Snabba klipp och skumma affärer ledde till att Carnegieaffären nyligen blev en av de största finansskandalerna i svensk historia. Ledande personer fick ta ansvar för det som hänt, vilket ledde till att tiotals personer sparkades, avgick eller åtalades. För fem år sedan blev händelserna i Knutby en av de största kyrkoskandalerna i svensk nutidshistoria, men med skillnaden att hela ledarskapet (bortsett från Helge Fossmo, som fick livstids fängelse) sitter kvar än i dag. Men nyligen meddelade alltså Åsa ”Kristi brud” Waldau att hon lämnar ledarskapet för att satsa mer på sig själv. Beslutet att lämna ledarskapet är inte en dag för tidigt. Snarare många år för sent. I intervjuer som efterföljt beslutet, bland annat i tidningen Dagen, finns i sedvanlig ordning inga som helst tecken på självkritik, varken hos Åsa Waldau eller hos det övriga ledarskapet. Med ett mord, två mordförsök, ett mystiskt dödsfall och ett antal spektakulära otrohetsaffärer, kunde man vänta sig ett ledarskap som medger att församlingen havererat under dess ledning. Men i stället fortsätter pastorerna, utifrån en försvarsposition, att kritisera alla som menar att ledningen har ett ansvar för det som hänt.
Varje försök att ställa rimliga frågor om otrohetsaffärer, våldsdåd,snedvridna profetior och slutligen mord, avfärdas som påhopp och attacker. I polisutredningen efter Knutbydåden beskriver församlingsmedlemmarna hur Åsa Waldau ensam har format den sociala och andliga miljö som har präglat Knutbyförsamlingen och i ett pressmeddelande i veckan skriver slår styrelsen fast att ”Åsa har varit till stor inspiration och vägledning, och haft en oerhörd betydelse för församlingens utveckling – både för medlemmar privat och för församlingens verksamhet”. När hon skyller allt på, som hon säger, ”psykopaten” Helge Fossmo, har hon helt glömt att det var hon som rekryterade Fossmo till församlingen. Hon bortser även från sin framträdande relation med Helge Fossmo, och hur han lyftes fram och fick ansvar av henne just för att han bekräftade ”Kristi bruds” påstådda utkorelse.
Åsa Waldau glömmer också att hon, som ytterst ansvarig i församlingen, undvek att polisanmäla Sara Svenssons mordförsök på hennes syster Alexandra, två månader innan systern mördades. Med så många tragedier och med så många fysiskt och psykiskt skadade människor runt omkring sig, vore det rimligt att Åsa Waldau erkände att hon misslyckats som ledare. Men i stället framställer hon sig som den som räddat hela församlingen.
Åsa Waldau säger i en tidningsintervju att hon inte förstår att man under pingströrelsens evangelistvecka i Jönköping använde bilden att Knutby som pingströrelsens ”elfte september”. Det är väl ändå så nära en adekvat jämförelse man kan komma. Knutbyhändelserna har varit en lika stor katastrof för hela den svenska kristenheten, och i synnerhet frikyrkan, som terrordåden i USA den elfte september har varit för demokratin. Digniteten i jämförelsen visar på det ansvar Waldau och ledningen borde ha tagit.
Felicia Sværen ledarsidan@varldenidag.se
Fotnot: Världen idag har under årens lopp och senast i dagarna erbjudit Åsa Waldau att kommentera, men hon har varje gång tackat nej.
Världen i Dag har lagt ner stor möda på att rota i mord och mordförsök, har haft många och ständigt återkommande reportage om sekten i Knutby. I somras blev vi väldigt besvikna på Ruben Agnarsson när han skrev att sektsjuka inte finns, antar att det var värme och sommarstress som låg bakom artikeln. Ruben Agnarsson och Världen i Dag liksom tidningen Dagen har tagit ett stort ansvar och skrivit många artiklar om drottning Tirsa som Åsa Waldau kallar sig än idag och hennes bisarra sekt i Knutby.
. . Tidningen Dagen står fast vid sin uppfattning om Knutby Filadelfia och dess ledarskap
Citat Dagen 13-10-2009:
Det är ingen särskilt våghalsig gissning att Dagens intervju med avgående Knutbypastorn Åsa Waldau kommer att bli mycket läst, diskuterad och kommenterad. Vi bedömer att det ligger ett värde i att hon och andra företrädare för församlingen får komma till tals och ge sin syn på vad som skett i det förflutna, var församlingen står i dag och vart den är på väg. Åsa Waldau säger att det för Dagen har "tagit längst tid av alla medier att ändra sin bild av oss som sekt". Andra medier får svara för sig själva. Men för Dagens del ska det klart sägas, för undvikande av alla missförstånd, att vi inte har ändrat uppfattning om församlingen i Knutby. Att de oroväckande och obehagliga tendenserna till isolering från andra kristna sammanhang kvarstår blir exempelvis tydligt genom artikeln i dagens tidning.
