Ulf Jonasson har skrivit till riksåklagaren

.
Mailet till Riksåklagaren från Ulf Jonasson

Jag har återigen besökt Inger och Ingvar Johansson - Helénes föräldrar - och Kenneth Ågren. Det blev två mycket givande samtal. Som ett resultat av dessa två möten beslöt jag att maila till Riksåklagaren (RÅ):

Till Riksåklagaren,

Jag vill fästa RÅ:s uppmärksamhet på följande blogg; ”Var Heléne Fossmos död den 18 dec 1999 Knutbys första mord?” http://forum.alltominget.se/index.php/topic,1029.0.html

Jag påbörjade bloggen den 4 sept 2008 och till dags dato har den besökts vid mer än 9 000 tillfällen. En debattversion av innehållet publicerades på Newsmill, den 26 febr 2009, och där har noterats fler än 3 000 besök.

Min ingång till omständigheterna kring Heléne Fossmos dödsfall gick via två kanaler,

1) dels har min hustru Birgitta Jonasson (Medicine Doktor i rättsmedicin) och undertecknad (Doktor i folkhälsovetenskap) sedan 1993 bedrivit forskning från ett rättsmedicinsk perspektiv om den smärtstillande substansen Dextropropoxifen, dvs den substans som Heléne Foss hade i blodet vid sitt dödsfall.

2) dels satt jag i den sociala distriktsnämnd i Uppsala som beslöt var familjen Fossmos tre barn skulle placeras, hos Helge Fossmos syster i Småland. Folkpartiet och moderaterna reserverade sig mot detta beslut, jag representerade folkpartiet i nämnden.

Med tiden växte mitt engagemang vad gäller Heléne Fossmos död. Helge Fossmo frikändes i både rättsliga instanserna, men polis och åklagarna och många flera – bland dem jag - kunde inte acceptera tings-och hovrättens beslut att frikänna honom från mordanklagelsen vad gällde Helénes död. Även domstolen har uttryckt stor förundran kring Helge Fossmos handlande.

Jag är väl medveten om att ärendet betraktas som avslutat – efter friande dom i både tingsrätt och hovrätt - och en avslagen ansökan om att föra upp målet till Högsta Domstolen. Jag vill dock påstå att en del nya uppgifter tillkommit sedan rättegångarna - inte minst kring den forskning som vi bedrivit om Dextropropoxifenet – och vars resultat vi inte anser har beaktats i rättegångarna. Därför vill jag redovisa mina fynd och reflektioner för RÅ vad gäller omständigheterna kring Heléne Fossmos död.

Jag hoppas därför att RÅ förutsättningslöst kan ta sig tid att gå igenom mina texter på bloggen - och göra sin egen bedömning huruvida mina redovisade resultat, synpunkter och analyser kan tillföra viktig information om Heléne Fossmos dödsfall.

Med vänliga hälsningar

Ulf Jonasson

...
Ulf Jonasson
Doctor of Public Health(DrPH), Journalist
Lövdalsvägen 5, S640 20 Björkvik, Sweden
Phone: +46(0) 155-714 55
Cellphone: +46(0) 730 23 26 00
...

Jonassons tråd på forumet AlltOmInget


Reflektion från en gammal man med livserfarenhet, är det någon i Sverige som tror att Helge Fossmo inte känner till hur Helene Fossmo mötte döden? Jag har inte träffat på någon.
En hemlighet kan bevaras så länge den endast finns hos en person, hemligheten om Helene bör finnas hos fler än en person.

Ställer en öppen fråga till Helge Fossmo och de i den innersta kretsen som fanns runt Helge Fossmo i Knutby vid tiden för den så kallade "halkolyckan" som föregicks av ett uttalande från Åsa M Waldau till Helene ~böjer du dig inte så får du gå hem~

NÄR TROR HELGE med flera att BOMBEN BRISERAR?

/Eric Nilsson, bloggvikarie

Vägen kantad med offer för maktmissbrukande ledarskap i sekter

.
Nunnan Helen Hägglund berättar i Sv. Journalen

Du ser likheter mellan ditt klosterliv och sekter som Guds Barn, Knutby och scientologerna?

– Absolut. De är kopior av varandra säger Helen Hägglund i Svenska journalen

Din abbedissa var också en sorts Kristi Brud?

– Ja, jag ser många likheter, eftersom de använder samma bibelcitat, samma skriftställen, samma psykologi. Det är mycket svartvita bilder, mycket gottont, rätt-fel, synd-helighet, Gud-djävulen.
Jag ser till och med samma mimik, samma övertygande sätt. Skulle man sätta på pränt vad de säger, skulle man bara skaka på huvudet. Men de är så smarta, så charmerande att man accepterar allt de säger.

Är de sådana från början, eller blir de korrumperade av makten?

– Jag tror de blir sådana. Det här är personer som inte tål att få makt.
De speglar sig i ja-sägarna som fi nns runt omkring och börjar så småningom att likställa sin egen vilja
med Guds. Det är då de skaffar en stor bil för att ”ämbetet kräver det".

Helen Hägglunds beskrivning av personer som är maktgiriga håller jag med om, det är människor som lätt går in i ett maktmissbruk.

Vägen är kantad av människor som fallit offer för maktmissbrukande sektledare som Åsa Waldau, Gembäcks, Knutby, Helge Fossmo, Scientologerna, Margaretha Sturesson och Christer Segerliv Kristet Center Syd.

Artikel i Dagen

Fler recenserade böcker i media

.
Det finns en hel del att lära av Knutbykoden

Säger Gubb Jan Stigson i en artikel i Dalademokraten

Den kod Lundgren löser gåtan Knutby med skulle säkert kunna användas för förklaringen av fenomen som självmordsbombare, Koresh-sekten i Waco, scientologer och säkert också bra nära framväxten av en-procentsgängen bland de kriminella.
I de här fenomenen finns sådant som auktoritetstro. Blind lydnad. Underkastelse. Flocktillhörighet. Och inte minst fruktan för att hamna utanför den utvalda gruppen. Knutby-koden.

Poliserna som först kom till brottsplatserna i Knutby frapperades av den relativa likgiltigheten hos församlingsmedlemmarna. När pastorns hustru hittades skjuten till döds blev reaktionen mild. Oj, var hon död?
Knutby-koden visar att dödsfallet inte var oväntat. Kanske sättet, ett brutalt mord med skjutvapen, men att Gud skulle ”ta hem” mordoffret var väntat.
Enligt Lundgren gick flera i församlingen i perioder och fruktade döden. I rädsla för att ha felat mot Gud eller väckt missnöje hos hans lokala profeter och därför i riskzonen för att ”tas hem”, alltså dö. Som pastorns första hustru.
Dö är naturligt. Hemgång. Gud kan fixa det själv, men kan även använda mänsklig hjälp, ”på traven”, skriver Lundgren.

Ur detta föddes skottdramat.
”Det sker inget i Knutby som inte Gud vill”.
På väg att bli utstött ur församlingen trodde sig barnflickan utföra vad hon trodde var Guds önskan.

[.....]


Boken blev dessutom bättre av nästa jag läste.
Bland de böcker som inte skulle recenseras hade jag plockat åt mig ”Amerikanska fascister” av Chris Hedges (Ordfront). Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Till denna fascism skulle Hedges nämligen tveklöst ha räknat filadelfiaförsamlingen i Knutby.
Vad Hedges skildrar är nämligen inga klassiska fascister. Han kartlägger den kristna höger som han påstår växa sig allt mäktigare i USA sedan flera år tillbaka. Vad som gör den fascistisk är den ohöljda elitismen, maskuliniteten, konservatism kring fenomen som homosexualitet och politik, fientlighet mot oliktänkande och hyllning av vapen, militarism och korstågsanda. Liksom i Knutby får självutnämnda profeter över huvud taget inte ifrågasättas.

Eva Lundgrens bok Knutbykoden nu 153:- är ett bra köp för oss som vill sätta oss djupare in i vad som hände i Knutby.

Anders Haags bok om sekter recenseras i tidningen Dagen, jag kommer att läsa fler recensioner, den i dagen är endast en av många som kommer. Bloggen har i tidigare bloggningar skrivet om Anders Haags inställning till Åsa Waldau och hennes församling i Knutby.


Recension i HD av boken Vittnet


Michael Azar har skrivit boken Vittnet som recenseras av Jenny Maria Nilsson

För 14 år sedan mördades John Hron av nynazister och snart är det 10 år sedan Breen Atroshi vittnade mot sin far och sina farbröder efter att de mördat hennes storasyster Pela inför hennes ögon. ”Det har sagts att människan bara kan vittna på två sätt: med blodet eller ordet” inleder Michael Azar sin bok ”Vittnet”. Breen vittnade med ordet och såvitt jag vet lever hon till denna dag under livvaktsskydd. Ett högt pris, men ändå lägre än det fjortonårige John Hron betalade då han led martyrdöden på grund av sin medmänsklighet.

