Margareta Sturesson ville tjäna Gud

Klicka på bilden så kommer den upp i stort format


Text hämtad ur Svenska Journalen som ges ut av tidningen Dagen

SVENSKA JOURNALEN Nr 1 2009 ”Jag anklagades för allt dåligt som hände i församlingen” Margaretha Sturesson ville tjäna Gud. Priset blev högt. Hon hamnade i en sekt – där pastorn såg demoner i henne och hon utsattes för timslånga befrielseprocesser. Till slut hade hon bara en enda önskan kvar. Att få dö. Margaretha möter oss i dörren till sitt hem i Klippan. Hon står stödd mot sin gåstol, kroppen är tunn. Den är sydd på 25 ställen efter skador som hon förorsakat sig själv med knivar, saxar, upphittade glasbitar och sönderslagna glödlampor.

När allt var som värst hade hon bara en önskan, att få lämna allt och dö. Om två veckor kommer hennes bok ut – ”Om det så skulle kosta mig livet” – en skakande skildring om hennes tid i sekten Kingdom Center i Höör och om tiden då hon låg på psykiatrisk klinik. Halva tiden var hon övervakad dag och natt. Läkarna bedömde att hon var en fara för sig själv. – Hur många gånger pastorn än sa till mig att jag var full av demoner, kunde han aldrig ta ifrån mig vetskapen om att Gud är god. Jag trodde att Gud skulle välkomna mig till himlen, men på jorden spred jag tydligen bara död och förintelse, allt dåligt som hände i församlingen var mitt fel. Det har gått ett och ett halvt år sedan hon skrevs ut från den psykiatriska kliniken i Ängelholm.

Hon plågas fortfarande av minnen från det hon utsattes för i sekten. Men den friskare delen av henne dominerar i dag. Hon arbetar på kommunen i Åstorp som verksamhetsutvecklare och sitter med i socialnämnden. Det hon varit med om är fruktansvärt, men under den två timmar långa intervjun talar hon inte en enda gång om känslor. Hon vill inte bli ömkad.

Hon är ett offer, men också en förövare.

Hon gick in i sekten med goda avsikter, men blev själv en medaktör och spred ett destruktivt tankemönster som knäckte många fler än henne själv. Det som för Margaretha och maken Sven började med en innerlig bön om att få tjäna Gud och sprida evangelium slutade med övergrepp, själslig, kroppslig och andlig. I fjorton år levde och arbetade Margaretha i sekten Kingdom Center i Höör.

När hon gick in i församlingen, 1989, var hon en välutbildad fyrabarnsmor med kraft och energi. Hon trodde på församlingens vision. Hon ville sprida Guds kärlek till människor som levde på samhällets skuggsida. Men Margarethas uppriktiga önskan ledde henne rakt in i helvetet. Det som från början såg ut som en vanlig frikyrkoförsamling, hopslagen av två trosrörelseinspirerade församlingar, förvandlas på några år till en sluten sekt med maktmissbruk och snedvridna tankemönster.

Margarethas egen pastor och de flesta av medlemmarna från hennes församling i Helsingborg försvann redan i ett tidigt skede. Verksamheten började cirkulera i allt snävare cirklar runt ledaren Christer Segerliv, tidigare ungdomspastor i Osby. En stark ledare. Isolering mot omvärlden. Absolut lojalitet. Snedvriden förkunnelse.

Alla sektens kännetecken finns med i Margarethas beskrivning av församlingen. – Om du visste hur många gånger jag funderat över varför jag inte lämnade tidigare, säger hon. Pastorn som haft stora visioner om att sprida evangelium i Skåne började snart tala mer om demoner och onda andemakter än om Gud. Visionerna slokade, medlemmar lämnade och förkunnelsen blev allt aggressivare. De regelbundna söndagsgudstjänsterna upphörde och ingen firade längre nattvard. Församlingen ökade inte i medlemsantal. Tvärtom. Av de 300 som bildade församling fanns snart bara en tredjedel kvar, några nya sågs sällan till.

Skarpa tillsägelser och rena utskällningar blev vardag för de kvarvarande medlemmarna. De uteblivna framgångarna måste förklaras. Pastorn var helt övertygad om att det berodde på demoniska angrepp. Demonerna fanns mitt ibland dem. Det första offret var pastorns egen fru. När utdrivningarna inte lyckades, tvingades hustrun lämna både maken och församlingen.

