torsdag 16 april 2009

Kurt i Kurtby - stoftet hämtat från Waldau - Knutbysekten?

.
.


Nu har äntligen Erlend Loes bok om Kurt i Kurtby översatts till svenska. Det är en barn och ungdomsbok , tror dock att även vi vuxna kan ha nöje av den.
Boken handlar ju om den ökända Kirsti Brud och hennes sekt i Kurtby.

När man talar med folk som bara känner till lite om Knutbysekten så verkar ju Kristi brud och de övriga pastorernas förehavande som stor humor och rena galenskapen.


Jesus skulle återkomma till jorden för att förenas med bruden Åsa Waldau, en medelålders omgift tvåbarnsmor som är ökänd som Kristi Brud-jesubruden-mesiasbruden? Nu har Åsa själv i diverse tv-program sagt att hon provat om hon kan vara bruden, bara det tyder i de flesta människors ögon som det totala vansinnet.

Folk skrattar och skakar på huvudet åt de självlärda "pastorerna" i Knutbysekten. Det ruskiga är att det finns barn som far illa, anhöriga som sörjer, vanliga Knutbybor som är oroliga för barn och medlemmar.

Beskrivning:

Kurt och familjen ska åka på semester till Mumindalen i Finland, men mitt i skogen somnar Kurt vid ratten och trucken med hela familjen hamnar så småningom i det lilla samhället Kurtby. Där har pastor Astor just blivit arresterad och församlingen längtar efter en ny ledare. Kurt är som klippt och skuren för uppdraget. Uppburen av den knepiga men entusiastiska Kirsti Brud går Kurt helt upp i rollen som pastor. Men ganska snart har Kurts hustru Anne-Lise fått nog och tillsammans med barnen, som också börjar tröttna, planerar de en flykt.

Tidigare utgivna böcker i Kurt-serien är: Kurt och fisken, Kurt blir elak, Kurt Quo Vadis och Kurt kokar skallen.

I oktober 2008 har den tecknade filmen Kurt blir grusom premiär i Norge.

Hos Adlibris kostar boken 85:- inkl. frakt









tisdag 14 april 2009

Vem vill gå med i en sekt?

.
.

Tisdag 14 april klockan 10:03 i Radions P1 ett program om sekter


Susanne var 30 år och trött på sitt ytliga liv som partyprinsessa. Hon längtade efter att börja om, hitta en ny riktning i livet. Då ringde det på dörren, där stod två personer och presenterade sanningen. I 20 år var hon sedan en hängiven medlem i trossamfundet innan tvivlet och utmattningen tog över.

Anders, 20-årig grubblare, reste jorden runt och kom i kontakt med ett Hare Krishna kollektiv i USA. Det blev början till en tid som mediterande munk.
Fyrabarnsmamman Margaretha sökte ett mer levande sätt att utöva sin kristna tro, och hittade en församling med en stark vision. Men med tiden började pastorn prata allt mer om demoner och Margaretha var med om blev föremål för demonutdrivning.

Dagens Kropp & Själ handlar om varför människor söker sig till sekter. Vilket behov fyller de och hur påverkas man av gemenskapen och karismatiska ledare? Medverkar gör: Anders Haag, journalist och författare till boken ”Att vinna en tro och förlora sig själv” som kommer i april,

Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna, Håkan Järvå, psykolog som arbetar med avhoppare, Margaretha Sturesson, som skrivit boken ”Om det så skulle kosta mig livet”, om tiden i församlingen Kristet Center Syd, samt Susanne som var medlem i Jehovas vittnen i 20 år.


http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=1272


torsdag 9 april 2009

Glad Påsk!

.
.
Världen i Dag skriver att Åsa Waldau aka Kristi Brud inte förstått nånting. Stämmer bra men hon har förstått hur hon skall manipulera, kuva och dra nytta av bänkutfyllnaden.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4137



Intressant artikel här
http://op.se/kulturnoje/recensioner/1.941091


Artiklel om Åsa Waldaus sektledaren från Knutby senaste utspel:

http://www.dt.se/noje/article417996.ece


Strålande kommentarer på Åsas utspel:

http://www.dt.se/opinion/tyck_till/article418044.ece?forumId=418044&mode=read



Önskar alla läsare var ni än befinner er på moder jord en trevlig Påskhelg med vackert väder och mycket god mat. Vi tänker speciellt på de anhöriga som har sina barn och barnbarn i sekten och ni medlemmar i sekten som läser här. Det är inte farligt att läsa här, ingen kan se, bara ta bort webbhistoriken i Internet Explorer, rensa ut känslig data samt kakor, samma gäller Firefox.

Frihet för bänkutfyllnaden som är fångna i sektledares otäcka klor och spindelnät är en önskan som vi är många som väntar på skall slå in. Vi fortsätter att jobba på!




Glad Påsk!

Grafiken är ett hopplock av tidigare bilder, kaninerna är använda tidigare och en av kycklingarna sitter överst i välkomstbilden. Klicka så blir den större. :)

lördag 4 april 2009

Helge Fossmo berättar från Tidaholm

. .

Ljud och bildspel från Tidaholm,



Klicka här


Här kan vi hålla med Helge Fossmo, sanningen har inte kommit fram, det finns mer annars skulle aldrig de som engagerar sig i detta hålla på år efter år.

Helge, Sara och övriga inblandade kommer säkerligen att en dag berätta precis allt som hände. Det är svårt att bära på så mörka hemligheter, där hjälper ingen psykologhjälp i världen. Hörde att det finns någon i sekten som mår väldigt dåligt, samvetet tynger kanske? Att må dåligt och skylla det på Helge Fossmo, vem tror på det?


tisdag 31 mars 2009

Kristna ledare - sex / övergrepp

.
.
Citat från Dagen 31-03-2009


Beslut fattas om den kvinnliga präst som inledde en kärleksrelation med en konfirmand. Prästen som är i trettioårsåldern träffade femtonåringen på ett konfirmandläger förra sommaren. Under en klosterresa till Frankrike märkte prästkolleger att de inlett en relation, och i februari anmälde de henne till domkapitlet.

"Genom att ha ett kärleksförhållande med pojken, som varit hennes konfirmandelev, har hon brutit mot de löften hon givit vid sin vigning till präst och i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha" står det i domkapitlets sammanträdesprotokoll enligt Aftonbladet.
Domkapitlet behandlar även en anmälan mot en präst som ska ha utnyttjat en flicka sexuellt under sex år, från det hon var 16 till hon var 22 år.
Prästen var då gift och flickans ungdomsledare.
Bägge prästerna kan tvingas sluta.

Artikeln här:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=166436


Ja det får vi verkligen hoppas, nu är den kvinnliga prästen inte ensam om att utsätta minderåriga för övergrepp.
Man begär ju mer av en präst som är utbildad än av pastorskan och sektledaren Åsa Waldau som saknar gymnasiekompetens och utbildning vi ser henne som endast inbillad.

Åsa Waldau fick sluta i Uppsala Pingst då hon hade en opassande kontakt med ungdomar, det ledde till skilsmässa från förste maken, sparken samt flytt till Knutby.
Patrik Waldau var cirka 14 - 15 år när han och Åsa träffades, hon var då 24 - 25 år och så fort Patrik fyllde 18 år så gifte de sig.

Här kan man läsa Patrik Waldaus brev till sin dyre bror Helge Fossmo, undrar vad herrarna planerade för drottningen?

https://www.flashback.info/showpost.php?p=9883429&postcount=827






Lejonfamilj, fantasibild skapad av bild i Photoshop, vissa delar är gjorda i Poser. Har hållit på några månader och nu får den vara färdig. :)

Charlotte Essén kommer till ROS 25 april

.
.

Charlotte Essén författaren till Sektbarn kommer till ROS 25 april

Föredrag i samarbete mellan ROS - Rådgivning om sekter - och Hjälpkällan i Göteborg

Datum: Lördag 25 april 2009, kl. 14.00

Plats: ROS lokal, Garverigatan 2, Göteborg

Fri entré.

Varmt välkomna!


Karta här



fantasiornament

måndag 30 mars 2009

Knutbysekten är värst?

.
.
Artikel i GT av Liv Landell 30-03-2009

Så var de på tapeten igen - Jehovas Vittnen.
Den här gången har en kvinna från en ort i Västsverige berättat att hon blivit systematiskt våldtagen och misshandlad av sin man under fyra år, men inte vågat bryta upp.
Paret är nämligen Jehovas Vittnen. När kvinnan anförtrodde sig åt församlingens ledning fick hon rådet att "välja kärlekens väg".
Med det menade äldstebröderna att kvinnan skulle härda ut, och alltså acceptera de grova övergreppen som en del av äktenskapet.

[...]

Historien övergreppen handlar egentligen inte om religion.
De långvariga och allvarliga problemen med Jehovas vittnen handlar inte heller om religion, utan om makt och manipulation i religiös kostym.
Destruktiva, manipulativa organisationer finns överallt, men religiösa församlingar är den vanligaste och mest iögonfallande grodgrunden för de destruktiva grupper som brukar kallas sekter.

Några av de bärande beståndsdelarna i sekteristiska miljöer är stenhårt ledarskap, viss eller hel isolering mot omvärlden och bristande respekt för individens kroppsliga och mentala integritet.
Det handlar alltså om en sluten grupp, med en eller ett fåtal ledare som sätter agendan och begränsar gruppmedlemmarnas frihet i kropp och tanke.
Områden som sexualitet, avhållsamhet, val av partner och äktenskapsproblem ses outtalat eller öppet inte som individens privata angelägenhet i en sekt.

Därför kunde de märkliga älskarinneturerna som föregick mordet i Knutby äga rum.
Därför kan människor gå med på att ingå äktenskap med någon de aldrig träffat förut.
Därför accepterar en våldtagen och misshandlad kvinna att sådant är äktenskapet.

[...]

Kvinnans roll och ideal är alltid fastställd i förhand i sekteristiska grupper och hennes status är nästan alltid lägre än mannens.
På politisk nivå måste man börja diskutera manipulativa, sekteristiska miljöer ur ett brett perspektiv.

Fokus ska inte ligga på religionen. Den gamla offentliga utredningen "I god tro" från 1998 innehåller värdefull information som kan breddas.
Det är dags att bygga vidare på idén om att straffbelägga så kallad otillbörlig påverkan.

Poängen med det är just att destruktiv manipulation som fenomen framhålls i stället för den religiösa, manipulativa gruppen.

Artikel finns här:
http://www.gt.se/nyheter/1.1516383/liv-landell-sekten-ar-varst

Mycket bra skrivet av Liv Landell, det finns egentligen inget att tillägga.

De enda kvinnliga sektledare som inte har en lägre status än någon av männen i sekten är Åsa Waldau i Knutbysekten. Hon är ju drottning Tirsa till och med för sin syster ( enligt återskapade SMS, finns i förundersökningen). Åsa Waldaus tärnor niger underdånigt för jesubruden. I Sverige har det i modern tid nog inte funnits någon sjukare och kusligare sekt än Knutbysekten.

Knutbysekten - mord, sex, otrohet, tvångsäktenskap, tukt utdelad på order av Tirsa, makt och övergrepp.





Lek i photoshop med ett ugglefoto

lördag 28 mars 2009

Boktips - Flickan som inte fick finnas

.
.
Bokbeskrivning:

Flickan som inte fick finnas av Ethel G. Ericsson

När Ethel föds vägrar hennes mor att kännas vid henne. Alice, som lider av nervösa besvär och missbrukar alkohol och tabletter, kommer aldrig att kunna ta sin dotter till sig. Hån, kränkningar och fysisk misshandel blir flickans vardag under hela uppväxten.

Ibland slängs hon ut i ett förråd och får sova på en trasmatta. Ibland får hon så mycket stryk att hon tvingas stanna hemma från skolan. Hon gör dock allt för att dölja vad som pågår i det lilla arbetarhemmet i byn i Ångermanland. När hon är tretton år gammal orkar hon emellertid inte längre utan försöker ta sitt liv. Det här är berättelsen om Ethels första tretton år i livet. En berättelse om utsatthet och våld men också om kärlek och tilltro till livet mitt i all bedrövelse.

Ethel G Ericsson har arbetat inom dagspress och livsstilsmagasin och även skrivit manus till tv-serier och producerat radio- och tv-program. Hon bor med sin familj i Farsta utanför Stockholm.

En sann historia
"... en mycket trovärdig skildring av en tapper flickas helvete." Tidningen Vi

-- Jag har ingen dotter. Ni har bara ljugit för mig hela tiden. Hon dog för fyra dagar sedan. Det där är en bortbyting. Henne vill jag inte ha.

När Alice Lundström vid 38 års ålder föder en son får hon veta att hon inte kan få fler barn. Men hon får ett barn till. Ett som inte var planerat. Inte önskat. Ethel, flickan som inte fick finnas.

Alice, Ethels mamma, missbrukar sprit och tabletter. Hon lider av psykiska besvär och hennes humör svänger mellan upprymdhet och depression. Lilla Ethel lär sig tidigt att iaktta varje nyans i mammans upp- och nedperioder. Ständigt går hon med en knut i magen av rädsla för att göra eller säga fel. Fysisk och psykisk misshandel - hot, hån, kränkningar och slag - hör till vardagen.

När hon är tretton år orkar Ethel inte längre och försöker ta sitt liv.

Flickan som inte fick finnas är en berättelse om utsatthet, våld och galenskap, men också om kärlek, styrka och en obändig vilja mitt i all bedrövelse. En berättelse inte bara om att överleva, utan om att få en andra chans i livet, att verkligen få leva.

"... en enormt stark läsupplevelse. Det är en smärtsam berättelse förmedlad med en svart humoristisk underton." Svenska Dagbladet
"Hennes barndomsskildring är något utöver det vanliga." Östran

Ethel G. Ericsson är journalist och företagsledare. Hon har arbetat inom dagspress och livsstilsmagasin, skrivit manus till tv-serier och krönikor för bl.a. Svenska Dagbladet, God morgon Världen och Amelia. Idag driver hon ett framgångsrikt vårdföretag.




Kostar 39:- som pocket här

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172321202

Fick tips om boken av en som har sina barn i Knutbysekten. Har nu snart läst klart och det är en skrämmande skildring om att ingen vuxen ser hur den lilla flickan Ethel har det hemma med sin störda mamma. En mamma som lider av bipolär sjukdom och i mitt tycke även narcissistisk personlighetsstörning, Ethel skall hela tiden bekräfta sin mamma.

Att läsa om narcissistisk personlighetsstörning här

http://web4health.info/sv/answers/psy-narcissistic-pd.htm


En störning som nästan är en förutsättning för att bli sektledare.





Grafik, katt med nyckel, katten är gjord av kattkvinnan. Gjort bakgrund samt lite blompynt till katten. Klicka så blir bilden större.

torsdag 26 mars 2009

Skakande berättelse - Lång väg till frihet

. .



En skakande artikel i Dagen 2009-03-26 Man måste vara prenumerant för att kunna läsa den. Synd!

Han beskriver sin uppväxt som ett 16 år långt trauma. Jim Hultman misshandlades av sin pappa, både fysiskt och andligt, ända tills han rymde hemifrån. I dag vill han ge andra våldsdrabbade hopp. Man kan bli hel igen.

[...]

Pappan använde olika tillhyggen, det kunde vara mattpiskan, björkris, träpåken som låg gömd under diskbänken eller rätt och slätt knytnävarna. Och det kunde komma när som helst på dygnet.- Vad som utlöste det har jag aldrig fattat. När som helst kunde han börja slå. Han kunde till exempel kalla ner mig när jag låg på övervåningen och sov bara för att han hade bestämt sig för att nu skulle Jim få stryk. Då fick jag ta av mig på överkroppen och så slog han mig med livremmen tills han ansåg sig vara nöjd.

Jim berättar utan omsvep om misshandel så brutal att den är fullständigt ofattbar. Som hur pappan efter att ha slagit Jim kunde befalla honom att knäböja vid mammas och pappas säng, tvinga honom att be "Gud som haver" och sedan avsluta med att tacka Gud för mamma och pappa.- Jag levde i ständig skräck, både andlig och fysisk. Och jag lärde mig väldigt tidigt att inte visa känslor, att hålla allt inom mig och inte gråta. Det blev som en kall, hård knut inom mig, berättar Jim.

[...]


Till sist, som tonåring, stod han inte ut längre. Jim rymde hemifrån. Han flyttade sedan runt till olika platser för att pappan inte skulle hitta honom och när han så småningom gick till socialen fick han praktisk hjälp med mat, kläder och boende i nytt namn.

[...]

Att återställas till en fungerande människa har varit en lång resa. I dag är Jim 33 år och själv pappa. Även det har blivit en del av helandeprocessen. Jim kom, som han själv säger, till ett avslut med sin pappa, innan han avled för något år sedan. Jim fick berätta om sitt inre helande och att han ville förlåta.

För Jim är förlåtelsen central. Inget som någonsin går att pressa fram, det måste få ta den tid det tar. Och lika viktigt som att förlåta pappan har det varit för Jim att kunna förlåta sig själv.- Som barn lägger man så mycket skuld på sig själv. Att man själv skulle vara skyldig för det som händer.Men resan fortsätter. En del av bearbetningen är att berätta, om och om igen.


Hela artikeln här

Förstår inte varför Dagen lagt en så viktig artikel så den bara kan läsas av prenumeranter.

Det går bra för Jim, han har börjat besöka kyrkor och skolor för att berätta sin historia.
Jim berättar också om förlåtelse av både sig själv och de som utfört övergreppen i det här fallet fadern och att förlåtelsen tar tid.

Tror att det kan ta årtionde innan man som både offer och eller förövare kan komma till full klarhet med detta. Lika många år som man varit med i något destruktivt till exempel en sekt, liksom beroende på olika droger, lika många år tar det att bli fri.

Beroende av droger och sekt har mer gemensamt än det finns skillnader, det enda är i så fall att de som är sektberoende och spelberoende inte far lika illa fysiskt som en drogberoende men med hjärnan och psyket är det säkert lika illa.

Snart kommer tiden då vi få läsa barnens, ungdomarnas i Knutby FFS och Kristet Center Syd - Kingdom Center - Lone Stars historia.

Där finns många otäcka övergrepp som kommer att komma upp i dagsljuset.
Ni som finns inom de destruktiva sektledningarna i Knutby FFS och Kingdom Center i Höör, glöm aldrig att sanningen kommer fram, även om det tar tid.

Patrik Waldau du som låser in dig med små barn för att tukta dem (enl. Sektbarn), Hör gärna av dig till sektinfo@gmail.com och berätta om de i våra ögon minst sagt konstiga "böjelser" det här med att låsa in sig i ett rum med ett litet barn som först skall tuktas för att sedan vara tacksamt och smeksamt mot dig.

Du berättar själv hur mycket stryk du fått och anser det varit nyttigt, vad är det för familj du växt upp i egentligen där man handgripligen slår barn och husdjur?

Lika illa är det med den storvuxne mannen som misshandlar en försvarslös hund med ett kvastskaft. Ingen normal människa beter sig på det viset mot värnlösa barn och djur.


Är det inte dags att bryta den onda spiralen nu?

De som gör så har någon form av störning och får sällan sympati utan endast befolkningens förakt.


Åsa Waldau säger i en av sina förvirrade predikningar att "Patrik är Jesus bäste vän - de två kommer att leka och busa i himlen" antigen tolkar man det som en ren skär lögn eller också får man se det som bisarrt utslag av Åsas sekthumor.

Jesus är förlåtande men då fordras det att den som gjort sig skyldig till övergrepp mot värnlösa barn ber om förlåtelse både till de utsatta barnen, Gud och först därefter förlåter sig själv för det hemska man gjort.

Det är inte gjort i en handvändning, läpparnas bekännelser går fort men det tar åratal efter åratal att bearbeta sådant, ju fler år det hållit på ju fler år tar det.

Det går inte att få det gjorda ogjort, så det är bara att kämpa på. Innan dess är du Patrik säkerligen inte Jesus bäste vän.

Tänk på vad Jesus sa, det ni har gjort mot de mina minsta det har ni gjort mot mig.

bild från decoupage

onsdag 25 mars 2009

Bad till Gud i stället för att rädda liv

.
.

Citat Dagen 2009-03-25

Den tunisiske piloten bad till Gud i stället för att försöka nödlanda. Elva människor omkom när planet kraschade. Piloten har nu dömts till tio års fängelse.

Hela artikeln här


Har vi sett det förr? Ja! När det gäller de barn och medlemmar som befinner sig i mordsekten i Knutby finns det en hel del som ber till Gud istället för att stå upp och handla.

Givetvis är det den lättaste och enklaste vägen att be till Gud istället för att få en massa arbete och obehag.

Finns det något som hindrar att man både ber till Gud och agerar samtidigt?




fantasiblomma

Vågade inte anmäla våldtäkt - Jehovas Vittnens ledning har alltid rätt

.
.
Vågade inte anmäla våldtäkterna
"Skulle lösas inom församligen"

Citat från Borås Tidning 2009-03-24:

I flera år ska Sjuhäradskvinnan ha blivit våldtagen, misshandlad och hotad av sin make. Kvinnan vågade under flera år inte anmäla eftersom hon tillhör Jehovas vittnen.
Sjuhärad.

Mannen har nu, mot sitt nekande, åtalats för grov våldtäkt och kvinnofridskränkning.

Det är många års övergrepp som nu håller på att rullas upp inför tingsrätten. Bland annat ska mannen, enligt åklagaren, ha misshandlat kvinnan med slag i ansiktet och magen, talat om för henne att hon inte är värd något och våldtagit henne flera gånger. Han sitter sedan i början av mars häktad på sannolika skäl misstänkt, men nekar i stort sett till alla anklagelser. Han medger dock att han vid något tillfälle "ruskat om" frun.

Mannen påstås också ha tagit strupgrepp på kvinnan och hotat att låsa ute henne på balkongen. I polisförhör har kvinnan berättat att maken är mycket svartsjuk och velat ha kontroll över vad hon gjort. Enligt kvinnan har hon vaknat under flera nätter när mannen hållit fast och våldtagit henne.

Att det tagit så lång tid för henne att göra en polisanmälan beror på att hon är med i Jehovas vittnen och att man där löser sådant här internt, har hon sagt i polisutredningen.

Den utsatta kvinnan säger att hon berättat för några äldstebröder om sin situation, och enligt uppgifter i polisförhör har paret fått rådet att "följa kärlekens väg".

– Så här grova brott är inte en intern angelägenhet för församlingen, anser kammaråklagare Sara Westerberg.

[...]

Läs hela artikeln här


Även här finns att läsa

Skyddar ledningen inom Jehovas Vittnen Borås kriminella handlingar? De har under många år vetat om våldtäkterna och övergreppen mot sin kvinnliga medlem. Vad är det mer för kriminella handlingar Jehovasekten skyddar är en naturlig fråga som inställer sig?
Var finns medmänskligheten?





Grafik, tax från frilagt foto, bakgrund penselarbete, lite blommor och gräs.
Är väldigt nöjd med bilden, varsågod :)

UNT anmäld av Knutbybo

.
.
Från Journalisten 23 mars 2009

UNT anmäld av Knutbybo

En kvinna i Knutby har anmält Uppsala Nya Tidning för diskriminering. Hon anser att tidningen utmålat alla som är bosatta i orten som avvikande och annorlunda. Detta sedan tidningen publicerat en krönika av Ulrika Knutson med rubriken "Tack, herre att vi inte är som dom i Knutby".


Finns att läsa här

Förstår Knutbybornas frustration, det är få som vill bli förknippade med den destruktiva mordsekten Knutby FFS och dess ledning som gjort orten ökänd. Fanns det någon heder hos sektledningen så flyttade de från orten.


tulpaner-påsklilja

Kriminaldrama med aktualiteter

.
.
Från Eskilstunakuriren:

En karismatisk ledare, tonårstjejer som dör - vad är det egentligen som försiggår i den norska sekten?

Efter att ha läst bara ett par sidor i den norske författaren Jan-Sverre Syvertsens tredje bok, Sveket, om psykologen Sander Mörk och polisen Lisa Lunde far naturligtvis tankarna iväg till Knutby-församlingen i Uppland. Och det är självklart att Jan-Sverre hittat stoffet till sin bok i just Knutby-dramatiken. Det är inte minst genom detta faktum som boken känns alert och aktuell. Lägg därtill ett bortrövat barn i Grekland (det uppmärk- sammade Madeleine-fallet, som ni kanske läst om) och ytterligare en aktuell ingrediens kryddar den här bokliga anrättningen.

Jan-Sverre Syvertsen, född 1968, är i botten journalist och rådgivare inom information och kommunikation. Det märks självfallet att han är journalist i sitt författande. Så gott som varje litet kapitel avslutas med en cliffhanger - och det är skickligt, då den 280-sidiga lättlästa deckaren har hela 54 kapitel.
Till en början invaggas man i tron att det här är en ren polisdeckare, där det gäller att nysta upp ett mystiskt mord inom den suspekta norska sekten, som leds av den karismatiske Jörgen Martinsen.

Upptakten är dramatisk, där 18-åriga sektmedlemmen Tina hittas mördad. Mordplatsen är fylld av symboler och ledtrådar. Därtill är liket bränt. Är det ett ritualmord av en galen människa - eller är det hela välplanerat och mordplatsen arrangerad?
Det blir den första problemställningen att nysta i för psykologen Sander Mörk och Lisa Lunde.

[...]

Hela artikeln här

Låter som en bok som kommer att köpas



vilket foto, här är det bra photoshopat, från en vän i grafikgruppen

måndag 23 mars 2009

Sekten Segerliv - Lone Star försöker värva kunder

.
.
Goda vänner som vi lärt känna under tiden vi varit involverade i Knutby härdsmälta har varit på Turistmässan, Göteborg i går. De har berättat att där fanns sheriffhustrun Helena Segerliv och en annan sektmedlem från Kingdom Center - Kristet Center Syd - Lone Star.


Turistmässan har gått av stapeln i helgen i Göteborg. Mycket folk och trångt som vanligt.