”Vittnet” är en genomgång av traditionell, akademisk formalia i genren. Azar diskuterar till exempel Sokrates, Jesus och den nutida förtryckarfavoriten Guantanamo, för all del inget fel i det. Men Azars bok är varken speciellt skarp eller brännande, först i epilogen vibrerar något och där skönjer jag ett personligt ärende och tilltal.
[.....]

Azars fråga är ”Hur känns ett trovärdigt vittne igen?”

[.....]
Bibeln är en hal urkund, det tycks mig som om författaren prövar den som vore den en vetenskaplig källa snarare än en historisk/litterär dito och lämnar övrigt därhän. Kanhända är det så idéhistoriker gör. Men gammalt skitsnack är också skitsnack.

[.....]
Kristna makthavare vet att ”sanning” rinner dem mellan fingrarna. Därför hävdas det att en person visar sin lojalitet med Gud genom att tro det absurda. ”Förnuftet är djävulens högsta hora” lär Luther ha sagt, rapporterar Azar. För Sara Svensson i Knutby var det inte märkligt att Gud sms:ade uppdrag till henne. I den värld hon fostrats sedan barndomen gav en människa prov på sin tillit genom att acceptera det omöjliga.
”Jag såg det med mina egna ögon” heter en annan av essäerna som dryftar människans generella uselhet som vittnen – vi behöver inte ens vara bedrägliga för att vinkla efter egna fördomar. Själv blev jag en gång vittne till ett brott och märkte hur hjärnan genast ville fylla i uppgifter. Det är vår arts specialitet att både kunna inbilla oss vad som helst men också förneka sådant ristat i eldskrift i skyn.

Läsvärt i Helsingborgs Dagblad

Eva Westman, Rigmor Robért i tidningen M:s juninummer

.
Eva Westmans son flyttade till Knutby 1996. Tre år senare följde hans syster efter, 19 år gammal. Sedan dess har Eva på avstånd iakttagit hur barnens personligheter brutits ner, hur de isolerat sig, givit upp allt sitt eget och följt sina ledare.

Hon insåg att något hade gått snett i Knutby långt före morddramat 2004. Men alla försök att få sonen och dottern, i dag i trettioårsåldern, att lämna församlingen har varit förgäves.

[.....]

Min kommentar:

Nu är inte Eva Westman ensam med att vara orolig för sina barn, reportern Majken Öst-Söderlund hade inför intervjun kontaktat flera andra föräldrar som har sina vuxna barn i Knutbysekten och säger att berättelserna är samstämmiga.
Föräldrarna är upprörda och uttrycker rädsla, deras barn lyder ledarna blint och skulle de kritisera ledarna så går de omedelbart miste om den sköra kontakt de har med sina anhöriga i sekten.
En del föräldrar skäms, de vill knappt kännas vid att de har sina barn i sekten.

Min anmärkning:

de som skäms och tror att det är en hemlighet att deras barn är med i sekten - GLÖM DET! Vet att det pratas på arbetsplatser och i kommunerna om barnen i sekten, hur barnbarnen far illa i Guds namn...o.s.v. Hur detta är möjligt? Varför är det bra Eva Westman som agerar? o.s.v.
Att försöka dölja är inte bra, var ärlig och berätta så slipper ni de värsta spekulationerna som jag vet förekommer.
Var rakryggade som Eva Westman och var modiga att stå upp för era barnbarn, ta bort medberoendes dimma framför ögonen och agera för era barnbarns skull.

[.....]


-Gruppen hade egna regler kring barnuppfostran. Ett barn skulle inte skrika om det inte var hungrigt eller hade blöt blöja.
Inte ens ett spädbarn fick protestera. Alla skulle lyda. Eva definierar det hon såg som ren barnmisshandel. Detta ovanpå allt annat märkligt som hände med alltför närgångna kramar och långdragna domedagspredikningar fick Eva och hennes man att säga ifrån ordentligt.
-Om jag inte hade haft synpunkter på ledarna skulle min kontakt med barnen antagligen vara bättre. Men det vore ungefär som att bjuda mina barn på droger om de var missbrukare. Det gör ont att se hur de bryts ner och förändras, säger Eva.

Min kommentar:

Eva och Ulf Westman har hamnat i onåd hos Åsa Waldau och Åsas trogna ledarskap för att de vågar stå upp för de sina och kritisera drönardrottningen Tirsa.
Makarna Westman har mycket god kontakt med sin sonhustru M.W. som lämnade sekten och trodde att maken Alexander skulle följa med men han satte sektlivet före fru och de två barnen.