Men demonerna försvann inte, i stället var det nya personer som utsågs till syndabockar. Som regel lämnade de utpekade medlemmarna församlingen efter en tid. Befrielseprocesserna misslyckades alltid, hur hårdhänta och högljudda de än var. Att det var farligt att lämna sekten insåg alla. Det var bara i församlingen som demonerna kunde drivas ut, pastorn var den ende som kunde skilja mellan andarna.

De som försvann överlät sig helt åt demonerna, sa man. Två familjer som lämnat sekten drabbades av att ett barn i varje familj dog. Sambandet satte skräck i medlemmarna. Från att ha suttit i församlingens styrelse, predikat och blivit utsedd till biträdande rektor för församlingens skolor hamnade Margaretha efter sju år i onåd. Nu var det hon som var ansvarig för allt ont som hände. Allt hon rörde vid blev misslyckat och förstört.

Ingen fick möta hennes blick, hon fick inte delta i några projekt, det var sällan någon hälsade på henne. Pastorn och de andra församlingsmedlemmarna talade i princip bara till henne när de befallde demonerna att försvinna. Pastorn såg dödsandar i Margaretha. – Jag förstod aldrig riktigt hur jag kunde bära på demoner. Om jag, som lämnat mitt liv åt Gud, bar på dödsandar, vilka andar regerade då människor som inte var frälsta? Margaretha sökte fel hos sig själv. Att hon hörde dåligt och hade ont i ryggen var kanske tecken på demoner, eller att hon ända sedan hon var barn burit på en slags tomhetskänsla.

– Det bristfälliga fick inte plats i församlingen. Ekonomi, hälsa, relationer. Allt skulle fungera för den som trodde. Alla hade en tjänst, tillgång till alla nådegåvor.

När det inte fungerade berodde det på demoner, som hindrade Gud att verka. Margaretha utsattes för regelbundna demonutdrivningar under flera år. Demonerna skulle drivas ut genom häftiga förböner och handpåläggning. Andarna påstods försvinna lättast om utdrivningen skedde överraskande eller också genom uthållig bön i många timmar. Det kunde pågå en hel dag, en del av tiden rullades Margaretha runt på golvet, kraftiga män la sig över henne och pressade ner henne i golvet. Om hon försökte dra sig undan höll de fast henne. Förebedjarna hade strategin klar, det var andarna som var på väg ut när hon ville dra sig undan den hårdhänta behandlingen. Ju mer hon led, desto större chans att andarna kom ut. Befrielseprocess, kallade sekten övergreppen.


Men det blev aldrig någon befrielse trots att medlemmarna skrek sig hesa och Margarethas kropp ömmade av all hårdhänt beröring. De påstådda demonerna som höll församlingen i sitt grepp fanns kvar dag efter dag. Pastorn förklarade nu att medlemmarna naturligtvis inte kunde driva ut demonerna ur Margaretha. Det måste hon göra själv. Att de bad högljutt och kastade henne på golvet var bara för att de själva skulle befrias, kunna använda sina nådegåvor fullt ut, bli välsignade. ”Du är under mina fötter”, skrek förebedjarna. ”Försvinn”, ”Släpp”, ”Gå”. ”Du böjer dig”, skrek någon annan och pressade Margaretha hårt dubbelvikt i rullstolen om hon inte redan fallit ner på golvet. Så pågick ”befrielsen” timme ut och timme in. Böneteamen skiftade. De som bad insåg att de behövde vila sig, men för Margaretha gavs ingen vila. De sista åren Margaretha var kvar minskade de fysiska befrielseprocesserna. Men isoleringen och den totala avvisningen bestod.

Kristet Center Syd 1989 bildades Kristet Center Syd, det som senare skulle få namnet Kingdom Center. Cirka 300 personer gick med i församlingen som var en sammanslagning av församlingen Glädjehuset i Helsingborg och församlingen Sion från Osby. Församlingens vision var att nå ut med evangeliet till Skånes befolkning. Pastorn betonade ett apostoliskt ledarskap och var mycket inspirerad av Trosrörelsens förkunnelse.

Efter bara ett par år begärde pastorn från Helsingborg och en stor del av medlemmarna utträde ur församlingen. De reagerade på det starka ledarskapet och överbetoningen av demoner. Bara ett hundratal medlemmar blev kvar. 1999 Skolverket kritiserar församlingens skolor. Gymnasieskolan läggs ner, men grundskolan räddas genom idogt arbete, bland annat av Margaretha Sturesson. Den frikännande domen från Regeringsrätten kom strax före jul 2005, då är Margaretha redan – efter upprepade själmordsförsök – intagen på psykiatrisk klinik i Ängelholm.

