller de och hur påverkas man av gemenskapen och karismatiska ledare? Medverkar gör: Anders Haag, journalist och författare till boken ”Att vinna en tro och förlora sig själv” som kommer i april,

Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna, Håkan Järvå, psykolog som arbetar med avhoppare, Margaretha Sturesson, som skrivit boken ”Om det så skulle kosta mig livet”, om tiden i församlingen Kristet Center Syd, samt Susanne som var medlem i Jehovas vittnen i 20 år.


http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=1272


6 kommentarer:

mirakelpojken sa...

"Medverkar gör: Anders Haag, journalist och författare till boken 'Att vinna en tro och förlora sig själv' som kommer i april"

Inga kommentarer om vad Anders "sektkramarn" Haag hade att säga?

Jona sa...

Hej och tack för din kommentar,

här är ingen som hunnit lyssna på sektkramaren Haag ännu, skall göras när ledigheten är över.

Vad tyckte du själv om programmet?
Hade Haag dämpat ner sina sympatier för sekter "kramat Åsa" o.s.v. eller berättade han hur trevligt det var i Knutby och att han kramat om Åsa Waldau?

Anders Haag talar så bra för sig själv i Efterdebatt så det kan väl knappast bli bättre.

http://svtplay.se/v/1443956/debatt/eftersnack__lang_version__debatt_12_feb?sb,k103453,2,f,-1


Mvh

Pelle Jönsson sa...

Haag är alldeles för överslätande mot sekter. Han tycks inte kunna ta en klar ställning och han verkar inte riktigt tro på att sekter kan vara riktigt farliga.

mirakelpojken sa...

Har inte hunnit lyssna på programmet själv. Hoppades att ni hade gjort det. :/

Är också nyfiken på vad Frisk har att säga eftersom hon kritiserades av Essén för att vara för naiv när det gäller sekten Familjen.

mirakelpojken sa...

Nu har jag lyssnat på programmet. Anders Haag sa väl inte så mycket som var upprörande. Han (och programledaren) framställde honom som en stor expert för att han läst all forskning inom området som han sammanfattar på några hundra sidor i sin nya bok (och själv har han varit med i Hare Krishna). Han sa i början att han tyckte att religionssociologer var lite för mjäkiga mot sekter och inte kritiserade dem hårt nog.

Senare jämförde han sekter med andra grupper som MC-gäng och extrempolitiska grupper. Visserligen finns det en poäng i det, men skillnaden är att religiösa sekter (liksom religion i stort) påverkar barnen och därmed nästa generation, medan andra grupper inte har samma indoktrinering. Tyvärr nämndes inte barnen direkt i programmet, så den aspekten försvann. Visserligen var "barn" inte med i avsnittsformuleringen, men det beror nog på att man spontant inte tänker på dem.

Liselott Frisk var också med och sa att bilden av sekter ofta är för mörk i samhället. Jag vet inte om hon blandade ihop engelskans "sect" med "cult". Pingstkyrkan är ju tex. en "sect" men ingen "cult".

Anonym sa...

Hej!

Intressant och viktig sida detta - en blogg jag gärna läser och återkommer till. Jag reagerar lite när man kallar Haag "sektkramare". Är det verkligen inte att skapa sig onödiga fiender? Haag verkar väl alls inte odelat positiv till det material/de grupper han studerat? Varifrån den bilden? Mycket av det han verkar anse stärker ju det som lyfts fram på den här sidan. Hans egna erfarenheter från ISKCON tycks inte vara svartvita, men tillräckligt svarta för att själv hoppa av och arbeta mot en viss mentalitet. Inte ens i en sluten rörelse är allt nattsvart, hela tiden. Det är väl bra att man kan säga det, utan att för den skull uppmuntra folk att hänga i dessa kretsar?

Barnens roll är synnerligen viktig att ta upp och det görs alldeles för lite. Ändå kan jag ha viss förståelse för att alla inte väljer den aspekten när de närmar sig ett studium av dessa grupper. Andra frågeställningar är också viktiga?

/En vanlig läsare, utan dold agenda