Självklart är det ren barnmisshandel att behandla barn så, föräldrainstikten är helt satt ur spel. Läs gärna kapitlet om Knutbysekten i Charlotte Esséns bok.

Min anmärkning:

Alexander är en mycket mjuk och fin människa som tyvärr har råkat så till den milda grad illa ut genom manipulation att han sätter sektlivet före sina barn. Så är det med de flesta av de vuxna barnen som finns hos sektledningen i Knutby.
Köp tidningen M, reportaget finns i juninummret.
Sektinfo kommer längre fram att återkomma till detta reportaget när det gått en cirka 1½ månad.

Beundransvärda förebilden, mamman Eva Westman som inte ger upp sina barn. Titta noga på bilden och se vad 10 år av sorg och smärta satt spår i Evas ansikte.

Rigmor Robért är också intervjuad i samma tidning.

Läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robert har kontakt med flera anhöriga som förlorat sina kära till Knutbysekten. Hennes råd: Upprätthåll kontakten, utan att blunda för ledarnas dubbelliv.

Varför vill inte "Knutbybarnen" ha någon kontakt med sina föräldrar?

-Före mordet bröt många kontakten med sina hem och sa att Helge Fossmo var som deras far och Åsa Waldau som deras mor. Medlemmarna var "pånyttfödda". De behövde ingen kontakt med släkt och tidigare vänner. Efter mordet vill sekten framstå som en normal församling. på senare tid har medlemmarna uppmanats att hälsa på sina föräldrar. Problemet är att föräldrarna inte längre känner igen sina barn. De samtalar inte utifrån egna tankar, minnen och känslor. Medlemmarna vakar över varandra, lyder sina ledare, de har utvecklat pseu doidentiteter.

Vad ska föräldrarna göra?

-Håll kontakt med barnbarnen! Men blunda inte för ledarnas dubbelliv. Om man är okritisk mot pastorerna får man träffa sina barn. Men som möjliggörare är man inte till stöd för barn och barnbarn. De som vågar lämna gemenskapen och berätta om det som varit svårt underlättar för andra att bryta "förtrollningen". Men det krävs mod att lämna, medlemmarna har vant sig vid att se världen utanför som ond. I många år har medlemmarna vaggats in i tron att det bara är i Knutby som de har vänner, trygghet och Guds beskydd.

Min kommentar:

Rigmor Robért säger att sektledarna är dock speciella människor, ofta personer med narcissistiska drag.
Det stämmer bra på ledarskapet i olika sekter och då gäller det inte bara den toppstyrande ledaren utan enligt min åsikt även ledarskapet runt ledaren.

Har inte möjlighet att få tillgång till tidningen M utan har fått en pdf-fil samt en ocr:ad wordfil, ber om ursäkt för eventuella fel.
Tidningen skall finnas tillgänglig i Sverige i de större affärerna, skall vara en bra tidning för kvinnor 50+, tror att även vi män och yngre åldrar kan läsa tidningen och ha en god behållning

De ordinarie bloggarna kommer att återkomma till båda artikelarna vid senare tillfälle.

Eric Nilsson, bloggvikarie

Leg.läk. och leg.psykoterapeut, expert på sekter, Rigmor Robért

Daniel Linde sommarpratare

.

Daniel Linde från Knutbysekten skall sommarprata

och det blir i blir i Radio Sjuhärad

http://www.sr.se/cgi-bin/sjuharad/program/index.asp?programid=3196

Här är sommarpratare i Sveriges Radio

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=171606

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=171633

Tycker det är strongt gjort av grabben att berätta i radio om det förmodligen största sveket som han varit med om i sitt unga liv.

Vi har läst i förundersökningen om "älskarinnan" som sprang in till Helge Fossmo och då fick hennes bästa vän, granne och kamrat Alexandra Fossmo bli förpassad till ett gästrum medan det bedrevs kuttrasju i makarnas Fossmos sängkammare

Som gammal och kanske klok tycker jag inte det går att utsättas för något värre än ett så grymt svek, här drabbades både make och bästa vännen.

Tack och lov är det endast fåtal människor som far fram som mörka ånglok genom livet!

Margaretha Sturesson, länkar till fler sektoffer

.
.