Åsa Waldau måste flytta från orten för att någon förändring ska ske i Knutby Filadelfia. Det säger pingstpredikanten Sten-Gunnar Hedin, som menar att pingströrelsen redan på 1990-talet oroades över Waldaus manipulativa ledarskap. - Bor hon kvar i Knutby fortsätter hon att utöva makt och inflytande över församlingen. Hennes inflytande är inte knutet till en anställning, säger Sten-Gunnar Hedin, som har ägnat mycket tid och kraft åt att påverka situationen i församlingen efter de dramatiska händelserna i januari 2004, då han var föreståndare för Pingst FFS. Och det är inte bara Åsa Waldau som borde sluta som pastor i Knutby, anser han. - Genom att pastorerna i Knutby lät Helge Fossmo få en så stor roll inom församlingen anser jag att de har förverkat sin rätt att vara ledare. Att Knutbyledningen efter den turbulenta tiden 2006 ställde sin plats till förfogande anser han inte var tillräckligt. - De hade en sluten votering i församlingen där de fick 100 procents stöd. Det låter mer som en diktatur, enligt mig.
Nu blir det bara ett utspel där medier gett Åsa Waldau än mer utrymme att blåsa upp sitt redan tända höghushöga ego, detta kan bara sluta med en katastrof. Åsa Waldau själv saknar insikt och jasägarna vågar inte ta ställning utan följer villigt sin fåraherde till stupet. Det är så sorgligt, fina och förmodligen sköra människor som vill tjäna det goda och sin Gud har genom att möta manipulativa personer som Åsa Waldau och hennes ledargäng förletts att sätta alla normala instinkter ur spel. Anhöriga och avhopppade medlemmar, barnen i sekten behöver er hjälp!
Hopplock av olika bilder, lite penseljobb och olika filter
Åsa: Jag känner att det är tid för mig att gå vidare och göra andra saker. Jag har haft ganska mycket turbulent tid bakom mig, den tid som ligger närmast nu bakom har varit väldigt turbulent, men det känns bra, ett bra läge nu, därför att församlingen har mått bra, allt har lugnat ner sig ifrån de omständigheter som var 2004, sen känner jag att det är tid för mig att gå vidare-
- Och vad är dina planer?
Åsa: Ja, mina planer är, för det första att återhämta mig själv, att se till att mitt liv är för det första lugnt, för egen del, och jag har ett eget företag, som jag har haft en tid, där jag arbetar med den här bitarna med föreläsningar eller med fria kallelser, så jag kommer ägna mig bara åt det jag själv gör som person, inte åt någon annan, så just nu koncentrerar jag mig mest på målning, sång och musik, och föreläsningar eller sådana kallelser, så det som blir skillanden för mig är att jag inte kommer stå som ansvarig för andra människor på det sättet och det tycker jag känns skönt, att få gå vidare och utveckla mig själv-
- Du har tidigare nämt att det är ett Guds kall du lett Knutby församling – är det här också Guds kall?
Åsa: Ja, det tror jag. Jag tror att allt man gör i livet som kristen, man ber Gud om ”vart ska jag gå nu, vilken bit ska jag syssla med nu”, och för mig är det hela tiden frågan om - det är ju inte frågan om att nu slutar jag att följa Gud, utan jaha- nu tror jag Gud leder mig åt det här hållet-
- Det har ju varit mycket medial uppmärksamhet, nu senast var du ju med på Spybar – det är inte så att det har funnits kritik från församlingen att har synts så mycket utåt?
Åsa: Nej, absolut inte, tvärtom så har jag orkat för att jag fått mycket stöd just från församlingen i de frågorna-
- Men kommer du behålla ett visst inflytande i församlingen eller hur kommer din roll framtiden se ut här i Knutby?
Åsa: … och jag som person är ju inflytelserik för att jag är en sådan person , jag kommer fortsätta vara medlem, men inte ha någon ledarposition-
- Kommer någon ta över nu?
Åsa: Nej, inte min roll, det går ju inte att ta över för det är ju bara jag som är jag, vi har ju mera - de tjänsterna är ju mer baserade på personligheten, och vad har jag, jag har ju bidragit med mig själv, inte med någon arbetsuppgift på det sättet utan – det är ju ingen som kan ta över min person, utan det finns tillräckligt med ledare och människor i församlingen så det fattas ju inte på det sättet -
- Men hur känns det nu att placeras som församlingsmedlem, blir det inte märkligt när du har lett – nu ska du kanske vara mer passiv?
Åsa: Jo, det är konstigt, det tycker jag också, jag har varit pastor i sexton år i den här församlingen och jag vet inte själv hur det blir, jag har svårt att se mig själv som en som sitter i bänken bara , det blir väl mer att - nämen sjunga och tala kan ju jag göra ändå, jag behöver ju inte vara avlönad eller avskild i en tjänst för det - jag förutsätter ju att jag får fortsätta vara mig själv. Jag har haft oerhört hektiska år, jag har gjort enormt många saker, och inte bara det mediala trycket och inte bara händelserna i vår församling som har krävt oerhört mycket själavård och samtal och hjälp och – jag har ju min familjesituation, det är min syster som blev mördad, och jag har så oerhört mycket saker, därtill har jag släppt en skiva, jag har skrivit en bok och jag har rest i flera länder och gjort tv och radio och intervju efter intervju efter intervju – så jag är egentligen lite så här: OJ hur har jag orkat? Och det känns som om man varit ute på en världsturné och man behöver fem års rekreation-
- Kanske lika länge som man har hållit på?