Tyvärr var det inte bara trevliga resmål som lockade blivande resenärer, utan sekten Kingdom Center, Lone Star fanns på plats och försökte värva nya offer till sin sekt och framför allt få kunder att bidra till sektledningens ekonomi och levnad genom att förlägga konferenser på sektens vildmarksläger.

Fru Helena Segerliv fanns på plats och kunde berätta att allt negativt som skrivits om dom är lögn.
Hon fick frågan flera gånger vad som inte var sanning. Hon bara log ett överlägset leende.
Så småningom kunde hon erkänna att ett uns av sanning hade växt till något stort, men hon kunde inte uttala sig eftersom hon var arbetsgivare. Hon ställdes då inför fakta att hon var arbetsgivare till människor som inte fick betalt. Då ville hon inte säga något mer.

Hur är det möjligt att en sekt ska få finnas på turistmässan och locka nya offer.

Ja det kan man fråga sig, Helena Segerliv borde veta att för att ett anställningsförhållande skall äga rum så är det vissa avtal som skall vara uppfyllda, att ha folk som arbetar gratis kallas för slavarbete och då är Helena Segerliv en simpel slavägare/slavdrivare.

Helena Segerliv hänvisade till tystnadsplikten, ojdå, var det "den tystnadsplikten" som fick Helena att behandla den första fru Segerliv - Nilsson så illa? Här kan vi konstatera det vanliga mönstret från sektledningar, de säger att sanning är lögn och berättar någon sanningen så ljuger de.

Helena och Christer Segerliv, vi kommer att återkomma många gånger till det ni sysslat och sysslar med i er sekt i Höör. Vi kommer att försöka upplysa så många som det går och det kommer att sprida sig som ringar på vattnet.


Läs den otäcka sanningen om sekten i Höör, Margaretha Sturesson som varit medlem i 14 år och hoppat av har skrivet en bok. Kan lova att det är en skakande läsning.

Boken heter Om det så skulle kosta mig livet och finns att köpa här:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173870137


Läs gärna den innan ni förlägger konferenser på sektens vildmarkscenter, se upp med vilka ni stödjer.
Påsklilja

söndag 22 mars 2009

Jehåvasjäveln av Henrik Pettersson


.


Stark debut om ung man som lämnar Jehovas vittnen

Henrik Pettersson debuterar med en stark och fascinerande roman om en ung man som efter våndor lämnat Jehovas vittnen. Jehåvasjäveln handlar om hur det är att växa upp i en värld där allt är svart eller vitt, sant eller falskt. Om friheten i övertygelsen, och den underbara känslan som den säkerheten ger. Men Jehåvasjäveln handlar också om vad som händer när tryggheten kraschar och man kastas ut i den totala ovissheten.
När Jens var liten räknade han dagar. För varje dag som gick kom paradiset en dag närmare, fast paradiset dröjde och han slutade att räkna. Men när han nästan är trettio år börjar han räkna dagar igen ... ? men nu av en annan anledning.

Jens ska till Hollywood för att satsa på en minst sagt osäker karriär som manusförfattare. Han längtar, bävar och våndas och allt eftersom avresedagen närmar sig tänker han mer och mer på en tid då han var självsäker och älskad. Då han visste att en underbar framtid väntade runt hörnet.


Som barn levde Jens fridfullt och tryggt i skydd bakom Vakttornets murar. Jens ville för alltid tro på Gud och vara ett vittne för honom. Men utan att märka det förändras Jens sakta under tonåren. Och när han träffar Emma - även hon ett vittne - förändras tillvaron.

Emma pratar om sådant han själv aldrig vågat tänka på, och till slut når de en gräns. Jens måste välja om han vill följa Emma bort från Jehovas vittnen, eller att aldrig mer träffa henne. Vad han än väljer överger han något. Och han vet att ett liv med Emma betyder att han måste bli en helt ny person. Men hur blir man en ny människa? Och hur känner man sig när man vet att man sviker sin familj på det värsta av alla sätt?

Det är då olyckan händer. En olycka som ingen människa eller Gud kan skydda Jens från ?

Jehåvasjäveln ger inblick i en stängd religiös rörelse. Henrik Pettersson har själv tillhört Jehovas vittnen, men det är ingen svart uppgörelse med det förflutna. Det är en roman om ofrivilligt utanförskap och om tillhörighet - till hemstaden, vänner och familjen. Inte minst är det en bok om uppbrott och om att uppfylla drömmar och våga förändra sig och sitt liv.

Finns nu som pocket på Adlibris för bara 39:-

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100122106


Många av oss har sett de förrädiskt förföriska och falska bilderna som finns i Jehovas Vittnens tidning Vakttornet. Samma förföriska budskap trummar sektledningar in hos medlemmarna. Det kan vara som Åsa Waldau säger i en av sina sinnesförvirrade predikningar, fullt med shoppingcenter i himlen eller som Kim Wincent dillar om grilla i himlen, då vill han ha en webergrill.

Är inte detta griller när det ser ut så i huvudkontoret hos sektledningen? Hur står det till med de "frälsta" i Knutby FFS när de tror att det är shoppingcenter och grillning i himlen?

Lägger upp Jehåvasjäveln i länklistan på böcker.



Jag är en klok katt som läser böcker om farliga sekter. Här läses årets bok, Sektbarn som Essén skrivit, de som bor hos mig har väldigt mycket böcker om de otäcka sekterna och särskilt om den i Gränsta - Knutby.
Klicka på bilden så får ni se en fin katt, fick med en som var animerad som .gif men det går inte att ladda upp på blogspot. Synd!

lördag 21 mars 2009

Medmänsklighet

.
.

Dagen 2009-03-17

Hemlösa får sova i ärkebiskopens trädgård

"Faderns hus" har blivit himlen för de hemlösa i Perth, Australien. Varje kväll drar en ström människor över tröskeln till ärkebiskop Barry Hickeys hem i hjärtat av staden. Tvärsöver gatan från S:t Marys katedral söker de sig till hans bostad för att finna en plats att sova på, berättar tidningen The Australian West.

Ärkebiskopen, som de hemlösa kallar "fadern", ger dem som kommer till hans hem en smörgås eller några dollar innan de lägger sig att sova bakom hans hus. Där vet de att polisen inte kan köra bort dem.

De flesta som söker sig till "Faderns hus" för övernattning är aboriginer. Att ge dem tak över huvudet är inte det mest akuta, utan det finns annan hjälp de behöver innan de kan klara eget boende, har ärkebiskop Barry Hickey konstaterat.

Artikeln här



Ett värmande reportage som visar att det finns medmänsklighet bland de som kallar sig kristna. När vi ser härdsmältan i Knutby FFS så undras det av många var finns medmänskligheten med dessa barn och familjer som är fast i sektledningens nät.

Vem bryr sig om barnen? Är helt säker på att en dag kommer många få frågan från de barn som växer upp och lämnar sekten,
- varför såg du men blundade när du visste allt?
- hela Sverige visste men du blundade, ville ha lugn och ro, ville inte engagera dig, bättre att sopa under mattan.

Ett nät som är uppbyggt av lögner, manipulation till makt och utsugning och där dubbelmoralen härskar.


Våga se sanningen!
Våga ta ställning!
Kämpa för de som är i nöd - svik inte!
Bli en medmänniska!

Sektbarn - årets viktigaste bok

.
.
Recension av Lena Thomsson GD.se 2009-03-19


Med perspektiv, balans och substans

”Hela uppfostran i en sekt går ut på att pressa barnet till att passa in i den mall som sektledningen anser ska gälla”.
Och efter att ha läst Charlotte Esséns ”Sektbarn” framträder sektlivets mönster; ett patriarkat utan intellektuell ambitionsnivå isolerat från storsamhället som i alla fall får stå som den goda sektens motpol; ont och farligt.

Fysisk misshandel, blind lydnad och lika blind fixering vid sexualiteten som måste tyglas genom tidiga (arrangerade) giftermål (Jehovas vittnen, Hare Krishna, pingströrelsen) eller levas ut i sexhandlingar och prostitution (Familjen).
Gemensamt för sekter är deras manipulativa snarare än religiösa kraft, huvudsakligen inriktande sig mot helvetet och den förestående domedagen än mot Jesus och himlen.

Utanför sekten finns ingen nåd och för en djupt troende är nåd enda skyddet mot evig förtappelse, en förståelse som gör möjligheten att lämna sekten nästan obefintlig.

Charlotte Essén har skrivit om barn i sekter i många år, hon behandlar materialet med föredömlig respekt.
Intervjuerna spänner ofta över åren vilket ger perspektiv, balans och substans, också faktaavdelningarna har hög klass pedagogiska, överskådliga och med sällsynt djup förståelse, bredd och kunskap.

Sekters barn växer upp i två verkligheter – den hemma som är bra och den utanför som de lär sig akta sig för. Går barnen dessutom i religiösa skolor undanhålls de helt kontakt med majoritetssamhället som de är beroende av och som de, för att få ett bra liv de själva kan kontrollera, nödvändigt måste lära sig om.
Många sektbarn har det riktigt dåligt. Misshandel och vanvård i en miljö där missförhållandena ingår i sammanhang med en godkännande omgivning som en sekt utgör och där övergrepp och bristande omvårdnad är systematisk och – ”inbäddad i gruppen religiösa doktriner” – isolerad från omvärlden så den undgår upptäckt, gör sektbarn skyddslösa och utsatta.

Området är svårt – samtidigt som barnen ska skyddas måste myndigheterna ta hänsyn till religionsfriheten.
Charlotte Essén skriver att eftersom Sverige ratificerat Barnkonventionen ska den också följas vilket inte är möjligt när okunskapen om sekter och om barn i sekter är så fullkomlig som den är.
Ingen forskning finns, inte heller internationellt.

Socialttjänsten, skolan, polisen, sjukvården – i ingen utbildning ingår kunskap om sekter, inte heller finns någon avsevärd kunskap om den avprogrammering som måste till för avhopparna. I det hela hinner barnen glömmas bort som om barnen var familjens ansvar och när barnen far illa ingriper myndigheterna, tänker man.

Sekter är inte bara Peoples Temple som 1978 i Guyana begick kollektivt mord och självmord då 900 personer (340 barn) dog. Sekter finns i vår närhet – Knutby Filadelfia, Livets Ord; 1994 bodde ett femtiotal medlemmar av Familjen i Åsbo utanför Gävle, 45 var barn. Trots kunskap om Familjens bisarra ideologi där incest, skiljandet barnen från föräldrarna, ständigt flyttande och hårda bestraffningar även av spädbarn ingår, ingrep inte Gävle kommun.
Som kommuner sällan gör.

Scientologikyrkan, Finlands förbedjare, Hare Krishna, Lords Resistance Army i Uganda med barnsoldater och den japanska sekten Aum Shinrikyo som ägnar sig åt krigsföring och massmord, Jehovas vittnen, ultraortodoxa judar, fundamentalistiska muslimer, Plymouthbröderna – sekterna är många och varierande och finns inom alla religioner och ingenting att negligera, även om det är bra att veta att den enda sekt som expanderar är Scientologikyrkan, vilket är illa nog. Däremot växer sekterna i öststaterna och tredje världen vilket också är illa och som ska beaktas.

”Sektbarn” av Charlotte Essén är i den snaskiga skandalen Knutby Filadelfia med inriktning på ”oss mot er som Det Främmande” mer välkommen för en resonerande förståelse av sekter och sektliv, vad som bör göras.

Artikeln finns här



Sektbarn – ett reportage om de utvalda för paradiset av Charlotte Essén köps billigast och smidigast här



Nästan en meter lång :)

fredag 20 mars 2009

Knutby för utsålda hus

.
.
Föreställningen Knutby fick blandad kritik men har blivit en stor publiksuccé på Uppsala Stadsteater.

Den har spelats för utsålda hus. Hittills har 11 300 biljetter sålts. Det motsvarar en beläggning på 86 procent vilket är mycket högt för Stora scenen på Stadsteatern. Det kan jämföras med Zorro och Tjuven som hade en beläggning på 60 respektive drygt 50 procent i höstas.

Knutby spelas vid ytterligare sex föreställningar under april och maj då det ännu finns biljetter kvar.

http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=5-AV_ID=882394,00.html


Fantastiskt att föreställningen blivit en sådan succé. Har bara hört positivt om pjäsen "KNUTBY Gud, sex och lydnad"

Nu är det bara 7 föreställningar kvar. En önskedröm är att alla i Knutby FFS tog mod till sig och gick för att se pjäsen. Försöka förstå hur övriga Sverige ser på den osunda församlingen som blivit Sveriges mest ökända sekt.

Här finns mer att läsa:

http://www.uppsalastadsteater.nu/





Pressbild från Uppsala Stadsteater

Knutby - finns det fler?

.
.

Enligt Runo Samuelson, frilansjournalist och medlem i en pingstförsamling gör det med all säkerhet det.


Så här skriver Runo i Eskilstunakuriren:

Jag besökte församlingens möten flera gånger efter morddramat i jobbet för att filma och intervjua. På ytan såg det väldigt vackert och fint ut.
Mötesstilen och framför allt den intensiva sången och bönen påminde om Livets ord i Uppsala.

Men skottdramat, den efterföljande polisutredningen och medias granskning av en mängd predikningar blottlade att det under ytan fanns en sekteristisk lydnadskultur, som predikats av församlingens pastorer i flera år dessförinnan.
Med hänvisning till bibeln, uppenbarelser, syner och direkta "tilltal" från Gud och/eller Jesus kunde pastorerna få in medlemmarna i den rätta trosfållan och behålla dem där i lydnad, tukt och förmaning. Utfrysning ur gemenskapen och hot om Guds straff kunde drabba dem som vågade ifrågasätta pastorernas undervisning.

Men sättet att kontrollera människor på är inte unikt för församlingen i Knutby och för att förstå mekanismerna och strukturen där måste de sättas in i ett större sammanhang. De har sina rötter i bland andra Livets ord i Uppsala.

Utan grundaren och pastorn Ulf Ekmans mycket auktoritära ledarstil och undervisning om total lydnad under honom och samsyn med hans visioner för att få vara med i Livets ords församling, särskilt under hans första 10-20 år från starten 1983, så hade liknande strukturer aldrig fått fäste i Knutby.

De som vågade kritisera Ekman kunde få höra att de var upproriska mot Gud eller att de hade en upprorisk ande i sig. Medlemmar uteslöts om de kom med åsikter och synpunkter om företeelser i församlingen som de ansåg var osunda. Ekman var den ende som "hörde från Herren" om vad som var sunt, rätt och riktigt för medlemmarna.

Pastorerna i Knutby var inte sena att ta efter vad de trodde var ett framgångsrecept. För att lära sig mer gick förstepastorn på Ekmans bibelskola och medlemmar började ta kontakter med Ekmans undervisning, konferenser och gudstjänster.

Men ett liknande osunt maktbegär och kontrollbehov fanns tidigare (finns fortfarande?) även inom pingströrelsen. Mer eller mindre auktoritära pingstpastorer styrde (styr också i dag?) sina respektive församlingar med hård och bestämd hand, starkt uppbackade av äldstekåren (styrelsen).

Olika frikyrkor i Sverige har gjort mycket gott, men det finns även en mörk sida. Det är viktigt och angeläget att leda en kristen gemenskap utan krav på total lydnad men med öppen och generös attityd.

Det vore mycket intressant om professor Eva Lundgren vid Uppsala universitet gick vidare i sin forskning om Knutbyförsamlingen och breddade och fördjupade den till att även omfatta föregångare som Livets ord och delar av frikyrko¬Sverige.

Artikeln finns här:

http://www.ekuriren.se/ekuriren/standard_artikel.php?id=820359&avdelning_1=107&avdelning_2=203




Foto som blivit manipulerat och dekorerat. En liten söt Phaleneflicka.

torsdag 19 mars 2009

Troende svenskar - problem med porrsurf

.
.
Citat Dagen 2009.03.19

- En kristen har problem redan från början när man porrsurfar, eftersom man gör något som man anser är moraliskt fel. Den uppfattning kanske en icke-kristen inte har, utan man känner skuld först när det blir problem i relationen.

[...]

Orkar inte vända sig till Gud

Hanna Möllås konstaterar att kyrkans möjlighet att hjälpa dem som har problem är beroende på hur man ser på den som "fallit".- Ju mer svart/vit den bilden är, desto större risk är det att människor undertrycker sina mörka sidor. Man orkar inte ens vända sig till Gud. Man känner att man är äcklig och smutsig, och har man blivit "smutsig om fötterna" kan man lika gärna hoppa i med hela kroppen.

[...]

Läs mer här:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=165139

Har inga synpunkter på porrsurfande då jag saknar kunskap.

Att en del av de som kallar sig kristna - troende -frälsta har problem med porrsurff.m.m. förstår jag. Hos en del av dem tynger det inte samvetet nämnvärt utan här kommer den berömda dubbelmoralen väl till pass.

Nu ses ju inte otrohet, porrfilmstittande samt porrsurf som något negativ av sektledning, där är allt tillåtet bara man är "ren" enligt den tongivande ledaren. Då kan man vara otrogen, ha "andliga partners, titta på porrfilm, lära f.d. blandmissbrukare nyttja alkohol igen, samt ljuga som en häst travar.

Här kommer Yrsa Stenius uttalande väl till pass "Det nakna horeriet i Knutby" nu menar hon inte befolkningen som helhet i Knutby samhälle utan i den tongivande Åsa Waldaus sekt och sektledningen i Knutby FFS.

Bänkutfyllnanden kan dock inte drista sig till dessa utsvävningar utan hålls i strama tyglar men risk för tuktens straff.






Restaurering av minst 70 år gamla bokmärken, stycken eller bilder som de kallas, beroende på olika landsdelar. Nu finns det hopp för tusentals gamla bokmärken bara tidsbristen som sätter gränser.

Detta är gjort i Photoshop med hjälp av plugins från Lab Topaz, filtret heter Denoise och kostar $ 79:- Andra filter har också varit i bruk samt efterarbete med pensel.
Klicka på bilderna så syns skillnaden tydligt.

tisdag 17 mars 2009

Avhoppare om Kristet Center Syd

.
.
Citat Dagen 17-03-2009


Flera före detta medlemmar i Kristet Center Syd/Kingdom Center berättar nu varför de lämnat sekten. För Katarina och Billy Tågerud innebar tiden i församlingen förutom psykiska problem också ekonomiska bekymmer.


Hur kommer det sig egentligen att ledaren Christer Segerliv kan få sådan makt över folk? En av de tidigare medlemmarna, Katarina Tågerud, säger till tidningen Helsingborgs Dagblad att han hade stark karisma.
- Vi tjejer blev betagna. Fast när jag såg honom i tv:s "Existens" i höstas kan jag inte begripa vad vi föll för. Han är ingen duktig predikant.

[...]

Till slut tog Katarina mod till sig och lämnade församlingen. Billy fortsatte att åka dit varje helg, ofta tillsammans med deras tre små barn. En orsak var att han och Katarina var knutna till församlingen genom att de gått i borgen för lån, och dessa hade med räntor växt till 300 000 kronor. De hade dessutom köpt andelar i KCS.

- Vi får fortfarande obehagliga kravbrev, men vi struntar i dem.
Det är tio år sedan Katarina lämnade församlingen, men först nu orkar hon berätta offentligt om det. Det dröjde ytterligare några år innan Billy lämnade församlingen, vilket han gjorde sedan Katarina sagt att han fick välja mellan den och henne.
Katarina säger att hon har gudstron kvar, men är rädd för "kristna" människor.



Läs här


Christer Segerliv och Åsa Waldau, så lika, båda leker att de är något annat än vad de egentligen är. Båda vill ha makt pengar och tar inte så noga på det här med jordiska äktenskap när man kan ha "andliga".

Båda använder tukt, demonutdrivning och arrangerade äktenskap, alltså inget nytt under solen.