Margaretha Sturessons bok recenseras av Per Ewert i tidningen Dagen den 13 mars -09

Skrämmande läsning om såren från Kingdom Center

Gång på gång blir minnena av övergreppen för smärtsamma. Om och om igen skär den före detta
församlingsledaren och skolledaren sönder sin kropp, försöker strypa sig eller kasta sig ut från en
bil i hög fart. Berättelsen om vägen ut ur den isolerade Skåneförsamlingen är skrämmande, men väcker
också frågor.



Om det så skulle kosta mig livet är en mycket stark skildring av en människas bearbetning av ett djupt trauma. Beskrivningen av författarens ett och ett halvt år på psykiatrisk klinik är utlämnande, fasansfull och
läsvärd, och den utgör ocksåhuvuddelen av boken.

Utdragen ur den egna sjukjournalen ger ett extra autentiskt intryck
åt Margaretha Sturessons kamp på vägen ut ur Kristet Center Syd, numera Kingdom Center – en församling som sedan länge uppfyllde de flesta kännetecken på en sekt.

Bokens skildringar av utfrysningen och övergreppen har ett grupppsykologiskt intresse, men församlingsaktiva läsare ställer troligen en annan fråga: Hur kan en förhållandevis normal frikyrkoförsamling
förvandlas till en sekt?

Och här lämnas läsaren till viss del i ovisshet.

Författaren berör den starke ledaren och de oklara ansvarsramarna, men
en ytterligare fördjupning hade tveklöst varit önskvärd.

Jag växte själv upp i Skåne och genom åren såg jag flera vänner gå
med i det expanderande Kristet Center Syd, men i likhet med de flesta hann de lämna innan de värsta övergreppen började. Några gånger följde jag med dit, och kände ibland ett visst obehag.

De klaraste varningssignalerna syntes dock på in sidan.
Och som församlingsledare hade Margaretha Sturesson här en speciell inblick som hade varit relevant för läsaren att ta del av.

I vilken mån bar flera ansvaret, och i vilken mån låg det helt på pastorn?
Hur kan hon, så häri efterhand, se att bönen övergick i övergrepp? Hur
gick resonemanget när församlingen började placera medlemmarna i numrerade hierarkier beroende på vars och ens status? Flera frågor
som ännu söker svar.

Margaretha Sturesson berör sin roll inte bara som offer utan också som förövare, vilket är en svår balansgång i en själv biografisk bok.

Tiden mellan sjukdomstid och bokutgivning är tämligen kort, och blottar svårigheten i att försöka göra bokslut när den inre och mellanmänskliga helandeprocessen ännu inte är färdig.

En passage i boken, där det bränner till extra mycket, är när hon möter pastorns förra fru, som tidigt blev ut pekad som demoniserad och
i nästa skede blev frånskild och bortstött under vanhedrande former.
I mötet mellan dessa två kvinnor får vi se en skymt av hur offer- och förövarrollen så lätt kan flyta samman. Margaretha Sturesson bär många ärr på sin kropp.

Men såren från Vägasked blöder fortfarande hos många. Det finns fler historier som väntar på att berättas.

PER EWERT

Det finns ingen länk till recenssionen som var införd i tidningen Dagen den 11 mars 2009

Klicka på bilden så blir den större

Per Ewerts hemsida http://www.vemtanderstjarnorna.se/

*****

Länkar till Maria Mobergs blogg, hon är ett av offren för

Margaretha Sturesson och Christer Segerlivs agenda i KCS som nu gör sin röst hörd:

http://mariamoberg.blogg.se/2009/march/utkast-jag-vill.html

http://mariamoberg.blogg.se/2009/january/fran-kristet-center-syd-till-livets-ord.html

*****

Fler berättelser bekräftar sektliknande förhållanden på kloster i Danmark

Sektliknande förhållanden, psykisk terror och fysiskt våld. Helen Hägglunds berättelse i boken "Inte längre nunna" har lett till att flera berättelser kommit fram om hemska erfarenheter av klostret Maria Hjerte Kloster vid Sostrup Slott i Grenå, Danmark.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=171556



Tillägg 9 juni -09

Kommuner och andra företagare överväger bojkott av Kristet Center Syd


http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=162426

Det är på tiden, det har varit för mycket underligheter sen radarparet Margareta Sturesson och Christer Segerliv startade sekten i början på nittiotalet.

Sturesson: anklagades för allt dåligt som skedde i församlingen

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=161946

Det finns fler offer varav en ännu så länge gör sin röst hörd.

Vad jag erfar finns det betydligt fler.

/bloggvikarie