Åsa: Ja, nästan den känslan har jag, och jag tror inte att gemene man förstår hur mycket jag har kämpat för att inte bara rentvå mitt namn utan också förklara - jag slåss ju mot någonting som blev sådan kapital – ett våldsamt övergrepp, det var ju det, och det har jag slagits mot i alla de här åren, inte bara för mig själv utan också för församlingen, för att det var så oerhört mycket fel som drabbade församlingen-
- Tror du slutligen att församlingen kommer påverkas någonting av det här beslutet?
Åsa: Det hoppas jag, för annars kan jag ju inte ha betytt så mycket-
***
Sanningen är att det finns endast ett litet fåtal anhöriga som inte är kritiska till Åsa Waldau, den stora majoriteten önskar inget hellre än att Åsa flyttade från Knutby Filadelfiaförsamling och från orten. På redaktionerna runt om skrattas det åt Åsa Waldau, det är ett spektakel som Åsa inte inser enbart väcker löje över hennes storhetsvansinne.
***
Broder Nabo har gjort ett träffande och kunnigt inlägg på forumet, som service till läsare skärmdump på två hela inlägg som finns här
. . Citat Dagen 13-10-2009: - Ni kom hit och delade ut gratisex av tidningen och förklarade att detta var ett galet sammanhang. Ni försökte splittra den här församlingen, säger Peter Gembäck, en av Knutbyförsamlingens pastorer, och en utav dem man får på köpet när man bokat intervju med Åsa Waldau. [...]
- Gud har kallat mig att vila och göra det jag vill göra. Jag blev faktiskt förvånad själv. Oj, ville du det, Gud? Det hade jag inte trott.
Broder Nabo kommenterar så här på Forumet: Åsa Waldau säger: - Gud har kallat mig att vila och göra det jag vill göra. Jag blev faktiskt förvånad själv. Oj, ville du det, Gud? Det hade jag inte trott. Samtidigt känns det rätt, förklarar hon. Som om hon jobbat tre livstider redan, sett till kraftansträngning, och behöver en tid av återhämtning. - Jag älskar mitt jobb. Men trycket har varit stort på församlingen, och det har varit allra störst på mig. Det är ingen som fattar vad jag har gått igenom. Det finns ingen historisk person som blivit omskriven som jag. Jag förstår egentligen inte hur jag har överlevt
Läs Bengts Blogg här:han skriver så bra, en mycket klok man, läkare, katolik men först och främst en fin medmänniska som bloggat mycket om härdsmältan i Knutby.
Kopierar en liten bit av BloggBengts text, tror nog han förlåter oss. Tycker det han skrivit är så viktigt för de som hoppat av, anhöriga och de som nu går i sina funderingar. Ni är inte ensamma, vi är många som kommer att finnas till för er. Kämpa!
Text från Bengts Blogg katolskt fönster:
Sedan skall sägas att alla inom församlingen också har ett ansvar. Avhopparna har ett ansvar att göra sitt, och man försöker ju på olika sätt att informera, det finns massor av material på internet, men på något vis är det som att avhopparna blir stigmatiserade, ingen vågar eller orkar ta dem riktigt på allvar, tänk om det är som lednigen säger, att de är kverulanter som inte förstår vad de pratar om. Slutligen har de som är kvar inom systemet också ett ansvar att ta sina tvivel på allvar och inte låta sig svepas med i den allmänna entusiastiska likriktningen som ofta finns i sekteristiska grupper. Min tro är att det finns många inom Knutby-gemenskapen som inte håller med om den glättiga bilden som Kim Wincent ger utan anar att något har gått väldigt snett. Att trots detta tiga är en underlåtenhet som bidrar till att systemet fortsätter. Varför denna tystnad från övriga församlingsmedlemmar? Vad säger Patrik Waldau, Åsas man? Vad säger de övriga pastorerna och församlingsmedlemmarna? Tystanden behöver brytas, de som inte håller med behöver yttra sig.
*****
Vi kommer att återkomma under dagen med fler inlägg.
En bild som hittades i en omärkt mapp ( har inte pillat mycket med den), är det någon som vet vad det här är för en liten söt gynnare? Ser ut som det är en rosa blomma bakom, någon form av ljung och i fronten det som vi kallar för brudslöja. Skriv gärna i kommentarer om ni vet vad det är för ett litet djur, här är det ingen som har en aning. :)
Åsa säger att mycket borde utretts internt, vet inte om hon menar historien varför hon så nedsligt fick sparken från Uppsala Pingst? Klicka här för klipp och text
"Målningar"-kludd som påminner av det som man kan se i terapier inom vården. Är det Jesu förlovningsring vi ser? (Skärmdumpar från tv4.se)
*****
Fick just lite bilder av en god vän och de passar in så fint här