Båda förstör människor omkring sig, splittrar familjer sår split. För Christer och Åsa är det härska och söndra som gäller. Två människor som förmodligen är djupt olyckliga i själen samt väldigt osäkra när det möter normala människor som inte finns i deras sektklet.

Undrar hur det ser ut om några generationer i deras släktkrönika, vilken skam.

Margaretha Sturesson har lämnat sekten och skrivit en bok - Om det så skulle kosta mig livet -
Det är en skakande skildring av hennes år i sekten KCS i Höör.


Till Katarina: Det ar gott att du har din Gudstro kvar och att du är rädd för kristna människor är en sund självbevarelsedrift.

Se först om en människa är medmänniska, sen kristen, just i den ordningen.


Lek i Photoshop och Illustrator

Med hatet som drivkraft

.
.
Sophia Bonde har skrivit en bra krönika i Dagen 17-03-2009

Citat:

Jag har länge hyst ett intresse för Ulrike Meinhof, vilket för en vanlig hederlig kristdemokrat nog bara kan beskrivas som lite apart. Men så är det. Hon fascinerar mig. Sedan ett tag verkar hon också vara mer än vanligt aktuell.

I höstas kom den både rosade och starkt kritiserade filmen "Baader-Meinhof komplex" och dessutom en tung biografi över henne, den tyska vänsterjournalisten som plötsligt gick under jorden och började råna banker tillsammans med andra långhåriga typer av marxistisk övertygelse.

I fängelset fick Ulrike Meinhof en skrivmaskin och skivspelare och tillgång till all litteratur hon önskade. Hon arbetade frenetiskt i sin cell på texter i vilka hon försökte förklara sitt hat mot det tyska samhället; ja, hon var till och med så upptagen att hon frivilligt avsade sig rätten att träffa sina barn - de distraherade henne. Hon hängde sig i sin cell 1976.


Läs hela artikeln här


Är det hatet som är Åsa Waldaus drivkraft? Åsa har för en journalist på Uppsala Nya Tidning förklarat alla kyrkor krig

Åsa Waldau - "Jag förklarar gärna krig mot alla andra kyrkor." Läs om det här

Har sett filmen "Baader-Meinhof komplex"

En Ulrike Meinhof som förklarar krig mot allt det som hon upplever som ondska. Kan se kopplingar mellan den drivkraft som drev Ulrike Meinhof att kriga mot det hon upplevde som ondskan och den drivkraft som driver Åsa Waldau att förklara krig mot samtliga kyrkor.

Åsa Waldau har förklarat att utanför församlingen och Knutby är ondskan. Lämnar man sekten och Knutby hamnar man i helvetet.


Åsa Waldau nöjer sig inte med det, hon förstör även relationerna för anhöriga och sektmedlemmar. Inte heller tycker hon att sektbarnen behöver en utbildning - de skall ju snart gå hem -

När det gäller Ulrike Meinhof och Åsa Waldau kan man se fanatism och det farliga hatet som drivkraft? Träffade Åsa sina barn under de åren hon levde i avskildhet med sin Gud och Jesus, under tiden hon skrev Tirsaprofetian?

En medmänniska med empati kör inte ut en sjuk Sara mitt i natten utan hade sett till att Sara kommit till läkare. Man behöver endast vara knappt normalbegåvad för att inse att Sara borde till en läkare!

Åsa har både i TV-program samt förundersökningen berättat att det var hon som körde ut Sara ensam i mörkret till busshållplatsen.






Krokus

Medmännniska först - kristen sen

.
.
Citat Ingemo Orstadius berättar i Dagen 17-03-2009

[...]

Att bry sig har alltid varit en självklarhet för Svante. Hemma på bondgården i västra Värmland fick han tidigt lära sig att ta ansvar för djur och natur; något han haft glädje av hela livet. Familjen gick i missionshuset. Det var inget aktivt val, utan snarare en "miljöfråga". - Som 16-åring blev jag evangelist och skulle omvända halva Värmland. Jag hamnade i en liten församling norr om Torsby. Där var massor av snö och väldigt ensamt. Jag grät mig till sömns och "landade snabbt". Men lusten att dela med mig av glädjebudet fanns kvar och jag började läsa teologi.

Jobbet som anstaltspastor har Svante haft i 18 år. Han är anställd av Göteborgs Räddningsmission, men "utlånad" till Högsbo behandlingsanstalt och Skogomeanstalten. Han tänker sällan i termer som "innanför" eller "utanför" anstalten och säger aldrig "dom" om killarna som sitter inne. För honom är respekten för de intagna det allra viktigaste. - De har felat, men är ändå skapade till Guds avbild. Jag är inte institutionens representant utan killarnas möjlighet att få vädra sina inre känslor och behov. Alla vill träffa mig och känner ett stort förtroende för mig. Killarna är totalt öppna. En och annan kan ha en raljant ton i början i stil med "kan du säga som har pärleporten öppen". "Som om den inte är öppen för dig då!" brukar jag svara.

[...]


Läs hela här

Läste artikeln och blev varm i hjärtat, så viktigt att först vara medmänniska och sen kristen.
Hjälpa de svaga, var i samhället man möter dem. Vet att det går inte att hjälpa alla, vår inriktning just nu är att hjälpa de utsatta barnen och svaga som sitter i sektslöjans spindelnät i Knutbysekten.

Först visa att man är medmänniska som gör allt som står i ens makt, sedan kan man kalla sig kristen. Detta borde vara ledord för alla som vill kalla sig kristna.

Det räcker att man känner ansvar och empati för det som är närmast, då skulle mycket se annorlunda ut.

Det är varken medmänskligt eller kristet att se någon nära anhörig eller nära vän lida nöd, säga att man "ber till Gud".

Det är att undandra sig allt ansvar!

Böner kan nog vara bra men har de inte hjälpt på mer än 5 år så bör man nog utsätta sig för "obehaget" att vara medmänniska.


Eva Westman är en stor medmänniska, hon bryr sig inte om obehaget som det är att gå ut offentligt och berätta att hennes två barn sitter fast i Knutbysekten och Åsa Waldaus nät. Hon bryr sig inte om att hennes hälsa försämras.

Eva Westman med make möter respekt för sin kamp och medmänsklighet överallt i samhället. Det kommer mycket mail från människor som beundrar makarna Westman och som frågar varför det bara är de som kämpar? Vad skall vi svara?

Man är förälder så länge man har ett andetag kvar, om man så är 75 och Mor är 95 så är man fortfarande barn.



Grafik, en bild som är arbetad på under lång tid, tagit fram den ibland, är inte nöjd, nu går det inte att göra mer med den. Lilla rävungen kikar fram ur stubben bland blomster och grönt.