Eva Westmans son flyttade till Knutby 1996. Tre år senare följde hans syster efter, 19 år gammal. Sedan dess har Eva på avstånd iakttagit hur barnens personligheter brutits ner, hur de isolerat sig, givit upp allt sitt eget och följt sina ledare.
Hon insåg att något hade gått snett i Knutby långt före morddramat 2004. Men alla försök att få sonen och dottern, i dag i trettioårsåldern, att lämna församlingen har varit förgäves.
[.....]
Min kommentar:
Nu är inte Eva Westman ensam med att vara orolig för sina barn, reportern Majken Öst-Söderlund hade inför intervjun kontaktat flera andra föräldrar som har sina vuxna barn i Knutbysekten och säger att berättelserna är samstämmiga.
Föräldrarna är upprörda och uttrycker rädsla, deras barn lyder ledarna blint och skulle de kritisera ledarna så går de omedelbart miste om den sköra kontakt de har med sina anhöriga i sekten.
En del föräldrar skäms, de vill knappt kännas vid att de har sina barn i sekten.
Min anmärkning:
de som skäms och tror att det är en hemlighet att deras barn är med i sekten - GLÖM DET! Vet att det pratas på arbetsplatser och i kommunerna om barnen i sekten, hur barnbarnen far illa i Guds namn...o.s.v. Hur detta är möjligt? Varför är det bra Eva Westman som agerar? o.s.v.
Att försöka dölja är inte bra, var ärlig och berätta så slipper ni de värsta spekulationerna som jag vet förekommer.
Var rakryggade som Eva Westman och var modiga att stå upp för era barnbarn, ta bort medberoendes dimma framför ögonen och agera för era barnbarns skull.
[.....]
-Gruppen hade egna regler kring barnuppfostran. Ett barn skulle inte skrika om det inte var hungrigt eller hade blöt blöja.
Inte ens ett spädbarn fick protestera. Alla skulle lyda. Eva definierar det hon såg som ren barnmisshandel. Detta ovanpå allt annat märkligt som hände med alltför närgångna kramar och långdragna domedagspredikningar fick Eva och hennes man att säga ifrån ordentligt.
-Om jag inte hade haft synpunkter på ledarna skulle min kontakt med barnen antagligen vara bättre. Men det vore ungefär som att bjuda mina barn på droger om de var missbrukare. Det gör ont att se hur de bryts ner och förändras, säger Eva.
Min kommentar:
Eva och Ulf Westman har hamnat i onåd hos Åsa Waldau och Åsas trogna ledarskap för att de vågar stå upp för de sina och kritisera drönardrottningen Tirsa.
Makarna Westman har mycket god kontakt med sin sonhustru M.W. som lämnade sekten och trodde att maken Alexander skulle följa med men han satte sektlivet före fru och de två barnen.
Självklart är det ren barnmisshandel att behandla barn så, föräldrainstikten är helt satt ur spel. Läs gärna kapitlet om Knutbysekten i Charlotte Esséns bok.
Min anmärkning:
Alexander är en mycket mjuk och fin människa som tyvärr har råkat så till den milda grad illa ut genom manipulation att han sätter sektlivet före sina barn. Så är det med de flesta av de vuxna barnen som finns hos sektledningen i Knutby.
Köp tidningen M, reportaget finns i juninummret.
Sektinfo kommer längre fram att återkomma till detta reportaget när det gått en cirka 1½ månad.
Beundransvärda förebilden, mamman Eva Westman som inte ger upp sina barn. Titta noga på bilden och se vad 10 år av sorg och smärta satt spår i Evas ansikte.Läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robert har kontakt med flera anhöriga som förlorat sina kära till Knutbysekten. Hennes råd: Upprätthåll kontakten, utan att blunda för ledarnas dubbelliv.
Varför vill inte "Knutbybarnen" ha någon kontakt med sina föräldrar?
-Före mordet bröt många kontakten med sina hem och sa att Helge Fossmo var som deras far och Åsa Waldau som deras mor. Medlemmarna var "pånyttfödda". De behövde ingen kontakt med släkt och tidigare vänner. Efter mordet vill sekten framstå som en normal församling. på senare tid har medlemmarna uppmanats att hälsa på sina föräldrar. Problemet är att föräldrarna inte längre känner igen sina barn. De samtalar inte utifrån egna tankar, minnen och känslor. Medlemmarna vakar över varandra, lyder sina ledare, de har utvecklat pseu doidentiteter.
Vad ska föräldrarna göra?
-Håll kontakt med barnbarnen! Men blunda inte för ledarnas dubbelliv. Om man är okritisk mot pastorerna får man träffa sina barn. Men som möjliggörare är man inte till stöd för barn och barnbarn. De som vågar lämna gemenskapen och berätta om det som varit svårt underlättar för andra att bryta "förtrollningen". Men det krävs mod att lämna, medlemmarna har vant sig vid att se världen utanför som ond. I många år har medlemmarna vaggats in i tron att det bara är i Knutby som de har vänner, trygghet och Guds beskydd.
Min kommentar:
Rigmor Robért säger att sektledarna är dock speciella människor, ofta personer med narcissistiska drag.
Det stämmer bra på ledarskapet i olika sekter och då gäller det inte bara den toppstyrande ledaren utan enligt min åsikt även ledarskapet runt ledaren.
Har inte möjlighet att få tillgång till tidningen M utan har fått en pdf-fil samt en ocr:ad wordfil, ber om ursäkt för eventuella fel.
Tidningen skall finnas tillgänglig i Sverige i de större affärerna, skall vara en bra tidning för kvinnor 50+, tror att även vi män och yngre åldrar kan läsa tidningen och ha en god behållning
De ordinarie bloggarna kommer att återkomma till båda artikelarna vid senare tillfälle.
Eric Nilsson, bloggvikarie
Leg.läk. och leg.psykoterapeut, expert på sekter, Rigmor Robért 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar