.
En anhörig har skrivit ut intervjun som gjordes med Åsa
Åsa: Jag känner att det är tid för mig att gå vidare och göra andra saker. Jag har haft ganska mycket turbulent tid bakom mig, den tid som ligger närmast nu bakom har varit väldigt turbulent, men det känns bra, ett bra läge nu, därför att församlingen har mått bra, allt har lugnat ner sig ifrån de omständigheter som var 2004, sen känner jag att det är tid för mig att gå vidare-
- Och vad är dina planer?
Åsa: Ja, mina planer är, för det första att återhämta mig själv, att se till att mitt liv är för det första lugnt, för egen del, och jag har ett eget företag, som jag har haft en tid, där jag arbetar med den här bitarna med föreläsningar eller med fria kallelser, så jag kommer ägna mig bara åt det jag själv gör som person, inte åt någon annan, så just nu koncentrerar jag mig mest på målning, sång och musik, och föreläsningar eller sådana kallelser, så det som blir skillanden för mig är att jag inte kommer stå som ansvarig för andra människor på det sättet och det tycker jag känns skönt, att få gå vidare och utveckla mig själv-
- Du har tidigare nämt att det är ett Guds kall du lett Knutby församling – är det här också Guds kall?
Åsa: Ja, det tror jag. Jag tror att allt man gör i livet som kristen, man ber Gud om ”vart ska jag gå nu, vilken bit ska jag syssla med nu”, och för mig är det hela tiden frågan om - det är ju inte frågan om att nu slutar jag att följa Gud, utan jaha- nu tror jag Gud leder mig åt det här hållet-
- Det har ju varit mycket medial uppmärksamhet, nu senast var du ju med på Spybar – det är inte så att det har funnits kritik från församlingen att har synts så mycket utåt?
Åsa: Nej, absolut inte, tvärtom så har jag orkat för att jag fått mycket stöd just från församlingen i de frågorna-
- Men kommer du behålla ett visst inflytande i församlingen eller hur kommer din roll framtiden se ut här i Knutby?
Åsa: … och jag som person är ju inflytelserik för att jag är en sådan person , jag kommer fortsätta vara medlem, men inte ha någon ledarposition-
- Kommer någon ta över nu?
Åsa: Nej, inte min roll, det går ju inte att ta över för det är ju bara jag som är jag, vi har ju mera - de tjänsterna är ju mer baserade på personligheten, och vad har jag, jag har ju bidragit med mig själv, inte med någon arbetsuppgift på det sättet utan – det är ju ingen som kan ta över min person, utan det finns tillräckligt med ledare och människor i församlingen så det fattas ju inte på det sättet -
- Men hur känns det nu att placeras som församlingsmedlem, blir det inte märkligt när du har lett – nu ska du kanske vara mer passiv?
Åsa: Jo, det är konstigt, det tycker jag också, jag har varit pastor i sexton år i den här församlingen och jag vet inte själv hur det blir, jag har svårt att se mig själv som en som sitter i bänken bara , det blir väl mer att - nämen sjunga och tala kan ju jag göra ändå, jag behöver ju inte vara avlönad eller avskild i en tjänst för det - jag förutsätter ju att jag får fortsätta vara mig själv. Jag har haft oerhört hektiska år, jag har gjort enormt många saker, och inte bara det mediala trycket och inte bara händelserna i vår församling som har krävt oerhört mycket själavård och samtal och hjälp och – jag har ju min familjesituation, det är min syster som blev mördad, och jag har så oerhört mycket saker, därtill har jag släppt en skiva, jag har skrivit en bok och jag har rest i flera länder och gjort tv och radio och intervju efter intervju efter intervju – så jag är egentligen lite så här: OJ hur har jag orkat? Och det känns som om man varit ute på en världsturné och man behöver fem års rekreation-
- Kanske lika länge som man har hållit på?
Åsa: Ja, nästan den känslan har jag, och jag tror inte att gemene man förstår hur mycket jag har kämpat för att inte bara rentvå mitt namn utan också förklara - jag slåss ju mot någonting som blev sådan kapital – ett våldsamt övergrepp, det var ju det, och det har jag slagits mot i alla de här åren, inte bara för mig själv utan också för församlingen, för att det var så oerhört mycket fel som drabbade församlingen-
- Tror du slutligen att församlingen kommer påverkas någonting av det här beslutet?
Åsa: Det hoppas jag, för annars kan jag ju inte ha betytt så mycket-
***
Sanningen är att det finns endast ett litet fåtal anhöriga som inte är kritiska till Åsa Waldau, den stora majoriteten önskar inget hellre än att Åsa flyttade från Knutby Filadelfiaförsamling och från orten. På redaktionerna runt om skrattas det åt Åsa Waldau, det är ett spektakel som Åsa inte inser enbart väcker löje över hennes storhetsvansinne.
***
Broder Nabo har gjort ett träffande och kunnigt inlägg på forumet, som service till läsare skärmdump på två hela inlägg som finns här
Signaturen the saint konstaterar här :