I slutet av 1990-talet utesluts pastorn Christer Segerliv ur Trosrörelsens predikantförbund sedan han skilt sig från sin hustru och tagit sig en ”andlig” hustru. Församlingen isoleras allt mer och medlemsantalet sjunker. 2008 Församlingen består nu av knappt 50 medlemmar.

I höstas granskades församlingen bland annat av tv-programmet ”Existens”. När tv-teamet började göra efterforskningar gick pastor Christer Segerliv ut med ett upprop på församlingens hemsida att han ända sedan 2003 slutat att överfokusera på demoner. Han uppmanar medlemmar som blivit kränkta och sårade att ta kontakt. Han tar också avstånd från förkunnelsen om andliga hustrur.

När Margaretha fi ck sitt fjärde barn fi ck hon diskbråck efter förlossningen. En skada som förvärrats rejält under de senaste åren, inte minst genom alla hårdhänta demonutdrivningsprocesser. I dag har hon svårt att stå utan stöd och förfl yttar sig enbart med gåstol eller rullstol. Dagen 20 augusti 2008.

SVENSKA JOURNALEN 1 2009 Margaretha vädjar inte en enda gång till mina känslor medan hon berättar. Hon påminner mig om att hon inte skrivit boken för att hämnas. Hon bär ingen bitterhet mot sekten. Hon använder själv aldrig ordet sekt, hon kallar den församlingen. Hon kan fortfarande drabbas av tanken på att hon är en förrädare. Hon ville så gärna vara i Guds vilja. Hon trodde i det längsta att hon verkligen tjänade Gud. När maken beskylldes för att ha demoner slutade han att delta i församlingsarbetet. Han fl ydde till arbetet i Stockholm, men Margaretha och barnen blev kvar. Hon var trogen sin och pastorns vision.

Dessutom hade hon en uppgift. För även om Margaretha ansågs ha häxkrafter och sprida död runt sig, var det hon som fi ck träda fram när Skolverket kritiserade sektens skola. Hon fi ck inte tala vid Skolverkets anmälda inspektion, men när katastrofen var ett faktum var det hon som fi ck möta den samlade pressen, svara på journalisternas upprörda frågor och bli uthängd i både lokal och rikstäckande media. Hon tillsammans med andra lärare och föräldrar författade inlagor till länsrätten, kammarrätten och så småningom regeringsrätten. Med idogt arbete kunde de få skolan frikänd från anklagelserna. Ett digert arbete som hon ångrar i dag. – Jag har varit medarbetare till en ledare som missbrukar sin makt.

Tanken ger henne inte längre ångest, hon kan hantera den. Men sorgen får hon bära livet ut. Hon var själv med och drev ut demoner, frös ut människor. Hon och hennes make tog dit sina fyra barn, hon har varit pedagogiskt ansvarig för en skola som fostrat barn i sektens anda. Hon har bett många personer om förlåtelse, hon ångrar sig, men handlingarna kan inte göras ogjorda.

Text: Majken Öst-Söderlund
Foto: André De Loisted

Margaretha Sturesson Margarethas skakande berättelse Boken om det så skulle kosta mig livet finns på www.libris.se och i din bokhandel från den 17 februari. 218:-

Eller på Adlibris
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173870137


Det finns mycket att läsa i tidningen Dagen som också ger ut Svenska Journalen, en 3 månaders webbprenumeration kostar 269:- Då får man tillgång till hela deras webbarkiv där även Svenska journalen ingår. Ni kommer att hitta många bra reportage om den destruktiva sekten KC - Höör liksom sekten i Knutby. Gynna Tidningen Dagen, prova en webbprenumeration.

http://www.dagen.se/dagen/kundtjanst/DagenSubscription.aspx

Bild på Margareta Sturesson, denna lilla sköra kvinna som stora karlar lade sig på för att pressa demoner ur
Det känns svårt att kommentera detta hemska, trodde vi hört och sett det mesta när vi följt den bisarra och osunda sekten i Knutby men undrar om det ändå inte i det stora hela kan vara som karbonpapper mellan den destruktiva sektledaren med andlig hustru Christer Segerliv och den tongivande sektledaren Åsa Waldau med sin jordiske make + en jordisk Jesusförmedlare?
Texten är nedkortad, avskriven från Svenska Journalen och Dagen.


Uppmaning till bloggvännerna!

Glöm inte förbeställa Margarethas bok. :)